Hej där.
Jag heter Flora och är 22 år gammal. Det här är en blogg om skrivande, illustration, vegomatlagning, fotografi, tighta jeans och feminism. När jag skapar något så hamnar det med största sannolikhet på den här bloggen, som har över en halv miljon sidvisningar i månaden. I höst kom min debutroman Stanna ut hos Bonnier Carlsen.
Utöver bloggandet frilansar jag som skribent och illustratör. Du hittar min portfolio på florawistrom.se.
Samarbete? Frågor? Maila mig på [email protected].
In English: Hi. My name is Flora and I’m 22 years old. This is a blog about writing, illustration, vegetarian cooking, photography, high waisted jeans and feminism. But mostly it’s a blog about my life in Stockholm, Sweden. I work as a blogger, author, freelance writer and illustrator and this blog has over 500 000 page views a month. You can se my work here: florawistrom.se and contact me here: [email protected].
Vi måste flytta om en månad igen, vilket gör mig panikstressad och alldeles ångestfylld. Alla tips på bostäder uppskattas! Kan inte ni skriva om det bästa som har hänt er på sistone? Så sammanställer jag det till ett inlägg senare. Det skulle göra mig så glad.
Translation: What’s the best thing that has happened to you recently?
jag vet att detta inlägg är nån månad gammal men jag kunde inte låta bli att kommentera.
I sommras var jag på ett scoutläger, som varje sommar. Man träffas nytt folk hela tiden och lär känna nya vänner varje dag överallt ifrån Sverige. Men denna sommar var annorlunda. Vi spenderade en vecka i sommras på ett läger utanför Härnösand där scoutkårer från hela Västernorrland var.
Hela veckan var underbar där jag och min allra bästa vän även var där och vi levde livet, morgonbadade varje morgon kl.7 och bara njöt dagarna ut med brasor, paddling och hänga med en massa folk på kvällarna.
Just på dem kvällarna brukade vi lite äldre scouter snacka med de äldre från andar scoutkårer och även funktionärerna som var i samma ålder. Vissa kände varandra redan, vissa inte men alla pratar och skrattar med alla, de är sådan gemenskap vi har. Då var Han där. Han var från Härnösand och funkis, jag från Sundsvall och deltagare. Varje kväll då när alla pratade få var det alltid något speciellt med honom, och för varje kväll så snackade vi mer och mer. Men lägret led till sitt slut, och jag hade en bunt nya vänner som bara bodde 5 mil bort.
Efterlägret så började vi chatta lite, vilket ledda till att vi träffades en snabbis på Birsta och som sedan ledde till att han bjöd mig på en riktig dejt, och avslutade med att ge mig blommor, men ingen kyss.
Nu har vi varit tillsammans i 4 månader och han gör mig lyckligast i världen.
I våras spanade jag in en kille i parallellklassen i smyg, tänkte att han var alldeles för snygg för mig men drömma får jag ju. Sedan råkade vi dansa in i varandra på en studentskiva och helt plötsligt hånglade vi i ett av klubbens hörn. Nu har det gått ett halvår och på söndag firar vår absolut första månad som kära i varandra.
Idag sa jag till en vacker främmande pojke på tunnelbanan att han hade fina ögon. Han log med hela ansiktet och svarade att jag såg ut som en dröm. Sedan var vi framme vid min hållplats och jag steg av.
När telefonen ringde och jag efter tre och en halv veckas väntande fick reda på att jag fick jobbet jag ville ha i vinter. Får flytta till staden jag ville, fick jobbet jag ville och kommer få åka massa skidor som jag ville. Lyckorus!
Idag såg vi en man som halkade på ett bananskal. Det var precis som i en serietidning. Vi och mannen fnissade länge åt detta
Hur alla mina vänner blir ihop med varandra och jag inte känner något annat än att jag är så jävla glad för deras skull- för just nu är att bara vara jag så himla tillräckligt, vilket kan vara den bästa känslan.
Jag flyttade 80 mil från min kärlek i somras och han kom och hälsade på mig för någon vecka sedan. Vi kunde inte hålla händerna och munnarna ifrån varandra och så fort vi kom utom synhåll för andra människor smet mina händer under hans två lager tröjor och in till hans varma hud och jag lät fingrarna vandra upp längs hans ryggrad.
