Söndagen började med höstig frukost: Soygurt med müsli, bananslantar och hemmagjort äppelmos. Plus citron- och ingefärste, kokt ägg och knäckebröd.

Sedan tog jag och Felix bussen ut till Nacka för att hänga med min lillasyster. Vi packade ryggsäckarna med picknick och gick ut i skogen tillsammans. Så fort vi kom dit kände jag hur all oro försvann ur kroppen. Att umgås med barn i skogsmiljö är fasen mindfulnes x 2000.

Fegis picky båbär.

Det betyder Felix picks blåbär, dårå.

Eloise samlade hinken med bär, men tjuvade då och då medan vi gick.

Sedan slog vi oss ned vid klipporna för att äta picknick. Eller pickpick som Eloise säger.

Vi satt där länge, länge och småpratade, drack te och åt.

MÅSTE BITA LITE I DENNA PERSON

Kallar dessa bilder: Lever livet.

Sedan fortsatte promenaden. Vi byggde sandslott på stranden och klättrade i träden.

Efter ett tag började hon säga ”acki, acki”, vilket betyder axlar. Så då fick hon sitta där.

Efter tre timmar av gosande och lekande och ätande så promenerade vi hemåt igen.

Vi lämnade av Eloise och gick hem till mamma, som såklart höll på i trädgården. Hej hej mamma!

Calles keramik stod uppradad utanför huset.

Vi drack kaffe, åt skorpor och pratade om skrivandet och kärleken. Och så flätade jag hennes hår.

En bussresa och en tunnelbaneresa senare så befann vi oss hemma hos Kajsa och Jakob! Vi skulle nämligen baka veganska kanelbullar.

Och äta middag. Det fick bli wraps med butternut squash, avokado, granatäpple (våra kärnor var typ vita), koriander, rödlök och sallad. Matinspo från Frida.

Sedan kom Jakob hem också.

Vi pratade om yttre rymden och fikade.

Och sedan var söndagen slutt! En så himla rogivande och ångestfri dag. Önskar att det alltid vore så.