Hej det är jag. Jag tänkte att vi skulle ta en titt på vad jag har gjort på sistone.

En dag, jag tror att det var för en vecka sedan, så åkte jag över East Bay till Ikea.

Där åt jag vegobollar i min ensamhet. Dock en ganska angenäm ensamhet, eftersom den är självvald.

Och så köpte jag ett helt gäng grejer till lägenheten. Typ ljusslingor, kaffekoppar, galgar, toaborste, växter, sådana saker. Kändes lite som att vara hemma.

När jag kom hem bäddade jag sängen och hängde upp ljusslingan. Det blev ganska mysigt jö.

Det hade hunnit bli eftermiddag.

Jag gick ner till cafét på hörnet, som har blivit min nya go-to arbetsplats. Det är ett så himla opretentiöst ställe med en massa stammisar. Älskare.

Sedan tog jag bussen till Mission District (som liksom är latimamerikanska kvarter mixat med hipstriga caféer, butiker och restauaranger).

Jag skulle nämligen gå på kompisdejt med dessa två! Linda och Joakim. Vi åt på Mau, som är en vietnamesisk restaurang. Jag åt en svingod Phở/Nudelsoppa.

Sedan barhoppade vi och drack x-antal whisky sours. Vi gick exempelvis till Beauty Bar där de har James Franco över hela badrumsväggarna. Han är så HET. Var tvungen att ta en selfie. Eller två.

Jag satsar på göttiga frukostar när jag är här. Ska en äta ensam så ska en göra det med finess, tänker jag. Här har vi chiapudding med varma blåbär, kokosyoghurt, mandelsmör och kokosflakes. Pluss ägg, chaite och tranbärsjuice.

Morgnarna i Richmond District (där jag bor) är så jäkla fina. Den här stadsdelen kallas ibland för lilla China town, för runt hälften av befolkningen här har kinesiskt ursprung.

En kväll mötte jag upp Mia för en kompisdejt. Hon jobbar som au pair här i krokarna. Hej hej Mia!

Vi åt asgoda vegoburgare på The Plant, drack vin och pratade om Kalifornienlivet.

Efteråt sa jag ”Det vore gott med froyo”. Två sekunder senare hade jag googlat upp närmsta glassbar, och till min lycka låg den tvärs över gatan. Jag tog en chokladvariant och Mia tog en Cookie Monster-historia som såg helt livsfarlig ut. Personer som väljer knäppa glassmaker är bra personer, tänker jag.

Annars så har jag suttit på olika caféer och jobbat (exempelvis detta – Mazarine Coffee – som har en asfin Penguin Books-tapet).

Och så har jag ju hängt megamycket med dessa två. Älskar den här bilden och våra skrattiga halvmåneformade ögon. Froste och Dana är bäst bäst bäst.

Translation: A couple of adventures that I’ve been up to lately. Ikea, two friendship dates and a lot of coffee shop working. 

I måndags satt jag och jobbade med ett illustrationsuppdrag hemma hos Dana och Froste. Det är så mörkt hemma hos mig, men deras ljusa lya passar finfint för skissande. Vid lunchtid packade vi en picknickkorg och gick upp till taket.

Där var utsikten såhär fin.

Vi skrapade ihop det vi kunde hitta i skåpen. Rostat surdegsbröd, ost, hummus, spenat och morötter.

Sedan packade vi ihop.

och begav oss till Coffee Bar för att jobba. Jag skrev blogginlägg efter blogginlägg och Dana jobbade med sina applications.

Det hade blivit mörkt när vi var färdigjobbade. Vi styrde stegen mot Mission för att äta pupusas (fyllda tortillas) på La Santaneca De La Mission. Froste och hans kollegor anslöt.

Danamite.

Mätta och belåtna steg vi ut på den stimmiga gatan igen. Den här kvällen var det Día de los muertos, De dödas natt, som är en mexikansk högtid. ”The holiday focuses on gatherings of family and friends to pray for and remember friends and family members who have died, and help support their spiritual journey.”

Så överallt i Mission fanns altare med levande ljus och fotografier och musik.

Plus en megastor parad med trummor och musik.

Zubin hade fått en traditionsenlig ansiktsmålning.

Det finns såklart en fråga om cultural appropriation när vita amerikaner målar sina ansikten och firar något som inte tillhör dem (oss). Jag tycker sånt här är så svårt. Borde jag ha låtit bli att komma dit? Det här Día de los muertos-firandet var i alla fall dominerat av latinamerikaner. Tänker att det är en viktig aspekt.

I parken fanns enorma altare.

Och jag blev så himla rörd.

Sen blev det dansgolv!

Det var en väldigt fin upplevelse, tyckte både Froste och jag och de andra.

Sedan hoppade vi in i en Uber och måndagen var slut. En mycket bra sådan.

Translation: Roof top lunch and Día de los muertos in Mission.

Nu har jag bott i San Francisco i en vecka! Jag måste ju uppdatera er om vad som händer här. Av någon anledning har jag känt ett systemkameramotstånd på sistone (kanske pressen av att ta bra bilder, nu när jag mår lite upp och ner), men mobilen har jag ju alltid med mig. Here we go.

Min första fredag tillbringades tillsamans med Dana på diverse caféer. Hon sökte jobb och skickade in application efter application, och jag bloggade/skrev/redigerade bilder. Just den här dagen tyckte vi att det var en god idé att dricka rosé klockan 15. Sånt får en göra när en är i en ny stad. Så glad för detta väder för övrigt.

Jag bor ganska nära Haight Ashbury så där kommer jag nog hänga en del. Där kryllar det av märkliga *spirituella butiker*, ungdomar med tovigt hår och stora ryggsäckar, second hand-butiker och en del hipstriga caféer.

Sedan låg vi och läste en stund i deras lägenhet som badade i solsken.

På kvällen körde vi ner till Ocean Beach tillsammans med Danas och Frostes vänner. Vi gjorde upp en eld på stranden (runt omkring oss brann säkert 20 andra eldar) och åt pizza, lekte med Jaquelines hund och drack vin direkt ur flaskan.  Det hela var överväldigande vackert.

I måndags dejtade jag Vicky! Vi satt på Stables Café och åt lunch och jobbade i varandras sällskap. Jag frågade henne om hennes bästa SF-överlevnadstips och sedan var hon snäll nog att följa med mig när jag köpte en smoothiemixer (hehe ni vet ju hur smoothieberoende jag är) och ett amerikanskt simkort.

Jag har handlat mat på Wholefoods. Mandelsmör, mandelmjölk, hummus och sånt. Tänker att god mat kan bota ensamhet. Dreglade även över dessa satsumas vars blad fortfarande sitter kvar <3

Promenerat i mina kvarter. Gråtit i soffan. Lagat mat till mig själv. Haft ångest.

Och suttit och jobbat på ett café i Mission, där träden är bulliga som broccolihuvuden.

Hängt lite med Frida Kahlo,

och gått förbi en man som snart skulle flyga iväg.

Igår åt jag lunch med denna gulliga på Gracias Madre. Filippa.

Vi beställde in varsin bowl och satt och snyftade och snorade på grund av all chili. Pratade om att släppa allt och bara åka, att frilansa som illustratör och var en fyndar den bästa halloweenkostymen. Fin liten stund.

Och mitt i all oro så har jag känt mig stark! Och glad! Heja mig.

Translation: My first week in San Francisco. Bon fire on the beach, friend-dates, grocery shopping on Wholefoods, Broccoli trees in Mission, and workmode with Dana on different café’s.