Kille som jag tycker om så, skriver hur kär han är i mig, håller om mig medans vi kollar på eva och adam, säger att jag är den finaste och ger mig godnattpussar i pannan.
Jag har den roligaste, snyggaste, snällaste, busigaste och smartaste pojkvännen en kan tänka sig. Och jag insåg det på riktigt nu i somras då jag för första gången fick ha honom i samma stad i mer än några dagar i taget. Hela två månader fick jag med honom i Stockholm. Efter jobbet fick jag komma hem till honom, och gå på bio med honom, och vara full med honom och gråta över att behöva vinka hej då igen vid arlanda express. Men fy vad jag älskar honom, och han älskar mig med.
När vi dansade i klunga på klubben och när ingen såg höll han sin hand vid mitt ryggslut. Han som jag suktat efter sedan jag började högskolan nu i somras. Jag drog mina fingrar i smyg över hans lår. Ingen sa någonting. Kanske blir det vi, kanske inte.
att han som gör mig matt med sina blickar och har det mest smittande skrattet plötsligt bara fanns där och jag fick känna hans starka händer mjuka hud varma läppar och det var så himla fint. han gör mig så pirrig och av nån outgrundlig anledning verkar jag ha samma effekt på honom.
Jag är kvar i Stockholm och min pojkvän har flyttat till Lund och han säger att när jag också kommer ner nästa höst ska vi flytta ihop tillsammans och han sa att han ”vill ha villa volvo och vovve” med mig. Och jag blir så glad när han säger så att jag blir ledsen, för det känns så overkligt.
Jag var inte beredd på att få sådana här känslor för honom; han har tjej och är tre år yngre än mig. Men det går inte riktigt att motstå någon som mitt på ett kaosigt dansgolv drar en tätt intill sig och pussar en på pannan.
När han presenterade mig för sina klasskompisar för första gången som sin flickvän.
Vi var ute tillsammans för första gången och jag hade på mig mina högsta klackar. Vi vinglade hem till hans lägenhet klockan halv tre och den sista biten är det kullersten. Då lyfte han upp mig och jag var så himla lycklig för jag kände mig verkligen som en prinsessa.
Jag har börjat på gymnasiet i en skola och klass som jag trivs så väldigt bra i! Det går så mycket framåt att jag nästan oroar mig och undrar vad haken är… Tänker ofta på er när jag ser bostadsannonser, hoppas ni får hitta hem snart.
Jag bjöd honom på dejt förra veckan, killen som jag varit hemligt förlälskad i i ett år fast låtsas bara vara nära vän med. Han sa ja. Vi är ihop nu.
Att killen jag alltid har varit kär i är i ett förhållande. Det kanske låter sorgligt, men nu kan jag äntligen komma över honom. Och utöver det så ska jag styra denna hösten precis dit jag vill, och det känns underbart att veta att jag har alla möjligheter i världen att ta mig precis dit jag vill.
Just nu är jag inne i en sån himla dålig period då man känner sig dålig å värdelös och kärleksproblemen bara buntar upp sig, men igår satt jag hos en vän, som är som en mamma, en storasyster och min absolut största förebild. När jag styrde stegen från hennes lägenhet efter 6 timmars konstant prat och mycket gråt så mår jag så oerhört mycket bättre och är inställd på att den här hösten ska jag rocka. Allt tack vare henne.
Han, min bästa vän som jag tycker om lite för mycket, fastän jag inte får, skrev ett sms till mig förra veckan:
”Jag kanske inte visar det så du förstår eller jag kanske inte riktigt vill inse det själv. Men jag är kär i dig, Alicia”
Hela jag avled av glädje men samtidigt av sorg. För jag har pojkvän och min bästa vän är för bra för mig. Men det var ändå det bästa som hänt den senaste tiden.
Det bästa som hänt mig på senaste tiden är att det, idag, äntligen blev fredag. För att förstå varför det är det absolut bästa bör jag kanske tillägga att min bästa vän här på jorden i tisdags berättade att han är kär i mig och inte längre kan vara i min närhet om jag inte känner samma sak eftersom att det gör honom så fruktansvärt ledsen. Vi går på samma gymnasium och nu är varje öppen dörr, varje hörn och varje steg en mardröm. Allt är en risk att se honom och tappa förståndet totalt. Det är tydligen meningen att vi numera ska gå förbi varandra och bara säga hej. Inte kramas. Inte prata. Inte skratta. Så det bästa som hänt på vad som känns som år och dagar är att det nu är fredag vilket betyder två dagars lugn innan magen vänder sig upp och ner igen.
