I söndags spelade jag in webb-tv på förmiddagen, sedan åkte jag hem till Felix familj i Enskede. Den här äppelpallaren mötte mig i trädgården. Det var som en kopia av förra året.

”Vi ska göra must”, sa han. ”Kom in vetja.”

Och så stod han där vid köksbänken och skar bort kärnhus och stjälkar, tryckte ner frukten i juicemaskinen och betraktade vätskan som sipprade ut ur pipen och ner i ett kärl. ”Flora, kom hit. Det luktar så jävla gott.”

Och jag var tvungen att hångla upp honom, där och då.

”Jag älskar sånt där”, sa Edvard och pekade på musten. Och så fick han ett litet smakprov.

Gulliga jobbiga älskade unge.

”Gott, men vi måste göra något åt allt skum.”

Dags att sila musten i saftmajan.

Det blev så mycket rester över från frukten, så jag bestämde mig för att baka något av det. Jag googlade fram ett recept på äppelbröd och höftade lite utifrån det.

Dekorerade med äpple och skjutsade in den i ugnen.

Några timmar senare var all must klar. Flera liter blidde det!

Och det doftade äpplen i hela huset. Vi åt brödet medan det fortfarande var varmt, så att smöret smälte ovanpå, och drack must till.

Sen blev vi osams, men det är okej. Det får vi bli.

Translation: The day Felix made apple juice (and I made apple bread) from his mother’s apple trees.