Hur mycket research kräver en bok egentligen? Beror såklart på ämnet men om du skriver om ungdomslivet i Stockholm till exempel – går det att skriva en bok utan att göra någon research alls?
Alltså jag tror att man måste omformulera vad research är. Det är ju inte bara historia och fakta, utan att ta reda på tillräckligt mycket för att kunna gestalta det på ett bra sätt. Om karaktärerna fyllekäkar på McDonald’s så är det research att gå dit en kväll efter klubben. Om karaktärerna har sex så är det research att ligga. Allt i en bok är ju baserad på någon form av research, aktiv eller inte. Mycket av miljöerna i Stanna är baserade på mina minnen av ställen, medan jag faktiskt besökte vissa platser för att bättre kunna skriva om dem.
När jag skriver på mitt nuvarande projekt så måste jag intervjua folk för att förstå hur vissa yrken fungerar eller hur vissa psykiska tillstånd tar sig i uttryck. Jag vill ju åt de där speciella detaljerna som gör att det känns trovärdigt. ”Jag hällde upp te i en påse” är tråkigt medan ”Jag kan måtta upp 100 gram rooibos utan att ställa påsen på vågen” ger mer trovärdighet och nerv.
Använder du foundation? tips på någon bra foundation? (som inte känns kakig eller igentäppande:)
Ja det gör jag! Jag använder Urban Decays Naked skin. Den är lätt och ger en fin yta. Rekommenderar!
Var är din kjol ifrån? Så fin!!
Jag köpte den på Beyond Retro för asmånga år sedan. Tror det finns liknande på deras remakeavdelning.
Jag är precis i början av mitt första seriösa förhållande nånsin (är 19) och jag är så. himla. rädd. Jag tycker om honom skitmycket och vet att han gillar mig men jag får typ panik av att vi ska vara ihop. Har jättesvårt att lita på folk och tror typ att ingen tycker om mig egentligen. Men vill ju det här!!! Har du några erfarenheter av samma känslor?? Kram och tack för najs blogg
A visst är det läskigt att vara ihop med någon! Jag har också varit svinrädd. När jag och min första kille blev ihop (jag gick i nian) så grät jag så himla ofta om nätterna för jag var rädd för att förstöra allt. Och idag, med min nuvarande partner, så kan jag också känna ett hugg i magen när jag kommer på hur bräcklig kärleken är. Tänk om vi sabbar allt? Men samtidigt känner jag precis tvärt om också. Att kärleken är stark som fan.
Om du inte har pratat med din kille så tycker jag att du ska göra det. Det är fint att visa sig sårbar – det bekräftar ju den andra. Och så tänker jag att du måste försöka peppa dig själv och tänka att HAN är ett jäkla lyllo som får vara ihop med DIG. Han är ju med dig av en anledning, det är ett aktivt beslut från hans sida, och det får du försöka luta dig mot. Men om du lider av bristande tillit och låg självkänsla så kanske du ska prata med någon professionell om det, tror det kan hjälpa dig. Massa kram och tack för att du läser.
Flora, du verkar ju leva drömlivet ibland. Inte för att du inte har motgångar eller svårigheter i livet precis som alla andra, men jag tänker mer på att du får jobba med och försörja dig genom att göra det tycker är kul! Skriva, blogga, podda etc. Jag är bara lite nyfiken på vad du skulle vilja jobba som om du skulle välja något annat är det du gör nu? Finns det något yrke du hade kunnat tänka dig och varför? :) hade varit kul att veta! Ha det fint! ❤
Hej! Jag är verkligen superglad att jag får jobba med det jag gör, även om det såklart också har sina baksidor ibland. Andra yrken jag har funderat på är sjuksköterska, lärare (eller någon slags pedagog som får jobba med ungdomar), grafisk designer (och då liksom utbilda mig ordentligt) eller scenograf till film och teve.
Flora, du måste berätta vad det är för toast du gjort!? Ser såå gott ut, men kan för mitt liv inte lista ut vad det är och innehåller haha :)
SKA BLI! Okej: Något slags rågbröd (vitt surdegsbröd är bättre dock), mjölkfritt smör, Violifes veganost med cheddarsmak, Astrid & Apornas peperoni, ajvar, färsk spenat, salt och peppar! Pang pang!
Älskar dessa svarsinlägg! Fastnade för frågan där du skrev att du funderat på bland annat läraryrket och om vi leker med tanken att du arbetar som lärare, vilka ämnen undervisar du då i? Jag gissar på svenska, men vad mer? Och i vilka åldrar är eleverna du undervisar? Skulle även vara intressant att höra vad du tycker är viktiga egenskaper hos en lärare. Kram och tack för en superblogg!
