När det är årets hittills varmaste dag finns det bara en rimlig sak att göra: att träffa några favvon, köpa picknick och sitta i en park i de tunnaste av vårjackor.
När vi ska möta upp Maja ser vi henne stå och dansa i en strålkastare av solsken. Med hörlurar och slutna ögon och oviss om att hon är iakttagen. Det är sånt värmen gör med människor.
Och skrattet kommer lätt ur kroppen och Vasaparken kryllar av folk vars axlar inte längre trycker uppe vid öronen.
Vi slås av att Stockholm ändå är en relativt tätbefolkad stad och det är dagar som denna som det blir tydligt. När ingen sitter inomhus, utan alla promenerar eller parkhänger eller demonstrerar. Vi undrar hur många koppar kaffe de säljer på 7-Eleven.
Och när vi ska gå hem stannar vi tvärt utanför vårt hus och säger: kan vi inte vara ute en stund till? Och så är vi det tills solen går ner bakom husen.
Translation: Yesterday, it was the warmest day of the year so far. We had a picnic in the park and at that moment everything felt good.