Bilder från mars 2013.

Nu har jag valt ut tre vinnare som får några pyjama pants från Monki hemskickade till sig.
Frågan löd: Vilken tid på dygnet är din favorittid och varför?

Linn:
Klockan elva precis då kvällsmörker övergår till nattljus. När jag ser stjärnorna tänker jag på pappa. Pappa bor norrut och hemma vid fjället brukar vi leta stjärntecken från myren, granarnas skuggor färgas alltid blå av månljuset. Nu bor jag i Sthlm men tänker på pappa varje kväll. Han är min pappa men han är också allra allra närmast. Och hemma lyser stjärnorna alltid klarare än här.

Johanna:
Min favorittid på dygnet är någonstans runt 05.00. Då brukar min katt ha kört några racervarv runt omkring i lägenheten, samt över mig på ungefär 3 ställen. Vid den här tiden har jag hunnit bli lite lätt irriterad på honom och har kanske skällt lite på honom. Då kommer han helt plötsligt upp i sängen igen och myser in sig i min armhåla. Jag kollar på klockan och ser att det är alldeles för tidigt, vi somnar om och hans purrande vibrerar rakt in i mitt hjärta. Då är all irritation bortglömd.

Elisabet:
Min favorittid existerar endast två gånger per år, och handlar om en timme som försvinner och kommer åter när vi människor bestämt oss för att vrida klockans visare trehundrasextio grader bakåt eller framåt. Vad händer med timmen som försvinner? undrar jag varje år. Letar efter den i rummet där den var för att sedan inte längre finnas. Sträcker ut handen, som osynlig sand rinner sextio minuter genom fingrarna. När dagarna mörknar skänks minuterna tillbaka till oss och jag får en timme att återuppleva direkt efter att den hänt. En lek med minnen där nutid och dåtid dansar kring varandra, där tiden gäckar människan att göra det abstrakta konkret.

Grattis till er, ni har fått mejl!

Livet just nu.

Jag njuter av skoldagarna men våndas av tanken på att vi skiljs åt om tre månader. Skriver en hel del. Dricker starka drinkar och spelar monopol, dansar till musikallåtar så att mitt knä hoppar ur led och sedan hoppar tillbaka igen. Haltar i två dagar. Köper nya skor, får skavsår, haltar ännu mer. Läser mycket. Lägger pannan mot köksbordet och gråter. Promenerar i trettongradig vårvärme med fåglar som tjuter i träden ovanför. Leker med min lillasyster. Äter tacos och det rinner sås från mungiporna. Har ont i munnen. Ont i magen. Lyssnar på Seinabo Sey på repeat. Sitter i fönsterbläcket och tittar på människorna nedanför. Pussas försiktigt. Tittar i kalendern och får svårt att andas, så mycket som ska göras nu. Går på bio men det är något tekniskt fel så vi får lunka hemåt igen. Äter glass. Jättemycket glass. Lockar håret. Ligger i soffan och gnäller. Går på teater. Räknar ner dagarna till Paris.

Förra torsdagen satt jag och skrev på Il Caffé med Matilda och Zara. Vid middagstid packade vi ihop och gick hem till den sistnämnda för att göra spenatsoppa och dricka vin. Leo anslöt och vi blev salongs och dansade till musikallåtar.  Snödropparna stoltserade i mammas och Calles trädgård. Gullig mamma på vandrarhemmet Strandflickorna i Lysekil. I måndags fikade jag med bästa Rickard. Jag var kaffestissig (pga dricker aldrig kaffe längre) och vi pratade om London, love och bostadsbedrägerier. Igår lagade jag det här megagoda (som ser megatrisst ut på bild förstås) på rekommendation av Zara. Gnocchi (potatispasta alltså, som kokas och sedan steks) med en tomatsås gjord på färska körsbärstomater, vitlök, gul lök, vitt vin, kryddor som t.ex. basilika, honung och balsamvinäger. Ät det med mozzarella och några glas vin. Perfetto perfetto!Idag bestämde Zara, Leo och jag oss för att promenera i det vackra vädret efter skolan. Runt halva Kungsholmen närmare bestämt.Vintergäck i rabatterna. Passerade denna vackra utsikt.Och detta.  Jag -> :’D

Nu ska jag värma mina fingrar, äta fiskpinnar och göra en av mina karaktärer i mitt skrivprojekt mer sympatisk och lättare att tycka om. Adieu.