Flora Wiström

Ett mönster jag målade medan jag tittade på Downton Abbey.

Translation: An illustration I made while watching Downton Abbey.

Det var aldrig självklart att det skulle bli vi. Det skedde trevande, som om vi hela tiden var rädda att allt skulle stjälpa över om vi kom varandra för nära.

Vi började i samma klass på gymnasiet. Felix hade hakan gömd i en sjal och lockarna ivrigt utstickande under emilkepsen. Trumpinnarna i bakfickan. Ett försiktigt leende som visade sig då och då, en basröst som mullrade i klassrummet. Jag hade pojkvän sedan ett halvår tillbaka och hade inga tankar på att någonsin bryta upp med honom, jag var explosionskär och bortom all vett.

I slutet av vår första hösttermin började ett gäng bildas, och Felix var en i den umgängeskretsen. När jag och min dåvarande pojkvän gjorde slut på vårterminen stod jag kvar vilsen och ensam. Jag behövde peppkramar och telefonsamtal i timmar om kvällarna för att glömma hur tom den ena sänghalvan var. Det var mina vänner på Viktor Rydberg Jarlaplan som räddade mig från den där tomheten. Vi blev fulla på 3,5or och gick på hemmafester hos personer som vi inte kände, lagade middagar ihop och låg huller om buller i soffor och tittade på film. Fikade på café 60 varje fredag och köpte smuggelvodka från vodkabilen. Och jag drogs som en magnet till Felix. Och Felix drogs som en magnet till mig.

Jag reflekterade inte särskilt mycket kring vad som hände mellan oss. Vi kysstes på några fester, satt bredvid varandra i klassrummet och vissa kvällar pratade vi i telefon i flera timmar. Vi lärde känna varandra, en tråd i taget tills det bildade en hel väv.

På Emmabodafestivalen 2010 kastade vi av oss våra gummistövlar utanför hans tält och kröp ner i hans sovsäck. Skrik och skratt runt omkring oss men vi låg tätt intill och pratade. Kanske kysste han mig på håret. Kanske somnade vi en stund. Men inget mer hände då.

När tvåan av gymnasiet började märkte jag att hans blickar fastnade längre på mig än innan. Samtidigt insåg jag att jag alltid hade koll på vart han befann sig, och alltid drogs dit. Som om jag hade en omedveten Felixradar inbyggd i mitt system. En dag efter skolan tog han med mig ut på skolgården med beslutsamhet i blicken. Han sa Flora, vad håller vi på med egentligen, vad är vi för något? Jag svarade jag vet bara att jag gillar dig, men om jag skulle känna något mer så borde det nog redan hänt i så fall. Han nickade och höll med, och vi bestämde att vi skulle börja umgås enbart som vänner för att inte förvirra varandra mer.

I efterhand har han berättat att han hade önskat ett annat svar.

Avhållsamheten från varandra gick sådär. På nyårsafton hånglade vi i en bastu och jag sa till honom att jag kände mig kär, om så för en kväll. Jag vet att jag förvirrade honom. Jag vet att jag förvirrade honom jämt.

Här är del 2 och del 3.

Translation: How me and my boyfriend met, part 1. Translate it here.

Jag ställde frågan varför är du feminist?, ni svarade:

♀ För att feminismen är optimistisk, den ser en lösning på problemen och lägger ingen skuld på någon. Feminismen säger inte att män är aggressiva våldtäktsmän, den säger att patriarkatet skapar en destruktiv mansroll som det går att lämna bakom sig. Feminismen säger inte att kvinnor är sämre i ledarpositioner eller att skoshopping finns i vårt DNA, den säger att enda anledningen till att vi så länge varit förpassade till bakgrunden är att någon annan tjänat på att ha oss där, och att allt det går att lämna bakom sig. Feminismen är revolutionär men alltid hoppfull och sedan jag för sådär tio år sedan började kalla mig feminist har jag varit förbannad och taggad på förändring snarare än förbannad och ledsen över att ingenting händer.

