Vet inte om du tagit upp detta innan men jag skulle uppskatta dina tankar och åsikter kring en sak som går och gnager inom mig… Jag och allra bästa vän har lite problem at the moment, vi pluggar på olika orter och hon hör liksom inte av sig alls längre? Det kan gå uppemot en vecka utan ett endaste sms och detta är en person jag spenderat varje dag medan sedan vi var typ 6 år gamla ??? När jag frågar henne varför hon inte hör av sig (detta händer ofta) så säger hon att hon bara glömmer av, ser inte mina sms etc. Då känner mig jag mig ivägen och som att hon alltid är sur på mig. Jag vet att hon inte är en sådan person som distanserar sig för att avsluta en vänskap, innerst inne, men jag börjar ju undra… Vi är extremt tajta annars men har som sagt kommunikationsproblem som verkligen tär mig pga jag saknar ju henne. Samtidigt känner jag att jag inte vill jaga efter henne, jag vill liksom inte vara ensam i att satsa på vår vänskap… Vill ju inte att vi ska glida isär ännu mer men nån gång känner en ju sig rätt matt och orkeslös, det går ju inte att alltid vara den som hör av sig och lägger in allt effort :// eller? Nu blev detta väldigt svamligt och kanske lite töntigt men – vad gör en när ens bästa vän bara verkar bry sig från och till och inte hör av sig?
Hej. Åh jag förstår verkligen. Konstigt att hon sätter sig i försvarsposition när du gör frågar varför hon inte hör av sig? Jag tror kanske att du ska ta upp det här med henne igen, men inte bara fråga ”varför hör du inte av dig?” utan skriva det som du skriver i den här kommentaren. Alltså förklara precis hur det får dig att känna. Man kan liksom inte prata emot någons känslor. Sen så finns det ju en risk att man faktiskt glider isär när man flyttar ifrån varandra. Det är läskigt och sorgligt men det händer. Ni skulle kanske även komma överens om att ni hör av er varannan gång? Det är kanske snarstucket, men det kan vara skönt att ha det uttalat. Då kommer hon säkert anstränga sig lite mer, och du kan vila i att det är ”hennes tur”. Heja dig.
Alltså jag blir ju så sugen på att åka iväg när jag ser dessa bilder!! Jag och pojkvännen har snackat om att göra det, hur löste ni det med körandet, turades ni om att sitta vid ratten? Jag har nämligen inget körkort själv och tänker att det kanske blir jobbigt för bara en att köra? :)
Hej! Jag har inte heller körkort så det var bara Isak som satt bakom ratten. Han sa att det var okej, men om vi åker längre i framtiden så vore det skönt om jag också kunde köra. Men ni får väl ta många pauser liksom! :) Och så får man underhålla den som kör genom att mata med snacks, välja bra musik och leka lekar typ.
Dina inlägg väcker sååå många frågor jämt, inte för att du skriver i gåtor utan för att jag känner att jag är där, eller, jag önskar jag vore där så kunde vi kompissnacka. Jag kunde sitta i baksätet. Genom det här inlägget tänkte jag frågor som: tänker du ta körkort eller duger passagerarsätet?(bästa sätet eller hur) vilken mjölk valde Isak, och hur känns det nu då, har det gått? att resa ihop alltså?
Så fin kommentar <3333. Jag vill abso ta körkort! Kanske nästa år? Isak valde mandelmjölk! Och det har gått bra att resa ihop. Han är en så strålande person och han får mig att skratta jämt, vilket är skönt för jag har varit deppig ett litet tag.
Du är inte sugen på att flytta då?
Till San Francisco? Nä inte i nuläget. Jag trivs i Stockholm, har många mina jobbkontakter här (även om det funkar att jobba från andra platser också), mina vänner, stor del av min familj. Men njuter av att resa iväg längre perioder. Och underbart att ha en anledning att åka till Kalifornien ju!
Så herlig!! Hvor er den gule jakken din fra? Veldig fin :D
Monki förra året! Tack snälla.
