Torsdag 28 juli:

Mitt minne av semesterdagar är att de går långsamt, men inte här, de går för fort, redan efter frukost äter vi lunch, och redan efter lunch lagar vi middag, och solen går ner över tallarna och myggen kommer fram från skogen och plötsligt har klockan blivit 22.05 och farmor ropar godnatt från nedervåningen och stänger dörren om sig.

Det är så mycket jag vill göra när jag är här. Att det ska vara så stressigt att varva ner.  Jag vill läsa klart min bok och ge textrespons och skriva två sidor text om dagen och blogga och samtidigt slumra till på en solstol nere vid älven, samtidigt ta promenader, samtidigt laga middag länge och noggrant, samtidigt göra ingenting alls.

Det är svårt att leva ett liv utan prestation. Det är omöjligt. Jag kan inte. Men i mellanrummen, när jag promenerar från affären, eller när jag plockar smultron intill elljusspåret, då sjunker äntligen något i mig som länge legat och skvalpat på ytan.