I fredags gick jag och Felix på restaurang för att leva ut alla hjärtans dag-klyschan. Vi gick till Tumi, en peruansk restaurang på söder och åt varsin köttgryta. Just den här kvällen hade de så många bokningar att de – till vår stora förtret – hade ändrat menyn. Vanligtvis går det att beställa en massa små cevicherätter där. Personalen var väl helt galet stressade för när jag skulle beställa frågade jag om maten var stark (jag är ganska chilikänslig) och servitrisen svarade ”här är det take it or leave it, så är det bara” och när jag frågade om jag kunde få lite gräddfil till maten sa hon ”nej vi har inte sånt här, om barnen kan äta den här maten kan väl du det”. Jag blev så himla illa till mods. Ganska fort gick vi ut i februariluften igen, slank in på Ica för att köpa godis och sedan promenerade vi från Folkungagatan till oss på Kungsholmen. Glad igen! Och kär! Vi tittade på vår stad och konstaterade att det är så lätt att glömma bort hur fin den är. Titta bara. Frusen nästipp, frusna händer, men på bra humör. Vi gick in vid Stadshuset. Tittade på skulpturer vid vattnet, Oo:ade och åh:ade oss för den vackra arkitekturen, och tittade på utsikten. Vittade en labyrint! Sedan promenerade vi vidare längs med Norrmälarstrand och tittade på så otroligt fina båtar. Vilken dröm att hänga här. Trötta och frusna kom vi hem en lång stund senare, kröp ner under en filt och tittade på Me and you and everyone we know och åt lemoncurdglass.
Translation: We had Valentines dinner at a restuarant with crappy service, then we took a long walk through town. I love my man.