Hej Flora! En fråga, till bloggen eller podden, men jag känner verkligen att jag vill ha råd och tankar. Jag är 22 år, och har varit tillsammans med min kille har varit tillsammans i nästan 5 år. Vi har haft det superfint, roligt, mysigt och bra. Dock har det alltid varit på distans, så vi har fått jobba hårt med att dela på ressträckor, många Skype-samtal osv. Nu i år har jag börjat plugga, vi bor fortfarande i olika städer. Jag har haft fullt upp och det har han med, och jag märker hur vi pratar mindre och mindre, mer ”sporadiskt”, inte varje kväll och att det inte är samma driv efter att hitta nya helger att träffas på. Jag har pratat med honom om detta, men har fått uppfattningen att han tycker att det är fint och bra att vi har en trygg och lugn relation, där det inte gör så mycket att det inte känns ”spännande”. Jag trycker att det känns tråkigt. Det är så himla svårt. Jag vet inte om jag vill gå ur denna relation, då det skulle innebära att jag bryter kontakten med honom även om han är en av mina bästa vänner. Vi har varit så otroligt nära varandra i 5 år och jag älskar honom. Men vad innebär det egentligen att vara kär i någon? All kärlek till dig Flora <3
Åh, är i samma sits som dig. Jag är 25 och har varit tillsammans med min kille i 7 år, bott ihop i 4 år men sedan ett år tillbaka har vi långdistans och har nu inte ens träffats på ett halvår (!). Det funkar ju uppenbarligen inte och även om jag älskar honom och han är min bästa vän, så tänker jag att jag inte är så kär? Men å andra sidan, hur kära är folk efter 7 år? Vi har ju ändå ett bra förhållande, förutom att det känns som att det är på låtsas i och med att vi aldrig ses. Grubblar så mycket på om vi borde göra slut, men hjälp – vi har ju varit ett par i hela mitt vuxna liv! Hur träffar man nån ny? Och om jag bestämmer mig, hur gör man slut via distans? Jag vill ju inte såra honom. Åh grubblandet alltså… Såklart inte någon hjälp till dig, mest skönt för mig att lätta på hjärtat lite. There’s something comforting in confessing to a stranger, du vet. Men om nån har en lösning, hjälp oss! Hur vet man att man är kär? Det är ju inte direkt nån ångervecka om man gör slut…
HUR gör man för att våga prata med killar på fester? blev 17 för ett par månader sen och går ofta på fester, men vågar aldrig någonsin möta någons blick eller kolla på andra. jag sitter oftast i en soffa (avskyr att dansa) och pratar med kompisar jag redan har. hur hur hur ska jag våga? slutar jag någonsin vara såhär blyg? vill ju så gärna heja på andra i korridorerna men. vågar. inte.
åh, känner igen mig så mycket! det jag brukar göra är att gå in i någon slags roll, låtsas att jag är jättesocial, fast det funkar iofs inte alltid.. men ibland! tänker att många människor gör så, för att våga ta kontakt med andra, eller så är alkohol inblandat..
det blir bättre med åren. nu är jag tjugofem och bryr mig inte så mycket längre vad andra ska tycka och tänka om en. hade det inte varit för att jag träffade min kille, för snart sex år sedan (som är supersocial) så hade jag nog inte varit lika social som jag är idag.. eller så har jag också ändrats lite med åren.. utsatt mig för sammanhang där jag måste vara social.
utan alkohol hade jag nog inte vågat ta kontakt eller prata med någon. (när jag var yngre), idag är det kanske lite annorlunda..
vet egentligen inte vad jag ska skriva eller säga, men jag tror det blir bättre med åren. när man (förhoppningsvis) är lite mera trygg och säker i sig själv.
<3 ursäkta röran. men tror och hejar på Dig!
Hejhopp Flora, tack för världens bästa blogg!
Undrar om du skulle kunna skriva ett inlägg om din skrivprocess när det gäller liksom noveller/fiktivt skrivande?? Typ hur du börjar, hur du lyckas gå från idé till att det faktiskt blir något, hur du håller uppe motivationen, hur du hittar inspiration, bygger karaktärer etc. Eller om du redan skrivit något sådant inlägg länka?
Vore megabraaaa för en som snabbt får idéer till fiktivt skrivande men som tappar det lika fort </3
Puss!!
Kloke, fine Flora!
Du har en herlig, vakker blogg, og er inspirerende på alle måter!
Ha en fin søndag, og fin kommende uke!
Hej Flora!
Jag har en liten fråga. För ett tag sedan träffade jag en kille på Tinder. Vi började skicka meddelanden till varandra varje dag i ca en månad, sa ”godnatt, puss” varje kväll och träffades fyra gånger. Det kändes liksom bra allting och det var mysigt när vi sågs osv. Jag kan verkligen inte påstå att jag var kär i honom eller så, men jag kände mig absolut intresserad och jag tyckte att det kändes spännande att se vart det skulle leda. Hade säkert kunnat bli kär i honom så småningom. Men. Helt plötsligt slutar han bara höra av sig. Från att ha hörts varje dag blir det knäpptyst. Jag förstår såklart att detta antagligen betyder att han helt enkelt inte var intresserad, men jag tycker bara att det är så konstigt att han inte bara sa/visade det i så fall.
