Animals are my friends. And I don’t eat my friends.

Gammalt inlägg: Jag är lika mänsklig som du.

Här är ett inlägg jag skrev förra sommaren som förtjänar att bli publicerat igen.

Jo jag tänkte på en sak.

Jag träffade Johanna idag. Vi känner egentligen inte varandra särskilt väl men när vi skildes åt kändes det som att jag just varit på en väldigt lyckad dejt. Givande och rolig liksom, med konstant pratande och instämmande i flera timmar.

Vi pratade i alla fall bland annat om bloggen. Den här bloggen alltså. Hon var rak och ärlig och sa att den bild som jag förmedlar av mig själv här är sådär ouppnåelig. Det är egentligen inget nytt, jag får ofta kommentarer såsom ”jag vill ha ditt liv” och ”du har det perfekta livet”, men när någon tittar en sådär intensivt i ögonen och säger ”oj, det kanske var lite hårt sagt” så blir det liksom ännu tydligare. Hur fel bild av mig själv jag förmedlar här. Jag försvarade mig med argument såsom ”men jag har ju bloggat i sex år, jag kan liksom inte ändra jargong nu” och ”även om jag skriver att jag har ångest så blir det liksom romantiserat av de som läser, trots att jag bara vill vara ärlig” och dessa argument håller väl till en viss del. Men jag vill ändå förklara.

Jag är en glad människa. Social också. Så den biten är rättvis. Jag gillar att fylla mina dagar med skitroliga saker – men jag gillar också att fylla mina dagar med flera timmars slötittande på tv-serier och äta pasta med ketchup i sängen. Det sistnämnda kanske jag inte är lika öppen med här. Men snälla ni, läs in det mellan raderna här på bloggen.

Saker som gör mig till en människa precis som du: jag avskyr att redovisa saker inför klassen, jag petar i näsan, jag tittar på minst ett avsnitt av en tv-serie om dagen, jag svettas ganska mycket, mitt hår är nästan jämt tovigt, jag svär massor, jag äter onyttiga saker varje dag, jag biter på naglarna i stället för att klippa dem, jag brukar gå hem tidigare än andra när jag är ute på klubb eller på hemmafest, jag trycker bak axlarna och svankar när någon ska ta en helkroppsbild på mig, jag har rejält med pms och får därmed jättemycket ångest dagarna innan jag ska få mens. En i min närhet är supersjuk, verkligen jättesjuk, och det är det sorgligaste och tuffaste jag någonsin har gått igenom. Och just det. Jag och Felix bråkar. Ganska ofta.

Det här är ju egentligen likadant för alla bloggare, vissa visar mer mänsklighet än andra. Men hörni, kan vi bara bestämma oss för att vi är lite mer kritiska när vi läser bloggar? Tänk bara på alla de timmar som vi bloggare tillbringar framför datorn medan ni andra hänger runt med era kompisar och har det allmänt kul till exempel.

En sak till: ni är så jäkla bra. Verkligen bäst. Tack för att ni läser!

7000a9706d6d0a77568f0a0db8a14514

Om du inte använder din röst kommer någon annan att använda din tystnad.

alla tre

En person i min närhet sa att han skulle rösta blått i valet. Hans argument var: ”som egenföretagare är Moderaternas politik bra för mig.” Men grundproblemet inom svensk politik ligger i det där argumentet. Sverige är ett rikt land med en stor medelklass, och om alla röstar på ett parti som i första hand gynnar de själva, ökar klyftorna mellan de som har pengar och de som är fattiga.

Jag sa: Du kan inte rösta utifrån din egen plånbok, din egen situation. Du måste lägga din röst på ett parti som hjälper de svagaste.

Han tänkte om. Valde i stället att rösta grönt.

Jag har förtidsröstat på Feministiskt initiativ. Eftersom Fi ligger precis på gränsen att komma in i riksdagen, kan en röst på dem avgöra om vi får ett regeringsskifte eller inte. Och ett regeringsskifte behövs för att vi ska kunna hjälpa fler människor, få ett blomstrande kulturliv och för att vår planet ska må bättre.

Men viktigast av allt: Fi är det parti som, med sin antirasistiska och feministiska agenda, är Sverigedemokraternas främsta motpol. Rasismen växer i Sverige, i hela Europa, och vi måste göra något. Fi kan göra något.

Det är den 14 september. Valdag. Medan jag reser runt i Kalifornien ska många av er gå och rösta idag. Jag hoppas att ni lägger er röst på ett parti som inkluderar och vill dela med sig. På ett parti som inte frångår de mänskliga rättigheterna, som låter människor ta plats oavsett hudfärg, kön, sexuell läggning och funktionalitet. På ett parti som inte vill sänka skatterna. Lägg er röst på ett parti som hjälper de som ligger ner, i stället för att gynna de som redan står upp.

Ateljédrömmen.

1d0b8741d97ac86a0b8178ed34a61c12 5fc91c0eeac0668d7aa612254ba05f991e51a92feb610e6762f97a32908f03077e396158486b4ae07c4c5cb8e51d5bc824da1e47a0306d0249c2e6bf103c094930ebddeefef3134a31423717594c9778  67fc45bbe318641ce5a22871f81c54fecollager818fbf2f26c90933cfe256fe9a36d67c  7811bc2dfada9bb286f153a70fdb1d39collagee9666af5015f941846aff1d8a37be0a70collagew 8574173328afa7f968ded74c2e055fa3 e848acb001df09ec035278d379b6c9e2
Konst och var den kan produceras.
Bildkällor här.

En plats där jag kan ha hur stökigt jag vill utan att påverka någon annan än mig själv. En plats dit jag kan gå på morgonen och gå hem på kvällen (eller tvärtom), bara för att känna att jag har ett riktigt jobb. En plats där jag kan sitta och teckna eller skriva, till hög musik i högtalarna eller bara ljudet av mitt eget pappersprassel. En plats där jag kan bjuda in vänner på kvällarna och korka upp en flaska vin, äta hämtpizza på golvet och dansa bland penslar, dukar, papperbuntar och böcker.

Först lägenhet. Sedan ateljé.