Nu ska jag berätta om en så djävulskt fin grej som hände för några veckor sedan.

Felix föreslog att vi skulle äta lördagsfrukost på Citykonditoriet, och det tyckte jag lät som en fin idé. Jag tänkte inte på det så mycket, det är ju inte helt ovanligt att vi går ut och äter frukost. Men. På lördagsmorgonen stod jag i hallen och provade olika plagg framför spegeln och Felix ba:

РMen du, kan vi inte g̴ nu?

Och jag svarade:

– VadÃ¥, vi har väl inte brÃ¥ttom? Det är ju lördag.

Och då ryckte han till och sa:

– Nä dÃ¥, inte alls. Ta din tid. Det är verkligen inte brÃ¥dis.

Jag ba okej?? Här är det snabba vändningar men jaja, nu går vi. Och en halvtimme senare gick vi upp för trapporna i citykyrkan. När vi kom in i lokalen hände detta:

En massa kompisar var där och sjöng och hurrade?!?!?!?! Förstod ingenting. Min första tanke var ”oj, är My här med sina kompisar, vilket sammanträffande” och sen ”men vad firar vi egentligen? Felix födelsedag?”

Men så kramade Felix om mig och sa:

– Grattis till att du är färdig med boken älskling.

Jag blev så rörd och skakis att jag knappt kunde stå upp. Där satt alla och sippade på sitt kaffe och åt sina frallor och log mot mig med stora, snälla ögon. Herregud. Att bli överraskad är verkligen bortom denna värld.

Jag kramades med dessa gulliga personer som hankat sig till ett konditori en lördagsmorgon trots bakfyllor och uppbrott och stressiga scheman.

Fick presenter också. Bubbel och ett månformat halsband av My. Tror hon sa något om att nå sin dröm. <3

Maja och John var där <333

Och jag var skapligt grÃ¥tig och vek. NÃ¥gra av de som inte kunde komma hade till och med skickat smÃ¥ videoklipp till mig :””((((( Huuur kan jag förtjäna sÃ¥ fina vänner? Och en sÃ¥ fin kille som styr upp en sÃ¥n här grej? Svara mig nÃ¥gon.

Visste inte riktigt var jag skulle ta vägen. Felix hade till och med väskan full med avokados.

– Jag var orolig att det inte skulle finnas nÃ¥gra veganska alternativ, man vet ju aldrig. Det är ju sÃ¥ mÃ¥nga av vÃ¥ra vänner som är veganer sÃ¥ det är bättre att vara pÃ¥ den säkra sidan.

Sen fick jag alla att ställa upp pÃ¥ ett gruppfoto. MÃ¥ste ju ha nÃ¥got att visa mina barnbarn. Jäkla knäppon som drog fram ett skrivbord som jag skulle sitta bakom, men okej let’s lajva den här författarrollen hundraprocentigt. I äkta skolkatalogsmanér, övre raden frÃ¥n vänster: Maja, Felix, John, Chrissy, Alexandra, Andrea, Esmeralda, Ellika, Yrsa, Antina. Och pÃ¥ undre raden: Sara, jag och My. GUD VAD NI ÄR BRA.

Sen gick vi ut i solen!

Att slutföra ett projekt som en jobbat på i tre år är helt jävla overkligt, men ändå hade jag inte tänkt fira det. Jag glömmer bort sånt. Så tack tack tack för att ni gör ett flickebarn såhär glad.

Några av bilderna är tagna av Sara och Alexandra. Tnx babes.

Translation: A few weeks ago, Felix threw a surprise party/breakfast for me to celebrate that I’ve finished my novel. It was so fucking touching and beautiful. My legs where spaghetti and my heart was beating so fast. Thank you thank you thank you.