F: Vad ska jag blogga om?
I: Anledningar till att jag är kär i dig.
F: Härligt att jag får kapitalisera på vår relation. Om vi någon gång gör slut så är det det du kommer säga till dina vänner.
I: Att du sög ut mig på all min kreativitet och tog credden själv. Som Fokis pojkvän.
F: Japp. Jaha, varför är du kär i mig då?
I: Jag kommer inte på något fint och roligt.
F: Det var ju tråkigt.
I: Jag har ju sagt många fina saker till dig genom månaderna, eller hur?
F: Ja.
I: På Way out West sa jag att jag tycker väldigt mycket om dig. Och så sa jag det här i september, läser från telefonen, att jag tycker om dig mer än vad jag sagt tidigare, att jag inte känt såhär på flera år, att det kanske skrämmer dig men att jag vill att du ska veta det. Jag har inte samma framtidstänk som du, det här är nu och det är det som räknas, du tar fram mina bästa sidor och det gör bara mina närmsta vänner, jag förstår känslan att man vill vara ung och singel, men man kastar inte bort en sån här sak, att vi känner vad vi gör för varandra.
F: Det där är ju något jag har skrivit, du läser ju från en text som jag har skrivit.
I: Jo, men det är jag som har sagt det. Du citerar ju mig.
F: Det här blir ett väldigt speciellt blogginlägg.
I: Vadårå?
F: För att jag skriver ner allt vi säger.
I: Allt? Jag hör att du knattrar en massa.
F: Du skulle ju säga anledningar till att du är kär i mig.
I: Jag hittade den här texten på min telefon och fastnade. Men okej. En anledning. Första gången vi sågs så tyckte jag att du var en väldigt rolig person. Och det tog ju kanske två veckor innan jag sa  till mina vänner att jag var kär i dig. Och det var väl egentligen en förälskelse då, men där och då kändes det som att jag var kär i dig när jag låg i en husvagn och pratade om dig.
F: Cute.
I: Sen så är det ju väldigt mycket för att du uppskattar mig. Du tycker att jag är rolig, det är kul. Kärlek kanske mest baseras på att man känner sig uppskattad?
F: Man speglar sig i varandras ögon.
I: Du får mig att känna mig bra som person. Eh. Jag blir så stressad av att det knattrar från din dator. Men i alla fall. Du får mig att känna mig som en genuin person.
F: Vad fint.
I: Om jag säger vad som jag gillar med dig sÃ¥ blir det dejtteve. ”Hon är rolig, hon är glad, hon är den bästa människa jag träffat”. Du kan lägga in ett klipp frÃ¥n Bonde söker fru sÃ¥ hör du allt.
F: Hon är ”liten och sprallig”?
I: Exakt. Skriv det.
F: Fyfan. Jag vet inte hur det här blogginlägget blir.
I: ”I ett förhÃ¥llande sÃ¥ är det viktigaste för mig att man kan skratta. Att man har humor. Att man känner tillit. Det är det viktigaste”.
F: Du skulle platsa i Bonde söker fru.
I: Tack. Du har en väldigt fin ljusslinga.
F: Det var snällt sagt.
I: Och fint hår. Du får roliga saker hemskickade.
F: Frågan är vem som kapitaliserar på vem här.
I: Verkligen.
F: Kul att du är kär i mig i alla fall.
I: Aa. Minns du att du döpte min cykel till Bror en gång?
F: Ja. Varför tänker du på det?
I: För att jag vill börja cykla. Och då kom jag på det. Vill du komma till tals i det här blogginlägget nu?
F: Ja men då får du ställa mig en fråga.
I: Ska jag knattra då?
F: Du knattrar för långsamt. Man måste vara snabb.
F: Det gör jag inte alls.
Isak tar över datorn.
I: Hur känner du för mig och varför?
F: Jag, eh, är… extremt kär i dig. För att… Du dansar roligt… Och för att du luktar hett.
I: Just nu? Eller allmänt?
F: Just nu. Och för att du satte på en mindfulnessapp igår när jag hade ångest. Det hjälpte inte, men det var gulligt. Vem fan har ens en mindfulnessapp på telefonen?
I: Jag dansar roligt. Har en app som inte hjälper. Och luktar hett.
F: Nääää, det är så mycket mer också. Tittar med sjukt gullig blick. Jag vet vad jag tycker om med dig! Att man inte blir rädd av dig. Din approach till människr är välkomnade och öppen och det är häftigt. Hur folk liksom välsigt lätt känner sig bekbäma i din närhet.
I: Det är så mycket stavfel här nu, det är helt sjukt.
F. Haha jag gjorde inga stavfel… Och sÃ¥ har du fina axlar.
I: Tack.
F: Ska vi gå och lägga oss?
I: Mm.
F: Har du borstat tänderna?
I: Mm!