Torsdag den tjugosjätte november innebär Thanksgiving. Jag vaknar upp framför en braskamin som fortfarande glöder och lägger in en ny vedklabbe innan jag klär på mig. Sen går jag ut i vintermorgonen. Snön ligger tunn och glittrande över vägen. Himlen bakom bergen är ljusblå och mitt nytvättade hår fryser till is och känns som okokt spaghetti.

Efter frukost matar (och klappar) vi hönsen och tar en promenad med hundarna. Den lilla till vänster är en tre månader gammal mops som ska adopteras bort (hennes matte jobbar med att hitta nya hem till shelter dogs). Hon har inget namn ännu men vi döper henne till Little Monster, och hon gnyr så fort hon känner kylan mot sina små tassar. Vi turas om att bära henne instoppad i våra jackor och hon skakar som ett asplöv.

Sen är det dags att börja laga mat. Vi rullar mandelfrikadeller, bakar pajer, maler majsmjöl och kokar tranbärssylt. Det finns kanske inget som är så mysigt som att laga mat ihop.

På eftermiddagen smiter vi iväg för att besöka de varma källorna. Tio minusgrader i luften och 40 plusgrader i vattnet – helt naturligt. Mother Nature I friggin love you!! Vi dricker öl och ligger och sprattlar i vattnet, omringade av snötäckta berg.

När vi kommer hem igen är himlen rosa.

Vi dokumenterar.

Somliga får Thanksgivingpussar och en annan FaceTime:ar med sin kärlek som befinner sig på andra sidan atlanten.

Sen kommer gäster!

”This is how I will look as a mother.”

Monster får all uppmärksamhet.

Göllia va. Och snipp snapp snut så är Thanksgiving slut!

Läs om dag 1 här. Drömmiga vinterbilder utlovas.

Translation: Thanksgiving in northeastern California. A morning walk with the dogs, a visit to the hot springs, a lot of cooking and a dinner party with the pug-puppy Little Monster as our main attraction. 

Hej! I detta nu ligger Kajsa och sover i min säng medan jag skriver ihop det här inlägget (klockan är 22.35 här och 07.35 hos er). Så sabla mysigt att ha henne här! I morgon ska vi titta på julkalendern (så glad att det går att se den utomlands!), jag ska visa henne mitt bästa promenadstråk och så ska vi äta lurre på ett veganskt ställe som jag har velat prova länge. Men mer om det en annan gång. Så länge tänkte jag visa er hur min onsdag förra veckan såg ut:

Klockan ringde 05.00. Froste hade kommit hem från jobbet några timmar tidigare efter en 15 timmars lång arbetsdag, men för att slippa Thanksgivingtrafiken så behövde vi komma upp tidigt. Vi packade ner honungsmackor och kaffetermosar och stuvade in vår packning och oss själva i bilen. Och så turades vi om att sova i baksätet.

Så gosigt.

Vi passerade mandelodlingar, vinodlingar och apelsinodlingar innan vi temperaturen började sjunka. Från sommar till vinter på bara några timmar.

Orkar knappt hur gulliga dessa två är.

På en vista point uppe i bergen mötte vi en man som aldrig hade sett snö förut. Han stod och skrattade rakt ut och ögonen liksom glödde. Så himla fint.

Kasta snöbollar på sin lillasyster är förstås obligatoriskt.

Ena helgen sandstrandshäng, andra helgen megavinter. Älskar Kalifornien av den anledningen – naturen är så varierad här. Och stor och mäktig.

Sju timmar senare rullade vi in i Surprise Valley och Eagleville, där Danas pappa Hanno och hans fru Julie bor. Det ligger i det nordöstra hörnet av Kalifornien, alldeles intill Nevadaöknen. En väldigt isolerad plats med andra ord. Eagleville ser precis ut som taget ur en gammal westernfilm, med en endaste rak gata med hus på var sin sida om vägen.

Hanno och Julie köpte en fallfärdig lada för typ åtta år sedan och har restaurerat den genom åren. Nu ser den ut såhär. Så jävla fin.

Vi blev vi bjudna på löksoppa och Julies magiska surdegsbröd. M-hm.

De odlar det mesta av sin mat själva. Exempelvis jordärtskockor, som ju är bland det godaste som finns.

Buddy låg och värmde sig på en solplätt. 

Och vi knäppte helgens första bärka.

Sedan gick vi ut på promenad. Jag hade typ fem lager varma tröjor men frös ändå. Men alltså SER ni hur vackert det är? Inte klokt. Utlovar ännu fler bilder från detta magiska ställe. Puss ha en fin tisdag!

Translation: When we drove from San Francisco to Surprise Valley, in Northeastern California, to celebrate thanksgiving with Dana’s dad and his wife. God it’s beautiful there.

Den här helgen är det Thanskgiving i Amerikatt. Det innebär kortfattat att en samlas med sin familj och/eller sina kompisar och äter asmycket mat. Jag skulle vilja påstå att det är en viktigare högtid än julen här. 

Jag, Froste och Dana sätter oss snart i bilen och åker norrut för att komma till Danas pappa som bor högst upp i nordöstra Kalifornien, alldeles vid Nevadagränsen. Väderleksrapporten skvallrar om minusgrader och snö, så jag har packat ner alla tröjor jag äger.

Jag var där förra året i samband med Frostes och Danas bröllop. Det var helt magiskt. Vi tittar.

Blogginlägg (ganska så fina sådana) från den resan:

– Från Miranda till Surprise Valley.
– Nevadaöknen.
– Eagleville Saloon.
– Skördefest i Surprise Valley.

Translation: I’m heading up north to Surprise Valley over the Holidays. These pictures are from last year when we were there.