När alla ens vänner har flytt staden man bor i och man känner sig ensammast i världen, att just i den stunden få veta att en av ens närmaste vänner kommer hem om några dagar. Bästa känslan!
han sa att jag var den sötaste och snällaste människan han träffat. det är nog det finaste någon sagt till mig.
ps. vill bara säga att du verkar som en fantastisk människa och du inspirerar mig så mycket. och jag hoppas verkligen att allting löser sig med bostad. ds.
KRAM
Förra helgen fyllde min käraste år, så jag bjöd honom på räk- och laxkryssning. Vi fick champagne och sen äta hur mycket västkusträkor vi ville, bara det liksom. Hur mysigt som helst, och när vi kom hem hade vi asbra sex! Dagen efter åkte jag hem till Småland och gick på 79-årskalas hos mormor och träffade mina vänner från gymnasiet som jag inte sett på evigheter. Vi satt uppe och snackade om allt och drack cider tills klockan blev tidigt på morgonen. Det var en fin helg.
Jag ska antagligen flytta till London i januari. Vågar knappt uttala mig om det. Men så är det och jag har fortfarande inte förstått att det faktiskt händer nu.
Att promenera runt i min nya skogsgröna tjocka halsduk, andas in den kyliga höstluften, och vara tillsammans med mina underbart fina vänner som gör mig så glad. Också att om sex dagar sitter jag på ett plan någonstans över alperna flygandes mot Rom, där jag ska spendera fyra dagar och tre nätter med min mamma och hennes bästa vän. Ser fram emot att fota alla möjliga detaljer, fånga personligheter på bild, äta italiensk glass varje dag i den sköna medelhavs-värmen, gå runt i somriga små-mönstrade klänningar och shorts, barbent, en sista gång i år.
Hoppas allt löser sig för dig fina Flora, fokusera på små fina saker i vardagen, och kom ihåg att förundras över hur kvällssolen sätter höstlöven i eld.
Jag är nästan sjutton år och har efter mycket funderande, gråtande, ångest, konstiga försök i bättring insett att jag faktiskt är bra som jag är. Jag duger. Jag är inte dålig. Jag är inte ful. Jag är bra och fin och en bra vän. Jag är duktig i skolan och jag är bra på att sjunga.
Som igår när vi tok skjutsade igenom den höstkalla stan för att hinna i tid till salsakursen. Att sedan sätta varenda steg och se stoltheten i vår lärares ögon när vi dansade över golvet. Att gå ut, bli bjuden på salsafest. Bli indragen mot kalla husväggen, stå mitt emot och höra orden ”jag älskar dig” från honom och sedan säga likadant tillbaka. Det är ren jäkla lycka.
hoppade upp i päronträdet idag och plockade lite av VÄRLDENS godaste päron-naken.
Det gick en hel dag utan ångest, självmordstankar och panikkänslor. Det tände ett hopp inom mig. En dag kommer jag att bli frisk.
det bästa som har hänt mig den senaste tiden är att jag flyttade över 40 mil bort och började en utbildning som jag inte tänkt börja förrän om några år. jag är så himla glad att jag började NU för annars hade jag aldrig träffat just de här fantastiska människorna. det händer flera gånger i veckan att jag vill gråta över hur FINT LIVET ÄR.
Att jag bestämde mig. Bestämde mig för att våga. Våga vara sjutton år, åka och bo hos en värdfamilj och äntligen lära mig franska på riktigt. För utan detta skulle jag inte heller förstå att de nära och kära jag har där hemma, på riktigt verkligen är fantastiska. För de överraskar mig med presenter i gröna 2kgs paket och får dagar som känns lite tyngre än andra att kännas helt okej. Jag vet att det inte bara jag som saknar dem, de saknar även mig. <3
Vi skrek bredvid varandra i världens läskigaste berochdalbana. På natten firade vi en nybliven 18åring, och där, under stjärnhimlen, på en rutschkana, där kysstes vi.
England, havsluften och utan jacka-vädret. Det var första dagen jag träffade han och dagen efter åkte vi hem igen. Men det var ju rätt fint, ändå.