Och så undrar jag om du (och/eller Frida?) fortfarande använder er av Natural cycles, skulle verkligen vilja veta om den funkar okej PUSSTACK<3
Hej! Nope, jag har så oregelbunden mens så NC funkade inte för mig. Då kan termometern inte räkna ut fertilitetsperioderna liksom. Jag har hormonspiral nu, den lilla varianten med hormoner som motsvarar ett p-piller i månaden.
Hej Flora! Jag har ett i-landsproblem. Jag har typ ingen musiksmak och är generellt rätt ointresserad av musik, jag lyssnar mer på radio liksom. Därför blir jag skitnervös och stressad när folk frågar vad jag har för musiksmak. Jag är intresserad av konst, litteratur och mode men sådant estetiskt frågar aldrig folk om. Jag fick för mig att du har samma uppfattning om musik. Jag känner mig på något vis lite korkad för att jag inte har en cool avancerad musiksmak med gammal rock eller sådant. Och så får jag alltid så konstiga reaktioner när man inte har något bra svar på vad man lyssnar på. För jag lyssnar bara på musik när jag springer eller är på klubb, och det är samma radio-dunkdunk, typ. Lyssnar hellre på ljudböcker på bussen osv. Varför känner jag det är hipsterkomplexet?!?! Och belive me, jag haar försökt djupt relatera till KENT osv men det talar inte till mig? What to do?
Alltså feel you! Jag kan också bli fett stressad när någon frågar vad jag lyssnar på. Men jag brukar säga som det är, att jag lyssnar på det mesta, ofta svensk pop, men att jag hellre läser en bok på tunnelbanan än att lyssna på musik. Kanske använder den där bokgrejen för att ändå visa att jag är *kulturell*? I donno.
Men sen kan jag berätta för dig att jag har återfunnit musiken ganska mycket på sistone, mycket för att jag helt har släppt att vara alternativ i min musiksmak. Lyssnar gärna på samma gamla Krunegårdskiva elller Lalehskiva om och om igen liksom. Du kanske ska skita i prestigen och göra en spellista med sånt som du genuint går igång på? Även om det bara är Katy Perry och Justin Bieber liksom. Så skönt att slippa vara cool.
Hej! Till den med kompisen som inte hör av sig: Vi alla har ju olika preferenser för hur vi vill att kommunikation mellan kompisar ska se ut. Någon vill höras varje dag och för någon kanske det räcker med en gång i veckan, eller en gång i månaden. Det är klart att man kan prata med sin kompis om hur man vill ha det, men det är ju faktiskt så att alla beter sig som de gör av en anledning. Så om man har en kompis som inte hör av sig så mycket så är det för att den inte känner behov av det. Det behöver ju samtidigt inte alls ha något att göra med hur bra vänner man är. Om man säger att man vill höras av mer så får man kanske personen att göra något den inte vill egentligen. Och känns lite konstigt att man ska be den personen rätta in sig efter ens egna behov. Tycker istället att man ska acceptera det som det är, och om man har behovet av att höras av ofta kanske man får höras ofta med en annan kompis?
Alltså hjälp vad lika Yrsa och kvinnan till vänster är!! Är de släkt? S mysig tanke att du står mitt emellan nutida och framtida Yrsa, som att framtids-Yrsa är på besök för att klappa er på axeln och heja på när ni pratar i radio!
Alltså sista frågan. Så mycket kärlek till er som kan erkänna hur ”töntiga” ni är och liksom hur mycket ni BRYR ER om vad folk tänker om er. Är exakt likadan, känns ibland (alltid) som att jag anpassar svaret på musikfrågan till vem jag talar med vilket jag hatar. Ljuger ej pga lyssnar verkligen på väldigt mycket olika saker, men om jag talar med någon som jag vet älskar svensk pop och indie så framhåller jag ju typ Krunegård, Jens Lekman, Emil Jensen osv… och lägger gärna till typ tiger tape och några mer mindre kända för att verka ~*svår o indie*~… om jag talar med nån som lyssnar på hiphop och RnB så drar jag ju fram min gamla kärlek till snoop dog och missy elliot. (#oldskool)
Varför måste man vara så cool? Jag ÄLSKAR vissa Bieberlåtar men inte sjutton säger man det när man möter en ny pojke med Joy Division-kasse eller långt HÅRDROCKSHÅR. Jag tycker att jockebois (stavning?) nya låt är skön men det erkänner man ju inte heller hur som helst.