Min fråga är nu helt enkelt: Kan det vara så att jag verkade för intresserad, svarade för snabbt på sms, låg med honom för tidigt osv och att han därför tröttnade? Är det så att man måste hålla på och spela något slags spel och hålla på sig för att hålla kvar killens intresse? Jag tycker att det känns så himla löjligt. Tänker att om man vill vara med någon ska man väl inte behöva hålla på och spela svår? Vad har du för erfarenheter av detta?
Puss!
Hej L! Från en syster till en annan – nej, jag har svårt att tänka att det är p.g.a. av att du var ”för på” som han dragit sig undan. Det där med att ”spela spelet” tror jag väldigt lite på. Jag har haft tur med kärleken hittills genom livet, och om gjort någonting rätt är det nog att inte ha spelat något spel. Har jag velat svara direkt på sms så har jag gjort det, har jag velat ligga på första dejten så har jag gjort det (eller tvärtom: inte legat förrän efter flera veckor). Det bästa är nog att alltid visa vad man själv är ute efter <3 tvärtom tror jag ibland att folk spelar spelet så länge att man då glider isär, någon som spelar svårflirtad kan ju också bara verka… ointresserad. Så nej. Var dig själv och ge så mycket av dig själv som du vill <3 väldigt tråkigt att det inte funkade med denna killen, men det kommer fler! Kramar <3
Hej Flora! Egentligen orelaterat, men jag gjorde din sötpotatissoppa här om dagen och den blev så himla bra, och då tänkte jag att jag måste återgälda genom att tipsa om en av mina absoluta favoriträtter. Här är den, Smitten Kitchen’s bakade kikärtor – nacho style: https://smittenkitchen.com/2015/03/baked-chickpeas-with-pita-chips-and-yogurt/
Tack för en fin blogg!
om bokresearch har jag själv två tips som funkar bra för mig. Det ena är att våga skriva utan researchen före, om man känner att researchandet är något man inte kan utföra just nu och det liksom står ivägen för att skriva den där texten. I projektet jag skriver på nu finns det en del saker jag behöver kolla upp (detaljer kring vissa nyhetshändelser, miljödetaljer i en ort jag inte längre bor på mm), men jag skriver bara §§kolla upp senare§§ som notering till mig själv. Kan tex stå i min text: ”På radion spelades §§tidstypisk låt§§” och så går jag igenom dokumentet senare. Paragraferna sätter jag för att jag lätt ska kunna söka upp ställena där det behövs tillägg. Mitt andra tips gällande research är google streetview! perfekt för mig som skriver om en verklig plats där jag har bott, men inte längre bor. baserar mig mest på minnen men ibland vill jag hitta några talande detaljer och då går jag runt i den staden med google streetview. Har upptäckt att vissa krogar och liknande har att man kan gå in i dem också. superbra!
Tack för ditt svar om oro i relationer.
Det är så många som yttrar sig i termer som ”om en är orolig eller inte kan lita helt och hållet på varandra är det inte rätt” osv, vilket är aptrist och helt onyanserat eftersom tillit inte alltid grundar sig i den andre utan i en själv.
Känns skönt att fler kan känna igen sig <3
Ååh varje gång jag ser en frukostbild på din blogg så blir jag helt gälen och dreglar, kan du inte posta meeer frukostpics (även fast du postar en del men ändå)?? Får sån himla bra inspo till att äta en ordentlig och bra frukost nämligen! Kram!
Hej floris. Jag dejtar lite pga ny i Sthlm vilket är sjukt härligt, men ibland får jag komplex när jag träffar nån som e härifrån staden, som har en trygg kompiskrets som jag inte har.. Tänker ibland att dejten tycker att jag är ointressant, ostadig, kanske ensam. Många av mina närmsta vänner bor en bit bort o jag kan inte umgås sådär spontant med dem och inte heller dem jag lärt känna i stan hittills ÄN, kollegor o så …. det tar ju lite tid att bygga riktiga relationer. Jag har inget problem m att det är så, jag är OK men tänker (för?) mycket på hur andra uppfattar en som ”ny i stan”. Jag ser ju framemot att lära känna nya ppl här, men svårare att dejta på ett mer seriöst plan känner jag, då det ju ingår att presentera och umgås m varandras vänner o så. Du har ju skrivit om att du och din killes vardagshäng funkar ganska bra i o m att ni båda har rika sociala sociala liv (tror det var så du uttryckte det) och typ samma behov när det gäller kompisar o så. Jag undrar, tänk om ni inte haft, hade det inte funkat då? Hade du tyckt att han var en mindre intressant människa, och tyckt det varit jobbigt om han t.ex inte hade lika många kompisar som du?