Efter påtryckningar från olika håll började jag läsa Maken av Gun-Britt Sundström. Tråkigt omslag. Tråkigt namn. Är den inte sådär ålderdomligt torr? Nej. Formgivaren har misslyckats, helt klart. Den här boken är långt ifrån torr eller ålderdomlig, den sprakar och lever och är fylld av så mycket insikt och genialitet att det inte är klokt.
När ni scrollar ner nu, läs citaten som jag har valt ut. Inte sådär i förbifarten, utan läs dem. För de är briljanta. Boken är knökfylld med dessa citat som sätter ord på svåra känslor och scenarios. Plus att språket är så vackert.
Maken benämns som en förhållanderoman och handlar om Martina och Gustav. De är i tjugoårsåldern och träffar varandra på Stockholms universitet i slutet av 1960-talet. Stockholm! 60- och 70-tal! Kärlek! Politik! Ni förstår ju att det är bra förutsättningar för en roman.
Vi får följa Gustav och Martina under sju år av deras förhållande. Eller ickeförhållande. De har en olidlig maktbalans mellan sig, ett typisk jag-vill-ha-dig-när-jag-inte-kan-få-dig-scenario för Martinas del, medan Gustav slänger sig runt halsen på sin älskade och vill gifta sig med henne. För det mesta. De klarar inte av att vara ihop, än mindre att vara isär. 
Sundströms feministiska agenda är genomgående för hela boken. Även om könsrollerna var mer statiska då, är hennes funderingar på tvåsamheten fortfarande aktuella i allra högsta grad. Maken brukar kallas ”en feministisk klassiker”.
Några klagomål då? Boken är 546 sidor, är det nödvändigt? Hade inte Sundström kunnat koka ner storyn en sisådär 100 sidor för att det ska bli lite mer koncist? Troligtvis.
En annan sak jag kan störa mig på är hur oerhört intellektuella alla tjugoåringar är i Maken. Den kretsar kring den akademiska medelklassen, men ändå. Jag känner igen mönstret (Amanda Svensson, Karolina Ramqvist). En författare, i detta fall Sundström som är 31 år gammal, skriver en bok som handlar om unga personer. Självklart har hon blivit smartare på tio år, och nu kan hon krydda sina karaktärer med den här kunskapen. Trots att de är tio år yngre. Det gör att igenkänningsfaktorn inte blir fullt så hög för mig som den hade kunnat vara. Samtidigt blir Maken en bok som passar alla åldrar i alla relationer.
Läs Maken och nicka igenkännande, utbrist preach sister, skratta högt och gråt ut. På baksidan har Sara Stridsberg skrivit ”Boken funkar som ett slags moralspel där läsaren tvingas in i olika dilemman, tvingas välja sida och därefter alltid tvingas välja om. Jag har läst den om och om igen och varje gång har den gjort olika saker med mig beroende på var jag har befunnit mig i förhållande till det stora projektet Kärlek.” Jag tycker att det sätter ord på det hela så himla bra.
Perfekt att läsa på stranden/lunchrasten/i hängmattan eller på tåget. Mitt bästa sommarboktips helt enkelt.
Translation: About the Swedish book Maken by Gun-Britt Sundström.