♀ För att jag är så himla trött på att behöva låtsas prata i telefon, att hålla nycklarna som knogjärn i handen och att behöva gå långa omvägar runt parker på väg hem på kvällen. Är så jävla trött på att behöva vara rädd.

♀ För att det är totalt otänkbart för mig att bara stå och titta på när halva jordens befolkning blir systematiskt diskriminerade.

♀ Jag är feminist för att jag tycker att ALLA oavsett kön, hudfärg, sexualitet, socialklass osv ska ha samma rättigheter gällande ALLT.

♀ Jeg er feminist fordi jeg ikke finner meg i å bli kalt skank, slut, hore og løs bare fordi jeg også synes det er deilig å ha sex.

♀ Jag är feminist för att jag är trött på att bli kallad för ”slampig” bara för att jag är översocial, fysisk och trevlig mot alla jag möter.

♀ Därför att jag vill bli sedd som en människa med kvaliteter, inte som ”en brud”, där ”brud” ALLTID får en negativ klang.

♀ Jag är feminist för att jag tycker att det är så fel att att fattiga indiska flickor förstör deras föräldrars liv ekonomiskt bara genom att de föds som flickor och blir därför ofta lämnade ensamma från extremt ung ålder.

♀ Jag är feminist för att jag har slösat alldeles för många timmar av mitt liv på att hata min kropp, haft ångest över något jag ätit, för att hitta något att ha på mig varje morgon som jag inte ser lika ”tjock” ut i och för att denna kroppsideal fortfarande hindrar mig från att fullt ut ha på mig exakt det jag vill bara för att det är en kortärmad tröja eller att gå utan strumpbyxor.

♀ För att servitören igår gav mig en cola light och min pojkvän en vanlig även fast vi båda beställde vanlig cola bara.

♀ Jag är feminist eftersom jämställdhet inte ännu är en självklarhet i samhället.

♀ Jag är feminist för jag är så trött på att höra ”Du är ju skön, för att vara tjej” Jag är feminist för att jag hatar att jag blir glad när jag kallas grabbig. Jag är feminist för att jag vill bli sedd för min hjärna, inte för min kropp. Jag är feminist för att jag tycker det är fel att tjejer blir horor och killar blir kungar. Jag är feminist för att när man googlar bilder på bikini kommer kvinnokroppen i fokus, men när man googlar bilder på badbyxor är det badbyxorna i fokus. Jag är feminist för att jag vägrar ta baksätet och sitta tyst och vara den duktiga flicka som samhället vill att vi ska vara. Jag är feminist för att allt annat är idiotiskt.

♀ För att jag inte vill bli kallad för lilla gumman på mitt jobb.

♀ För att vi måste slå hål i den jävla väggen som är mellan oss och och våra rättigheter. Feminismen är den hammare, motorsåg eller maskin som kan ta sig igenom den väggen.

♀ För att jag blir ifrågasatt om varför jag är feminist när vi lever i en värld där en kvinna tjänar 17% mindre i lön än en man med samma jobb, där sexism anses okej om det bortförklaras som ett skämt osv osv

♀ För att bara tanken av hur stor skillnad det är på min mammas och min pappas livsförhållanden ger mig magknip.

♀ I’m a feminist because I don’t want to listen to my friends talk about their girlfriends and boyfriends and then tell me not to worry, I will find a man some day. I don’t need a man to complete me, I am great as I am, with or without a man.

♀ Förmodligen för att jag häromdagen hittade en bok från när jag var 11 där det stod att ett mål med min sommar var att banta samt min 13-åriga systers klasskompis nästintill svälter sig själv för att hon tycker att hon är tjock.

♀ För att sex är bland det bästa jag vet i hela världen och jag vill inte behöva skämmas över att säga det mer. JAG ÄLSKAR SEX.

♀ För att jag redan som 5-årig ville bli president bara för att ingen kvinna ännu hade varit det (i Finland alltså), och alla bara suckade håhååjajaa.

Bildkällor.

Translation: Why you are feminists. Translate it here.