Fuck coolheten, ska berätta om Bieber och Jocke nästa gång. Ska bli lite töntigare. Vara mig själv lite mer. HELA mig, vem som än frågar.
Elsker spørsmålsrundene dine! Så fine råd og tilbakemeldinger! <3
Skulle verkligen uppskatta en rapport om hur det går med spiralen sen du satte in den. Jag själv funderar på att byta från piller till hormonspiral i vår, och undrar liksom hur du tycker det funkar? Även jag har väldigt oregelbunden mens, har det ändrats för dig? Undrar också hur det funkar med mensvärk, menskopp, ligg och allmänt mående för dig som kropp. Många kramar!
Kan ge min version också! Har haft min i 8 månader nu och början var absolut inte rolig. Det gjorde ont att stoppa in den (den smärtan gick över fort dock) och sen hade jag en sjukt utdragen mens i ca 6 veckor, väldigt lite blod dock, och mensvärk till och från varje dag de veckorna. Det sög, men jag hade hört att det skulle ta ungefär 6 veckor innan det stabiliserat sig, och att man skulle hålla ut. Och nu är allting superbra! Efter ca 6-7 månader minskade min mens rejält så jag får bara väldigt lite och mensvärken är inte alls lika hemsk som förut mvh en som knappt kunde stå upp. Rekommenderar verkligen att testa, pga som sagt här innan är det ju bara att ta ut om det inte är bra. <3
Hej E!
Tänker att det alltid är bra att höra olika versioner om någonting. Jag och några vänner har och har haft hormonspiral. Vi alla reagerade olika på den och upplevde det olika att sätta in den. För mig fungerade inte hormonspiral alls, det gjorde ont att stoppa in den och hade ont flera dagar i veckan av den, trots att den enligt ultraljud satt perfekt. Uppretad livmoder helt enkelt! Min mens och mensvärk försvann dock :) Sen fick jag en en del hormonella biverkningar, som man kan få. Däremot har det fungerat underbart för andra i min kompiskrets, de som haft mensvärk har fått bort den, de känner aldrig av den, har ingen mens och mår allmänt topp .
Man vet aldrig hur kroppen ska reagera inför ett nytt hormon + att man med spiralen har ett litet föremål i livmodern. Kroppar reagerar olika. I min kompiskrets har det varit lite 50/50 om det fungerat bra eller ej. Personligen skulle jag fortfarande rekommendera att testa, om hormonspiralen funkar fint med din kropp kommer den vara awesome, om det inte fungerar kan du alltid ta ut den :) kramkram!
haha Flora kan såå se dig som lekledare där i bilen ;) bra sällis ju!
Hej jag känner också igen mig fast som den personen ni snackar om, den som flyttade och inte hör av sig. Jag har nog alltid varit den i gänget, även när vi bodde i samma stad, tycker inte om att vara tillgänglig jämt via telefon eller sociala medier, lite egoistiskt kanske eftersom jag inte riktigt tänkt på att det kan göra någon ledsen. Ibland lyckas vi hålla kontinuerlig kontakt, men sen är det alltid jag som låter det gå lååång tid tills vi hörs igen o då upplever jag att det är svårare att *catcha up*, när nyheterna i varandras liv inte är så aktuella längre, samtalen blir diffusa o stela istället:( men som tur är är vi bäst ihop när vi ses<3 Nu kan jag inte tala för alla kompisrelationer så klart, men jag vill belysa att det finns personer som tycker det är jobbigt att utbyta samtal över telefon, och det är egentligen allt, för vi/jag längtar efter mina bästisar och tänker ofta på dem fast det kan verka som att jag gått o skaffat ett annat liv och glömt bort det viktigaste! så är det INTE, förlåt! Ps. jag tycker du ska prata med din kompis, om hen inte tar upp det själv med dig, för det tänker jag göra… tack för upplysningen!!
