Hej där.
Jag heter Flora och är 22 år gammal. Det här är en blogg om skrivande, illustration, vegomatlagning, fotografi, tighta jeans och feminism. När jag skapar något så hamnar det med största sannolikhet på den här bloggen, som har över en halv miljon sidvisningar i månaden. I höst kom min debutroman Stanna ut hos Bonnier Carlsen.
Utöver bloggandet frilansar jag som skribent och illustratör. Du hittar min portfolio på florawistrom.se.
Samarbete? Frågor? Maila mig på [email protected].
In English: Hi. My name is Flora and I’m 22 years old. This is a blog about writing, illustration, vegetarian cooking, photography, high waisted jeans and feminism. But mostly it’s a blog about my life in Stockholm, Sweden. I work as a blogger, author, freelance writer and illustrator and this blog has over 500 000 page views a month. You can se my work here: florawistrom.se and contact me here: [email protected].
Jag har två nya prints från Artelimited. 
I väntan på att de ska få ramar så har vi satt upp den ena på anslagstavlan. En liten fågel som kläcks, hur fin? 
Den andra hänger över sängen. 
Med svampar! Båda har konstnären Karina Eibatova gjort.
Translation: My new prints from Artelimited.com by Karina Eibatova.
Förra torsdagen satt jag och skrev på Il Caffé med Matilda och Zara. Vid middagstid packade vi ihop och gick hem till den sistnämnda för att göra spenatsoppa och dricka vin. Leo anslöt och vi blev salongs och dansade till musikallåtar. 
Snödropparna stoltserade i mammas och Calles trädgård. 
Gullig mamma på vandrarhemmet Strandflickorna i Lysekil. 
I måndags fikade jag med bästa Rickard. Jag var kaffestissig (pga dricker aldrig kaffe längre) och vi pratade om London, love och bostadsbedrägerier. 
Igår lagade jag det här megagoda (som ser megatrisst ut på bild förstås) på rekommendation av Zara. Gnocchi (potatispasta alltså, som kokas och sedan steks) med en tomatsås gjord på färska körsbärstomater, vitlök, gul lök, vitt vin, kryddor som t.ex. basilika, honung och balsamvinäger. Ät det med mozzarella och några glas vin. Perfetto perfetto!
Idag bestämde Zara, Leo och jag oss för att promenera i det vackra vädret efter skolan. Runt halva Kungsholmen närmare bestämt.
Vintergäck i rabatterna. 
Passerade denna vackra utsikt.
Och detta. 
Jag -> :’D
Nu ska jag värma mina fingrar, äta fiskpinnar och göra en av mina karaktärer i mitt skrivprojekt mer sympatisk och lättare att tycka om. Adieu.
Jag läste en ganska gullig bok häromdagen. Det här är en sån där bok som bara tar en kväll att läsa ut, och lämnar en med känslostormar i bröstet. Men! Jag tror att den gör sig bättre på engelska, ett tips bara. 
Boken är skrivet på ett prosalyriskt – men väldigt konkret – sätt. Språket är inte speciellt, kanske till och med banalt, men det är något alldeles särskilt med böcker som är såhär fåordiga. Karaktärerna känns komplexa och helgjutna, eftersom så mycket sägs mellan raderna. 
Boken är en historia om den australiensiska tonåringen Jen och hur hon tar sig fram efter att hennes pojkvän dör. Hur hon förvandlas till Jinx, olycksfågeln. Perspektivet skiftar mellan de olika karaktärerna – Jens kompisar, familjemedlemmar och anhöriga till den avlidne. Om döden, om en utvecklingsstörd och gränslöst älskad lillasyster, om att supa sig full när inga andra smärtstillande hjälper och att bli kär. Flera gånger.
En väldigt lättläst och stark liten historia.
Translation: About the book Jinx by Margaret Wild that I liked.