Flyttade till uppsala för en månad sen för att börja plugga. Första dagen var det utantvekan läskigaste jag gjort. I början var det jobbigt, och jag satt de första helgerna och hade social ångest för att ingen smsade mig och frågade om jag ville hänga med ut och dricka öl. Men så förra helgen drack jag vin direkt ur flaskan vid fyrisån, dansade dansade dansade och satt uppe till fem på morgonen och pratade med en amerikan. Och ja, jag tror jag fått mig en riktig vän dessutom. Det är en fin känsla när allt alltid blir bra tillslut
Att en kille jag spanat in på en nattklubb svarar på mitt ”tja” med en puss på munnen. Var visserligen inte en tungkyss men är inte så förtjust i dem ändå. Han var blond, lång och skitsnygg och jag vet att vi aldrig kommer träffas igen men ibland behöver man en puss från en främling.
Var på en så peppande föreläsning igår och fick tillbaka min glädje som varit mer eller mindre borta i typ 1,5 månad!
Gudrun Schyman kom till vår skola och höll en så fantastisk föreläsning om feminism. Vi som vanligtvis är en väldigt gruppuppdelad klass satt nu huller om buller i matsalen, alla sprang runt helt upprymda för att få chansen att diskutera med någon som en vanligtvis inte ens pratar med. Jag har aldrig känt mig så nära min klass eller haft så bra och viktiga samtal. Efteråt gick jag och mina finaste hem i höstsolen, diskuterade vilt och åt världens brakmellis med allt som är gott. När jag i mörkret gick hem med peppig musik i öronen, var jag fylld av världens bästa bubbelkänsla. Jag var så otroligt lycklig. Tänk vad feminism är vackert
Att jag insett att jag inte är ledsen över honom längre. Jag har under så lång tid saknat honom, tänkt på honom, fått panik så fort någon ens pratat om honom. Men nu känns det inte ens när någon berättar hur mycket han tycker om sin nya tjej. Det KÄNNS INTE! Det måste vara en av de bästa känslorna, någonsin.
Igår, när jag träffade killen jag tycker om. Han är så snäll. Och omtänksam. Men jag vet inte om han känner samma, men just nu spelar det ingen roll. Vi har många gemensamma kompisar och även om mitt liv är upp och ner- så är de verkligen där för mig. Alltid. En kväll kom två av dem med kladdkaka, bara sådär. Så gör bara riktiga kompisar och det är så fint, så fint.
Att i allt det hemska som pågår i mitt liv just nu lyckas en ny person nästla sig in och göra mig glad. Ultimata lyckan är när han håller mig nära honom, pussar mig och sedan ler så extremt stort att jag måste fråga vad han ler åt. ”I’m just happy.” är hans svar var gång. Det är den bästa känslan på länge
idag när jag kände mig osynlig i skolan så vände han sig om, han som är så himla vacker när han rör sig, och log så stort mot mig.
Hälsat på en vän som bor 40 mil bort men när vi ses är det som vi träffades häromdagen och inte förra året.Det är sann vänskap.
Jag har pratat med killen som jag tycker är snyggast i skolan. Det handlade inte om något viktigt. Men han var väldigt engagerad, och det kändes bara så bra! Jag vet inte om det kommer hända något. Men bara det lilla gör mig så himla glad, och hoppfull. Vilket jag aldrig varit förut!
Att jag har kommit fram till att om ett år, när studenten och allt sånt är klart, ska jag åka till Australien och sen kanske bo i London ett tag, bara för att jag vill det. Och idag gick jag med i Unga Feminister, det känns så himla bra!
Jag har flyttat till Frankrike! Ny stad, nya vänner och ny livsglädje.
Många bra saker har hänt mig: 1) min kompis som är i Madrid ett år har det faaantastiskt och är så glad för henne bara, 2) börjat plugga och det är så.roligt. Svårt men roligt. 3) flyttat till Sthlm och trivs så bra omgiven av familj och släkt<3
Jag har blivit kär. Det var inte meningen, det liksom bara blev så. Han har de finaste händerna som jag har sett och läppar som jag bara inte kan slita mej i från. Det kommer nog inte bli han och jag på riktigt, men det är okej.
jag var på konsert förra helgen på burken och kärade ner mig i sångaren i bandet. efter konserten kom han fram till mig, han sa att han hade sett mig där i publiken. nu har vi träffats varje dag sen dess. och jag är helt tokig i honom och han är helt tokig i mig. jag bara nyper mig i armen, händer ens sånt i verkligheten??
