Flora Wiström

Apokalyps i Stockholm idag. Har aldrig sett så mycket regn i hela mitt liv, aldrig hört så många blixtar. Ringde mamma med skakig hand och frågade om det är farligt att bo på översta våningen i ett hus när vädret är såhär, men hon lugnade mig och sa att det var lugnt. Tur. Nu tar vi en titt på hur min onsdag såg ut i stället, en betydligt soligare dag. Jag mötte upp den här, och den här för att äta frukost ihop på Pom och Flora. Cornelia åker ju till Amesterdam i veckan så vi kramades hejdå och sådär </3. Det var så ofattbart varmt i stan att jag smörjde in mig med solkräm på caféts uteservering.Sedan åkte jag hem till Kummelnäs för att hänga med mamma, Calle och Froste. De jobbade på för fullt men vid lunch gick vi ner till bryggan för att äta vår mat där och bada lite. Jag mådde så himla dåligt med halsont och hosta, men njöt ändå av solen och det svala vattnet. Läste den här briljanta boken. ALLA måste läsa den. Plockade lite blåbär också, förstås. Vi åt middag på terrassen. Där är det fint : )  Calle <3 mamma. Bästa.På kvällen tittade jag och Froste på något dåligt program på Svtplay. Sedan kröp jag ner i mammas nya Ikealakan och somnade inte förrän kl 3 på grund av rethosta.Morgonen därpå hängde jag här.   Medan mamma och Froste jobbade (hon är trädgårdsdesigner och han landskapsingenjör).

Nu har Froste åkt till USA för att bo där i några år med sin fästmö Dana (uttalas Dejna obs). Om en månad åker vi dit och hälsar på!

Translation: I ate breakfast with Daniel and Cornelia at Pom & Flora. Cornelia is moving to Amsterdam so we had to say goodbye </3. Then I went to mum’s place to hang out with her, Calle and Froste. I was caughing so much and had a sore throat, but it was nice to spend some time with them. 

Igår hade jag en SÅ bra dag. Känns som plåster på såren efter alla mina dagar i sängen med halsont och hosta. Häng med!Vid femtiden tog jag och My bussen ut till Häringe slott. De anordnar nämligen badklubbar vid ett antal tillfällen under sommaren, där en kan dricka bubbel på slottets altan och bada i poolen a la The Great Gatsby. Många vackra flapperladys var där. Det var ju över 30 grader i skuggan så jag kunde inte komma på en bättre plats att vara på.Det spelades dansant musik,och såldes bubbel. Vill alltid dricka bubbel som har kylts i ett badkar!Vi valde varsitt glas rosé och begav oss till poolen.  *känner sig lite lyxig*ALLTSÅ.Vi träffade Olle!Och Olles kompisar.: DSolen började gå ner,och det var dags att svida om. Klänningen köpte jag samma dag på Zaras rea. Bättrade på sminket.Läppstift, check!Vid tiotiden vinkade vi hejdå till Häringe Slott och hoppade på bussen tillbaka till stan.Vi mötte upp Daniel och gick till den nyöppnade klubben Musikaliska. Älskar innergårdsklubbar, här vill jag hänga hela sommaren!Mitt fina sällskap <3Vi gav varandra utmaningar förstås. Så roligt att hitta bilder på främlingar i min kamera som My gått fram till och sagt ”Hej, kan jag ta en bild på er? Jag kommer från en tidning”.Dessutom dansade vi så himla mycket. Och skrattade. Och hade en helt strålande utekväll.

Translation: I had such a great day yesterday. Me and My went to Häringe slott to swim in the pool and drink sparkling wine a la The Great Gatsby. In the evening, we went to the new club Musikaliska.

Dagboksanteckningar från ett källarhål handlar om 16-åriga Linnea som bor i en småstad någonstans i Sverige. Hur många böcker har jag inte läst där jag har stört mig på författarens krystade ungdomsspråk, hur hen har velat ”get down with the kids” och slängt sig med pubertala svärord och konstiga slangord. Men David Wiberg lyckas med att bli Linnea. Trots att Wiberg är man och Linnea en tjej, trots att han är född 72 och hon 96, att han var tonåring på 1980-talet och hon på 2010-talet, lyckas han gestalta henne oklanderligt. Få karaktärer i bokvärlden känns så självklara och realistiska som hon.
Linnea har en ganska vanlig familj med två halvjobbiga föräldrar och en skitstörig lillebror. Hon har en bästis som hon hela tiden måste jaga bekräftelse hos och hon tvekar hela tiden på sin egen förmåga. Linnea hatar sitt munsår och sina pormaskar och hur stelt det blir i så många sociala situationer. Hon ska bara vara lite mer normal. Lite mer social. Vara lite tystare. Höras lite mer. Hon lider av ganska mycket ångest.

Boken utspelar sig 2012 och känns så himla rätt i tiden. Linnea är dödligt kär i A och stalkar honom på Facebook och Tumblr, stryker runt hans jobb på Plantagen, mailar A:s arbetsgivare för att få tag på de anställdas jobbschema och är så underbart pinsam hela tiden. Boken räknar ner till den dag hon ska till Peace & Love (dit även A ska) och vi får följa Linnea i skolan, hemma, i ångestkogen, på caféjobbet, i Familia-gallerian (där Plantagen ligger) och på diverse fester.

Jag gillar Linnea så mycket. Hur hon skriver pretentiösa, blödande texter och dikter samtidigt som hon har en så sarkastisk ton i sina dagboksanteckningar. Hur hon har det så svårt med sina relationer samtidigt som hon tar sina vänners känslor på så himla stort allvar. Som sagt, så himla up to date. Vem har inte blivit helt galen på hur dåligt skyltat det är till Fotografiska liksom.  Om det är något som jag gillar så är det böcker som leker med formatet, korsar genrer och använder olika uttryck. Linnea ritar serier som på olika sätt handlar om henne själv. Drömmar och fantasier, minnen och vardagshändelser. Hon gillar även att fota.Om jag ska klaga på en sak så är den möjligtvis slutet (lovar att inte spoila). Var det inte väldigt abrupt? Det tycker jag.

Nåväl, läs den här boken. Gör det bara.

Translation: About the book Dagboksanteckningar från ett källarhål by David Wiberg.