Den vita hyllan som högtalaren står på – varifrån?! Vill veta nununu! :D
Skulle tippa på att det är hyllsystemet från Betonggruvan som Flora skrivit om här: http://flora.metromode.se/2016/08/09/mitt-nya-hyllsystem/
Annars tror jag att en kan bygga ihop en billigare variant med lite hyllplan från IKEA.
Hoppas att det hjälpte!! <3 <3
Alltså känner såååå mycket igen mig med musiken!! Tills att jag var kanske 15 lyssnade jag verkligen NOLL på musik själv, men sen dess har jag liksom försökt lära mig haha (är då 18 nu btw). Typ är lite extra uppmärksam på låtar som jag hör och gillar, och ber mina kompisar att tipsa om sina bästa låtar. Sakta men säkert har jag verkligen hittat till iaf några låtar som jag kan sätta på och tycka är asbra! Men samtidigt lyssnar jag ju definitivt mer på poddar och läser istället för att ha musik i öronen (som då oftast brukar bli håkan för han är den som mina kompisar har prackat på mig mest och har fina minnen med dom till låtarna också <3). Men har definitivt samma problem som du med musiksmaken!! För mig är det så, som ju ändå lyssnar en del på musik nu, och har lite låtar och så som jag tycker om, att jag inte liksom vågar säga vad jag gillar ens, för att jag tycker att jag är så dålig på allt som har med musik att göra. Att jag inte ens är tillräckligt insatt för att ha mandat att tycka är nåt är bra om det makes sense?
Du med icke-musiksmak är i alla fall inte ensam därute, det var nog det jag försökte säga hehe. Och ge lite tips på hur man ju faktiskt kan börja lyssna lite smått, för det kan vara så härligt att borsta tänderna på morgonen till nåt peppigt och få en bra start på dagen (istället för att bara lyssna på röster som maler på om det ena o andra liksom).
Så fina svar jag fått! Och, du vi verkar verkligen känna samma sak. Jag känner mig lite som en nobody för att jag inte har avancerad musiksmak, får väl helt enkelt sluta försöka vara cool som flora säger! Tänker samtidigt att det finns dom som nästan aldrig läst en bok självmant, eller som knappt har tålamod att se en hel film. Men just musik känns som en sådan sak som alla ska ha koll på. Och jag plöjer poddar som en boss också <3 haha :D Skönt att inte vara ensam, även fanns det är en ganska löjlig grej.
Flora! Skulle inte du kunna göra ett litet inlägg om vilka preventivmetoder du använt (om det inte är för privat alltså) än så länge och vad som varit bäst för dig? Vet att många vill höra om hur det går för dig med din spiral och så :)
Åh, jag skulle också gärna få en review om hur hormonspiral funkat för dig. Har funderat på att gå från p-ring till hormonspiral, men oroar mig för hur kroppen kommer ta det med ex. acne, mens, mensvärk mm..
Till dig med bästisen: Jag har varit med om preciiiiis samma sak. Det sårade mig jättemycket, min bästis var också ganska oförstående, men vi fick ändå till en ganska konstruktiv diskussion som liksom inte handlade om ”du hör aldrig av dig längre”, utan mer ”hur vill du att vår kommunikation ska se ut?”. Jag tror det kan vara ganska smart att bestämma redan på förhand. Nu är det jag som är utomlands. Med vissa kompisar har vi bestämt att vi ringer en dag i veckan (söndagar), jag och min pojkvän ringer varje dag. Och den där bästisen – vår lösning blev att skriva månadsbrev, så att jag ska slippa vänta på sms som aldrig kommer. Men älskar henne prick lika mycket som alltid. När vi ses är vi lika nära som vi alltid varit, och innan jag flyttade hit bodde vi ihop.
SÅ: oroa dig inte, det kan bara vara att hon har fullt upp med allt nytt, men jag tror det kan vara bra att bestämma kommunikationsformen.
Puss!