Jag har kommit så nära en kille som jag trodde jag förlorat. Förra sommaren förstördes allt, men tack vare att vi höll kontakten genom hösten och vintern, så hittade vi tillbaka till varandra. Och jag är lyckligare än någonsin. Kär på hösten – bästa grejen! Och jag som alltid trott att sommaren var den ultimata årstiden att vara kär på…
Att han säger att han älskar mig varje kväll innan vi somnar och säger det igen då vi pussas hejdå på morgonen.
Att få komma hem efter jobbet och se världens bästa kille vara hemma, ja jag har blivit sambo!
Jag har flyttat 400 kilometer bort från familjen. För någon dag sedan ringde min yngste lillebror för att berätta om allt som händer där hemma. Jag var tvungen att svälja så många gånger för att inte brista ut i gråt. Efteråt grät jag som en tok eftersom jag saknar honom så mycket. Samtidigt blev jag glad för att jag tycker om honom så mycket. Samtalet gav mig dessutom styrka att klara av ytterligare en universitetsvecka.
Att jag äntligen kommit igång med den där novellen som jag inte vågat ta tag i för att jag inte vill bli besviken på mitt skrivande. Jag kan!
Jag låg med en superdupersnygg ung man, bara en sån sak.
Hade avskedsfest för mina allra allra bästa personer och vi hade så kul trots att jag var tvungen att springa till toan hela tiden för att torka bort alla tårar som vägrade sluta rinna. Nu har jag flyttat men jag vet att vi är bästa vänner i nöd och så länge vi har lust.
Det bästa som ur hänt mig är att jag äntligen kom iväg. Efter 2 år i Oslo med att spara pengar och längta bort är jag på min första livs-resa. Jag hoppas jag får göra fler. Allt går upp och ner och saknaden kommer och går men detta är bara så bra. Vill aldrig känna att jag fastnat igen.
Att läsa igenom varenda en av dessa kommentarer och känna hur ögonen tåras. Han har lämnat mig för att gå till skolan men jag har studiedag. I söndags blev jag bjuden på middag av min älskade bror som numera bor en minut ifrån mig. Igår fick jag min menskopp på posten och är ivrig att testa den om en månad. Imorgon åker jag de femtio milen till min kusin aka storasyster och får kärlek i en helg. När så många andra i min närhet är ostadiga och jag behövs ska det bli skönt att åka upp och luta sig mot henne.
Nu måste jag ta tag i mitt liv och göra alla måsten, men ska försöka klara det utan att gå under det här året. Om bara några månader tar jag studenten och det skrämmer mig något ofantligt, men den här prestationsångesten får mig att längta ibland.
jag har vågat bli kär för första gången i mitt liv och han sover i min säng varje natt och det är så himla bra.
Att efter ha gråtit en hel sommar över att jag ska flytta bort för att plugga, få höra att allt kommer vara likadant bara lite längre bort. Att efter en månad utan honom kunna komma hem och inse att det han sa där i bilen hem från sjön var sant, så sant.
En söndag för några veckor sen vaknade jag till av att det ösregnade och haglade utanför mitt fönster. Men jag låg i min sköna säng med hans arm om mig och lyssnade på haglet som smattrade. Mysigaste som hänt på länge. Sen låg vi och kysstes och kittlades och myste hur länge som helst efter frukosten.
Att jag packade ner mitt liv i en ryggsäck och åkte till andra sidan jorden för att jag bara ville. För att jag kunde och kände för det. Och jag är så lycklig över det.
när jag var jätteledsen över att se han jag är kär i flirtandes med en annan, och min allra bästa finaste killkompis sa ”det gör så ont i mig att se dig så ledsen, kom så går vi och dansar”
och jag snurrade runt runt tills jag inte såg dem längre
Att jag för prick en vecka sen fick kramas och att jag om två veckor reser till Australien
idag när jag gick hem från skolan, kände mig bara så glad i hela kroppen att jag inte kunde låta bli att le bakom halsduken och gå för fort med liksom stampsteg så att det gjorde ont i fötterna.
