Dagen efter att jag sade att jag ville vara ihop med dig åkte vi tvärs över stan för att ses. Du mötte mig vid tunnelbanan med din hund och jag klampade fram och kysste dig rätt på munnen. Du blev så förvånad, så hade vi ju aldrig betett oss förut. För hur skulle vi gå från att bara vara vänner till pojkvän och flickvän över en natt? Hur skulle vi bära oss åt?
Jag ville så gärna att alla bitar skulle falla på plats med en gång, men jag insåg ganska snart att vi skulle behöva ta det lugnt, vänja oss vid den nya energi som fanns mellan oss. Nu var du min pojkvän. Du höll om mig längre än vanligt i skolkorridoren. Satt bredvid mig på lektionerna. Och så gick vi på vår första dejt, till Naturhistoriska riksmuseet.
Vi tittade på uppstoppade djur och spelade vetenskapliga spel. Kysstes i mörka tunnlar och gigantiska ögon. Det var spännande, kittlande, men så förbannat läskigt. Jag sa till mig själv: Flora, stressa inte det här, få inte panik. Fly inte. Låt känslorna ta sin tid.
Och på bara några dagar hade mina nerver lagt sig och jag kände mig tryggare i det som var vi. Eftersom vi varit nära vänner i över ett år visste jag redan att du var en varm, smart och fin person jag kunde lita på. Wilhelm störtade in i klassrummet innan en lektion, tittade på oss och utbrast ”men ni är ju kära!”. Märktes det så tydligt? Jag skrev en text om oss som sedan blev antagen av Nacka Värmdöposten som en krönika.
För sedan slog det nämligen till. Den Stora Kärleken. Jag förstod att det jag jagat i mitt första förhållande, bekräftelsen, kunde du ge mig. Du såg på mig på ett sätt som ingen annan förut gjort.
Fortfarande ser du på mig så.
Vi sov hos varandra varannan dag och de nätter vi inte sovit ihop möttes vi upp i Slussen på morgnarna för att åka till skolan tillsammans. När vi varit tillsammans i tre månader låg vi i din säng och tittade på The Life Aquatiq. Fem minuter in i filmen fylldes jag av ett oerhört kärleksrus som drog igenom hela mig. Jag pausade filmen och sa att jag älskade dig. Några dagar därpå åkte jag på tågluff och var borta i en månad. Jag saknade dig varje dag.
I december samma år åkte vi till Kina tillsammans med ett tiotal personer från vår skola. Du spillde kaffe på mig. Jag blev arg för att du inte bad om ursäkt. Du tyckte att jag överdrev. Efter nio månader ihop hade vi vårt första bråk. En så trivial sak som jag tror någonstans var nödvändig. Det är viktigt att kunna dra ur proppen och bli arg på varandra.
Vi gick i samma klass i tre år på gymnasiet. Folk frågade om det var jobbigt, och jag kunde svara lika ärligt varje gång: nej, det är bara kul. Fem månader efter studenten lade jag upp en annons på blocket. ”Flora och Felix söker lägenhet”. Samma dag fick vi svar och åkte och tittade på en lägenhet på Gärdet som sedan blev vår. Där bodde vi i tio månader.
Det har inte varit lätt alla gånger. Ett tag trodde vi att allt skulle krackelera, ett tag kunde vi knappt se varandra i ögonen. Grät stilla tårar i mörkret bredvid varandra i sängen. Bråkade. Skrek. Talade med tystnad, det som är det allra värsta. Men vi har kommit ur det helskinnade för att vi gav oss fanken på att klara det. Den sorg vi går igenom tillsammans ligger som ett åskmoln över oss men vi tar hand om varandra. Plåstrar om det som gör ont. Vi har blivit så så enormt starka tillsammans för att vi måste, för att det inte finns något annat alternativ.
Kärlek är en färskvara, det är viktigt att anstränga sig för att visa uppskattning och omtanke. Vi får påminna varandra om det ibland, hur fantastiskt det är att vi har varandra. Det är okej att vissa dagar är dåliga dagar, då vi fräser åt varandra och smäller i dörrar. För andra dagar kan vi inte slita oss ifrån varandra, kysser oss fnasiga om läpparna och skrattar så att vi kiknar.
Men mest av allt gillar jag vardagen med dig, Felix. Hur vi träffas på kvällen och äter middag tillsammans, tittar på någon tv-serie och kryper ihop nära varandra. Hur vi frågar varandra om hur dagen har varit och skrattar åt något kul som har hänt. Hur vi somnar tätt intill varandra med din arm över min mage. Vårt förhållande är tryggt, och trygghet är vad vi behöver.
Jag älskar dig. Jag älskar dig tusen gånger om.
Translation: The story of how me and my boyfriend met, part 3. Translate it here.
