Jag är aldrig ensam mer än några timmar om dagen. Jag äter frukost med Felix på morgonen, sedan sitter jag i lägenheten, på ett café eller på biblioteket och bloggar eller skriver. Kanske att jag träffar en kompis en stund, och sedan äter jag middag med Felix på kvällen. Varje dag. Även om jag verkligen behöver ensamtid då och då så är jag en person som allra helst är omgiven av mycket folk.
Så i måndags åkte jag till Hälsingland, där min släkt har en gård, alldeles ensam. Jag ville känna efter hur det var att inte träffa någon människa på ett par dygn, känna efter om jag skulle få panik eller om jag skulle tycka om det. Det visade sig vara det senare.
Visst, på kvällarna blev det rätt ensligt. Att vara i ensam i ett stort hus när det är bäckmörkt ute är kanske inget som står på min lista över de mysigaste sakerna jag vet, men det funkade. Framför allt var den där osäkerheten jag kände om kvällarna minliten i jämförelse med den frihet och lycka jag kände om dagarna.
Så i två dygn har jag matat in vedträ efter vedträ i kakelugnen, promenerat genom tallskog och hoppat från sten till sten i älven, läst böcker men framförallt skrivit. Fingrarna har knattrat nästan oavbrutet på tangenterna och tomma dokument har fyllts av ord som blivit till meningar som blivit till stycken som blivit till kapitel. Jag vet inte om jag någonsin har haft ett sådant flow förut, men det blir väl så när en inte har internetuppkoppling men däremot glödande björkar och glittrande vattendrag strax utanför fönstret. Jag har skrivit, för att sedan ta en promenad utan varesig musik eller podcasts i lurarna. Bara ljudet av vindens rasslande i träden och grenar som knäcks under mina fötter.
Bilderna ovan är från min första eftermiddag, i måndags. Då jag plockade äpplen som jag skar upp och lät torka till chips i ugnen. Då jag plockade frostskadade plommon och kokade sylt på dem. Då jag inte kunde se mig mätt på Hälsinglands skönhet. Till vintern blir det nog lite för kallt och omständigt att vara där alldeles själv, men till våren tänker jag åka dit flera gånger om. Två dygn kanske inte verkar som mycket ensamtid för er, men för mig är det en stor seger att våga åka iväg själv. Det klappar jag mig själv på axeln för.
Translation: About going away for a couple of days to be totally alone. I went to my family’s summer house in Hälsingland with myself and the nature as my only company. Got a lot of writing done, which was amazing.
