Förra helgen hade jag och Felix varit ihop i prick 4 år och det ville vi fira ordentligt. Så vi bokade en natt på Yasuragi, som är ett japanskt spa (och min första arbetsplats dessutom – jag jobbade i frukostrestaurangen när jag var tretton).

Vi anlände kl 16 på söndagen, drog på oss våra badkläder och begav oss till tvagningsrummet. Där tvättade vi oss enligt japansk sed: sittandes på små pallar, hällandes varmvatten över oss själva ur träbyttor. Sedan simmade vi i poolen (okej, jag simmade typ två längder sedan var jag uttråkad), hängde i de varma utomhusbassängerna, badade bastu (och kallbadade!) och låg och läste.

Klockan 20 hade vi bord i Tokyo, som är den mindre lyxiga restaurangen (den andra heter Teppanyaki). Och maten var faktiskt inget vidare – varken fiskrätterna som felix åt eller mina vegetariska rätter. Men cavan var god :). Vi satt nära intill varandra och pratade öppet och ärligt om vårt förhållande. Är så glad för att vi pratar om det som skaver, att vi hela tiden jobbar på att förbättra vår tvåsamhet.

Morgonen därpå hasade vi fram i våra tofflor till frukostbuffén. Prisa gudarna vad god den var, och mycket lyxigare än jag minns den. Jag åt exempelvis smoothie, chiapudding, färsk frukt, rostade grönsaker på rågbröd och äggröra.

Felix åt sin smoothie med sked och med müsli på toppen. Geni.

Och så läste vi tidningen i lugn och ro.

Sedan badade vi lite mer. Den här gången jäste vi i ångbastun och simmade fler längder i bassängen. Och klockan 12 checkade vi ut!

Men alltså, Yasuragi är lite överskattat. Det är en härlig miljö och det är såklart skönt att ligga och bubbla i varma källor under bar himmel, men jag och Felix kände oss nöjda väldigt fort. Jag hade målat upp vistelsen framför mig som en total avslappningsretreat, men riktigt så var det inte. Vi kanske helt enkelt är för rastlösa?  Men jag är såklart jätteglad för det här dygnet då vi verkligen fick ägna oss åt varandra helhjärtat, men nästa gång lägger vi nog pengarna på något annat i stället. Så att ni vet.

Glad helg mina fina! <3

Translation: To celebrate our 4th anniversary, Felix and I went to the Japanese spa Yasuragi, outside of Stockholm. 

Jag är så glad för att Felix och jag är så bra på att hitta på grejor att göra tillsammans. Visst, vi har kvällar då vi ligger i sängen med datorn på magen och bara utbyter några få ord med varandra (fint att kunna ha det så också i och för sig), men vi är i allmänhet bra på att göra saker ihop. Inget häpnadsväckande egentligen, oftast är det promenader med take away-kaffe, restaurangbesök, bio, en extra fin vardagsmiddag eller som i det här fallet: museum.

Just den här lördagen sken solen extra starkt och vi var ivriga på att få komma ut.

Vi hade Djurgården som mål och började promenera ditåt. Det är en promenad på kanske 30 minuter. Först gick vi förbi Nybergs Konditori,

sedan passerade vi biograf Zita,

Och så kom vi ut på Strandvägen.

På djurgården var det så vårigt så vårigt.

<333333

Och jag hade på mig de gladaste skorna jag kan tänka mig.

Guldglittriga Supergas!

Hit skulle vi. Liljevalchs vårsalong.

Där tittade vi på en himla massa verk. Den här frukostmattan hade ju varit kul att ha hemma. Fast vi får hoppas att det är fejkon på dårå.

Men den här var ändå min favorit.

Vi mötte upp Lisa och André, som är Felix jobbarkompis.

Och så tog vi båten över till Slussen.

Och så satt vi på en uteservering och drack kaffe och åt små italienska bakelser och hade det göttigt!

Translation: A Saturday with golden shoes, a walk through the city, art and Italian pastries. 

Både Frida och jag vurmar ju lite extra för lyxiga frukostar och dessutom bor vi bara 15 minuter ifrån varandra, så därför kändes det på sin plats att äta dagens första måltid ihop. Uppenbarligen har vi inte tröttnat på varandra än trots att vi ses typ varje dag.

Kolla vilken jäkla stjärna hon är.

Hon hade gjort så djävulskt fint med chiapudding, hallonsmoothies, croissanter, färska frukter och bär, mandelscones och te.

Att vara där kändes lite som att hoppa in i ett av hennes blogginlägg. Men så kanske det känns att vara hemma hos mig också nu när jag tänker efter.

”Bra att all mat är kall för då kan vi ta bilder i lugn och ro”

Skönt att kunna dela en sådan sak i alla fall, att liksom inte kunna LÅTA BLI att dokumentera. The curse of being a blogger. Så det var lyxigt, att kunna ta bilder utan att någon rynkade på näsan eller suckade.

Ljuset var perfekt för selfies så efteråt hade jag ca 50 st på min kamera :)))

Sedan åkte vi och tittade på den drömmigaste kontorslokalen/ateljén i hela världshistorien, men den var full för tillfället. Attans.

Translation: Frida invited me over for this amazing breakfast the other day.