I helgen åkte pappa och hans quinna Jo till England för att gå på bröllop, och då passade jag min lillasyster Eloise. Hon är en treårig knäppis.

När min lillebror Sander föddes (1,5 år sedan) tillbringade jag tre veckor i London där pappa, Jo och Eloise bodde då. Jag passade Elli varje dag, så jag hann verkligen lära känna henne då, förstå hennes humör, och det lade en väldigt trygg grund. Vilket ju inte är helt självklart när man är 20 år äldre och bor någon annanstans. Så det kändes fint att få tillbringa en hel helg tillsammans igen.

Och lajva morsa. Eller helgpappa kanske snarare. B-)

På fredagen åkte vi till Junibacken. Har ni varit där? HERRE-GUD vad fint det är. Tror om möjligt att jag var ännu mer pepp än Eloise. Sagotåget med Astrid Lindgrens olika berättelser var det finaste jag sett. Scenografen är min idol.

Det är speciellt att umgås med barn på det här viset, det krävs ett jäkla engagemang. Att man aktivt lägger undan telefonen, ger full uppmärksamhet, bjuder till och anstränger sig för att svara på barnets alla frågor. ”Vad är det där?”, ”ett hus”, ”varför det?”, ”för att personer behöver någonstans att bo”, ”varför det?” ”för att det blir kallt annars, och de måste ha sina saker någonstans”, ”varför det?”. Det krävs att man lägger undan sitt ego.

Varje gång jag passar barn så blir jag helt förundrad över hur föräldrar PALLAR. Alltså förstå mig rätt: ungar äger, men jag tycker ändå att varenda engagerad förälder ska få en medalj.

Mitt bästa tips för att hänga med barn är att göra sånt som man själv tycker är roligt. Typ gå på Junibacken, ta en promenad, baka tillsammans, rita, göra picknick eller åka skridskor. Något som tänder en liten gnista hos en själv. Har exempelvis jättesvårt att se det roliga med att gå till parken (eller ”the playground” som Elli säger), om man inte har sällskap av en annan vuxen att tjöta med.

Denna underbara lilla varelse blandar svenska och engelska hela tiden ”kan du helpa mig?”, ”jag måste hälla mjölk i tet för att coola den ner”, ”jag vill bounca på the trampoline där ute”.

Andra saker vi gjorde var att titta på Peppa Pig och skeda. I längst bak, jag i mitten, Eloise längst fram och så katten på magen. Låg där och kände mig väldigt väldigt tillfreds som du förstår.

Kan tipsa om denna gosiga MQ-pyjamas förresten. Kände mig som tagen ur en reklam för julaftonsmorgon, vilket ju är pyjamasgoals.

Vi gjorde ansiktsmålningar också. Och åt middag hemma hos mamma och min styvpappa (som bor väldigt nära min pappa) iklädd ovan nämnda ansiktsmålningar. Och fick besök av My.

Och såklart – tjafsade en del. När hon vägrade äta, när hon inte ville sova, när hon drog katterna i svansen. Då ville jag banka henne i huvudet med en liten spade :-))))

Samt kattgosade slash bar runt på katterna som om de vore gosedjur :////

Blev ju lite gråtmild när hon sa att jag är hennes bästa kompis. Eller när hon absolut ville sova med tårna mellan mina lår. Eller när hon vaknade mitt i natten av en hostattack och jag lyfte upp hennes varma kropp och hon grät mot min axel med benen i ett krampaktigt grepp om min midja, och hur hon sedan ville sova med handen i min.

Men finast var ändå när hon kröp ihop intill mig, smekte mig över kinden med kladdig hand och sa:

– Jag älskar dig så mycket.