Tack N & A för stöd och bra råd, känner mig lite mer stärkt!
Hej alltså å jag har varit på andra sidan i den här bästisgrejen.
Min (fina underbara snälla roliga) kompis tycker att ringa/smsa varje dag är mycket viktigare än jag tycker. När vi flyttade till olika städer hörde jag av mig mer sällan än hon, och det jag tyckte var riktigt jobbigt var att jag ofta fick gliringar om varför jag inte hörde av mig, eller ett ”oj” varje gång jag skrev. Det fick mig att dra mig från att skriva – för jag kände att varje gång jag ringde upp/smsade skulle innebära nån liten eller stor hint att det var (för) länge sen jag skrev. Jag kopplade nåt jättekul – prata med min bästis – till nåt tråkigt – känna sig dum och i skuld. Så mitt råd är – ta en fika, säg hur du känner som Flora är inne på, men också passa dig för att kommentera när någon faktiskt hör av sig att det var länge sen sist. Istället var pepp när hen hör av sig så hen blir mer pepp på att höra av sig igen! <333 Obs om hen är riktigt dum och en o-omtänksam kompis över tid får du såklart skita i det här rådet. Hoppas det känns lättare snart!!
jag är också andra sidan i den berättelsen.. och jag blir jättestressad av att ens läsa sådant här, där vänner ställer krav på en om hur ofta man ska höras och så! x__x men det säger kanske mer om min stressnivå och vilka förväntningar jag känner mig tvungen att leva upp till snarare än det säger något om vänskap.
Hej jag känner också igen mig fast som den personen ni snackar om, den som flyttade och inte hör av sig. Jag har nog alltid varit den i gänget, även när vi bodde i samma stad, tycker inte om att vara tillgänglig jämt via telefon eller sociala medier, lite egoistiskt kanske eftersom jag inte riktigt tänkt på att det kan göra någon ledsen. Ibland lyckas vi hålla kontinuerlig kontakt, men sen är det alltid jag som låter det gå lååång tid tills vi hörs igen o då upplever jag att det är svårare att *catcha up*, när nyheterna i varandras liv inte är så aktuella längre, samtalen blir diffusa o stela istället:( men som tur är är vi bäst ihop när vi ses<3 Nu kan jag inte tala för alla kompisrelationer så klart, men jag vill belysa att det finns personer som tycker det är jobbigt att utbyta samtal över telefon, och det är egentligen allt, för vi/jag längtar efter mina bästisar och tänker ofta på dem fast det kan verka som att jag gått o skaffat ett annat liv och glömt bort det viktigaste! så är det INTE, förlåt! Ps. jag tycker du ska prata med din kompis, om hen inte tar upp det själv med dig, för det tänker jag göra… tack för upplysningen!!
Hej!!
Jag minns att du hade ett inlägg någongång typ ”flytta utomlands” och man fick skriva om sina erfarenheter/hur man skaffar vänner/osv som diskussion. Kan du inte göra något liknande? Har precis flyttat och känner mig så fruktansvärt ensam. Hade varit kul att komma i kontakt med folk som känner likadant/ev befinner sig i samma land/stad!!!
Älskar din blogg/pod. Du är bäst! Puss
Jaaa please please please! Är i samma situation! Ny i Boston och i på ett jobb där de inte verkar spendera så mycket tid tillsammans utanför jobbet – svårt att hitta sköningar att hänga med!
Tack för bra råd och pepp <3
Du är så klok, Flora! Kramar till dig <3
Skulle du inte kunna ge en liten utvärdering om hur spiralen har funkat för dig? Vet att det är himla individuellt och så men skulle verkligen uppskatta att höra vad du tycker. Har den påverkat ditt humör t ex? Är så himla rädd för att skjuta in hormoner i kroppen igen, senast jag åt P-piller blev jag deprimerad och fick samlagssmärtor. Men funderar ändå på att testa när jag flyttar tillsammans en period med pojkvännen. Vill gärna höra från dig eller nån annan hur det funkar. Hormoner motsvarande 1 P-piller i månaden låter ju ändå ok, eller?