Flora Wiström

Jag har bloggat i åtta år. När jag började var jag tolv-tretton år, gick i sjuan och var kär i Tobias, Rasmus och Tommy om vartannat. Låt oss se efter hur livet kändes i mig då:

Jag minns inte vad jag hade gjort här, men jag gissar pÃ¥ att jag hade hÃ¥nglat – nej strulat hette det ju dÃ¥ – med Tobias trots att Anna var kär i honom. Eller om det var Paulina. Ångesten höll pÃ¥ att äta upp mig och jag skrev förstÃ¥s ett blödigt inlägg pÃ¥ bloggen om det.

   Ibland hängde vi i stora klungor i stan, men oftast kom vi inte längre än till Nacka Forum. Där köpte vi pommes frites och crispy chicken på Burger King och spanade in killarna från de andra skolorna. Vi gick in på H&M, stoppade nagellack i tröjärmarna och köpte stringtrosor som vi tvättade för hand och gömde för våra föräldrar.

Vi uttryckte vår kärlek till varandra jämt, men kanske var det extra viktigt i en ålder då allt känns konstigt i kroppen, då föräldrarna var tjatiga och pressande och vägrade att förstå.

Minns att jag var kär i Rasmus ett tag. I hans hår som var kladdigt av vax och luktade vattenmelon, i hiphopkepsen, hans vita sneakers och i kramarna. Men han gillade Josefin, och det gjorde såklart hur ont som helst. Vill bara klappa på mitt trettonåriga jag när jag läser detta och säga OROA DIG INTE FLORA OM EN MÅNAD ÄR DU KÄR I NÅGON ANNAN </3

Jag och Paulina är ju kusiner men hittade inte varandra förrän vi var tretton. DÃ¥ gjorde vi allt tillsammans. Vi hängde pÃ¥ Mc Donald’s med killarna frÃ¥n hennes skola, vi smög ut och drev runt i Orminge centrum, vi fördrev tid framför Playahead och Ã¥t makaroner med majs och ketchup vid mitt köksbord och vi Ã¥kte till Frankrike med hennes familj. Där spanade vi pÃ¥ fransoser bakom vÃ¥ra Paris Hilton-solglasögon, köpte matchande badshorts och bar urringade blusar som visade upp vÃ¥ra ickeexisterande klyftor.

Josie, Ebba, Anna, Paulina och Flora blev en allians. Vi umgicks jämt. Vi hyrde skräckfilmer nästan varje helg och köpte Frödinge kladdkaka, sprutgrädde, lösgodis, stjärnchips och läsk och åt tills vi knappt kunde röra oss ur sofforna. Vi lånade varandras kläder, blev skjutsade på våra killkompisars cyklar, hade sleepovers och tog kvällsdopp i Trollsjön. Vi delade våra första fyllor och sprutade söt parfym på varandra så att inte våra föräldrar skulle märka att vi hade tjuvrökt.

Sedan började jag intressera mig för kläder och ville inget hellre än att ha en modeblogg. Så då blev det så. Och så ritade jag ju en del.

Jag stängde in mig på rummet och satte på Jason Mraz så högt jag kunde för att inte höra mina föräldrar bråka. Jag slängde alla mina blusar och jeans och började bära second hand-kläder och plagg jag hittade i utklädningslådan. Jag pratade i telefon med Niklas och Tobias i timtal om nätterna, rakade benen obscent noga för att killarna skulle tycka att jag var len, spände BH-banden så mycket jag bara kunde och jobbade extra i en frukostrestaurang.

Jag försökte forma mig själv, men visste inte hur.

Translation: About being thirteen. Translate the post by hitting the translate-button under the header.

Jag har velat ha ett bäddset i mörkgrått linne ett ganska bra tag, och när jag fick ett presentkort från H&M Home så slog jag till. Kvaliteten är inte den bästa, det har redan gått några trådar här och där, men det är ju så jäkla fint.

Överkastet har jag ju visat tidigare, och det mönstrade påslakanet fick jag av mamma i julklapp och det är från Maria Åström/Ljungbergs fabriker.

Nybäddad säng är min topp tjugo bästa saker i världen. Visst ser det ganska gosigt ut?

Translation: I really like my new duvet cover from H&M Home in this dark gray linen fabric. The bedspread is from Afro Art and the patterned duvet cover is from Maria Åström/Ljungbergs fabriker. Doesn’t it look cozy? 

När det är årets hittills varmaste dag finns det bara en rimlig sak att göra: att träffa några favvon, köpa picknick och sitta i en park i de tunnaste av vårjackor.

När vi ska möta upp Maja ser vi henne stå och dansa i en strålkastare av solsken. Med hörlurar och slutna ögon och oviss om att hon är iakttagen. Det är sånt värmen gör med människor.

Och skrattet kommer lätt ur kroppen och Vasaparken kryllar av folk vars axlar inte längre trycker uppe vid öronen.

Felix och Alessandra <3

Kvinnodagspimpade naglar.

Vi slås av att Stockholm ändå är en relativt tätbefolkad stad och det är dagar som denna som det blir tydligt. När ingen sitter inomhus, utan alla promenerar eller parkhänger eller demonstrerar. Vi undrar hur många koppar kaffe de säljer på 7-Eleven.

Och när vi ska gå hem stannar vi tvärt utanför vårt hus och säger: kan vi inte vara ute en stund till? Och så är vi det tills solen går ner bakom husen.

Translation: Yesterday, it was the warmest day of the year so far. We had a picnic in the park and at that moment everything felt good.