Förra fredagen begav vi oss till Buvette för att äta frukost. Hade fått många lovord angående detta ställe.

Vi fick ett bord längst in i restaurangen och började med att dricka färskpressad apelsinjuice och äta nybakade croissanter med cream cheese. Holy moly.

Sen beställde vi in mat, mest croque madame och croque monsieur. Asagott, men så in i helvetes dyrt. Vi fick ett smärre hjärtstopp när vi fick in notan. Varning varning.

Sen åkte vi till MoMa, för det är ju obligatoriskt. Här är jag och min gulliga storebror Froste. Eller Flotte/Frolle som jag kallar honom.

Där såg vi en sjukt fin utställning med Picassos skulpturer. Tips om ni ska dit: använd deras audioguide! Den är gratis och gör upplevelsen så himla mycket starkare.

Jag tyckte att det var extra intressant att höra om Picassos konstnärsskap under andra världskriget. Nazisterna ansåg att hans konstnärsskap var alltför radikalt, och därför blev hans verk bannade. Bronsskulpturer var förbjudna på den tiden, eftersom allt metall behövdes till vapentillverkning, men Picasso lät sig inte begränsas; Han gjorde om sitt badrum till en ateljé och skapade skulpturer av de metaller han kunde hitta. Heja.

Sen gick vi en våning upp för att spana in MoMas permanenta utställning. Där kunde vi se Rosseau, Van Gogh, Monet och en triljard andra kända konstnärssnubbar förstås. Jag kan inte låta bli att bli lite starstruck av att se konst som jag annars bara sett på bild och i böcker. Att kunna gå nära och se penseldragen, och på så vis komma lite närmre konstnären.

Felix pickade mig på axeln och pekade på den här mannen som stod framför sitt favvoverk av Van Gogh. Alltså. Detta är typ det knäppaste jag sett i mitt liv. Han bara stod där och stirrade, som om han ville bli ett med tavlan. Kanske kommer han dit ofta. Kanske har han färdats långt för att få se just den här tavlan.

Monet. Ahhhh.

Sen gick vi ut i skulpturparken. Felix tyckte mycket om Harry Bertoia-stolarna. Jag med för den delen.

GULLO.

Felix med sin måste-du-åka-ifrån-mig-min.

En stund senare styrde vi stegen mot Paley park, som är en s.k. pocket park. Dvs en liten, liten park insprängd mellan skyskraporna. Där var det sjukt fint. Den där mannen i blått stod och tittade på vattenfallet i vad som kändes som en evighet.

Vi drack prettokaffe från Blue Bottle (som jag absolut inte fick ha mjölk i enligt Froste, för då skulle jag förstöra smakerna) och moffade i oss lite ost och bröd. Mysigt.

Sen vinkade vi hejdå till Froste och Dana och mötte up Rasmus i Central park!

Bra plats att hänga på.

Vi slingrade oss fram på de asfalterade stigarna. Kände doften av varma pretzels och kanderade mandlar.

Här och var låg det utslagna personer i gräset.  På ett ställe skedde cirkuskonster, på ett annat ett dansnummer. Då och då blev vi omsprungna av hurtiga joggare. Central Park är större än vad som går att greppa.

Vi köpte med oss vegosushi, sjögrässallad och andra japanska små rätter och satte oss på en kulle för att äta och sträcka ut benen.

När det började mörkna styrde vi stegen mot China Town, som verkligen är som att stiga in i ett annat land. Helt fantastiskt.

Vi gick till Xian Famous Foods efter en hyllning från Yrsa, men kände lite mähä. Kanske beställde vi fel rätter. Snygga ciderburkar i alla fall!

Sen ville vi dricka bärs, så då gick vi på en hederlig barrunda. Satt exempelvis på Breads uteservering och tittade på folk, sen gick vi runt i kvarteren och stannade till här och där.

Drack exempelvis Moscow Mules på The Grey Dog. Alla barer borde ha ljusslingor i taket.

Som resultat av barhoppandet blev vi fulla och således även hungriga. Pizza och hotellsäng kändes som det enda rätta.

Jag tyckte tydligen att det var helt rimligt att ta en pizzaselfie.

Slut på braig New York-fredag!

Translation: My Friday in New York. Breakfast at Buvette (delicious but super expensive), a Picasso exhibit at MoMa (soo interesting, make sure to use the audioguide), Japanese take-out lunch in Central Park and dinner and drinks in China Town with Rasmus.