När han med det fantastiska håret och de isblå ögonen stod och höll om mig så nära han kunde en natt på söder. Alltså han som jag velat ha sen jag var tretton och han sjutton. Nu är jag sjutton och han tjugoett och helt plötsligt står vi och hånglar och jag kan inte förstå att det ÄNTLIGEN händer!
Jag började på folkhögskola för en dryg månad sedan och det är det bästa valet jag gjort. Jag har hittat bästisar (för livet känns det som), ett asnice ligg, jag skrattar så jag nästan kissar på mig VARJE dag, har inte gråtit sen jag kom hit, får spela massa på min fiol och ba åhh det är så himla bra att gå folkis! Det är världens bästa miljö, jag har aldrig känt mig såhär stark. Är glad varje dag för att jag gjorde det valet.
det bästa på kanske hunda dagar hände mig just idag. han där som jag brukade vara så tight med, som jag inte pratat med sedan i mars, jag följde honom till bussen efter att vi råkat vara på samma konsert. så vi pratade lite grann, och insåg att allt var exakt som vanligt, fastän det gått sju månader. och så missade han bussen med flit och gick med mig genom halva stan i stället.
Der beste som har skjedd meg i det siste er at jeg har innsett at jeg ikke trenger noen mann. Jeg er sterk og tøff nok til å kjøpe meg den leiligheten jeg har ønsket meg kjempelenge og som jeg kan dele med min følgesvenn, hunden Molly.
Idag när jag och han som jag älskar och jag åkte på roadtrip, hösten är ofantligt vacker och det är så mysigt att kliva ut i den kyliga luften på valfritt ställe. Plocka fram tetermosen och bara mysa!
När jag och en nyfunnen, kanske lite väl trevlig, vän stod lite väl tätt ihop på en konsert förra veckan. Hela tiden sida mot sida tittade vi på de övriga som dansade, skämtade och sjöng med i de fraser vi kunde. Det var en så himla himla rolig kväll. Och sen dess har det bara varit så himla bra och spännande att möta honom i skolan varje dag….
Jag har hittat min plats. Trots jobbiga omvägar hit och dit har jag äntligen hamnat där jag hör hemma, med toppenfina människor som tycker om mig för den jag är, på riktigt. Det är det bästa som finns, att vara omringad av så mycket kärlek och lycka.
Och tack för det fina jag fick hitta på Blocketloppisen. Den hemstickade gröna tröjan är ju det mysigaste som finns!
Hoppas det går bra för er nu, jag håller tummar. kram på dig!
vad fint! måste bara säga att det är Felix farmor som har stickat den :) Eva Gehlin, textilkonstnär! KRAM
Gutten jeg er litt forelsket i sendte en SMS en hel måned etter at vi traff hverandre. Og det må jo bare være et godt tegn når 1. han må virkelig ha gått inn for å finne telefonnummeret mitt, ettersom at vi aldri faktisk byttet telefonnummer 2. en bor i sverige, en bor i norge 3. han vil treffes igjen. iiiik453thtrheth :))))))))))))))
”Hej”, svarade jag med spänd stämma när telefonen ringde.
”Det är okej, det är läkt, jag är bra!”, orden rinner ur pappa så snabbt, så snabbt. Varje ett av de dundrar in i mitt öra och genom min kropp med en sådan kraft som bara lättnad och glädje kan göra.
Pappa klarade av sjukdomen och om en vecka flyger han och mamma på en semester tillsammans. Deras lycka och faktumet att pappa är frisk och hel igen, det är det absolut bästa som hänt mig den senaste tiden.
Jag är 17, och i somras träffade jag den första killen som jag i vuxen ålder känt något extra för. Det enda problemet är att han är 39, men det struntar jag i.
Jag har en så fin hund. Jag köpte honom för sex år sedan när jag var tolv och han bara en liten valp. Varje kväll när jag borstar tänderna kommer han och vill dricka vatten ur min tandborstmugg, så det får han. Dock är hans nos lite för stor så ibland fastnar muggen på näsan, då är han aldelles extra söt. Han är min bästa vän.
Det bästa som hänt är att killen jag gått och seglat på de senaste åren har blivit min pojkvän, och att han precis nyss slängde iväg ett sms med texten ”Jag är tokkär!”. Jag är så galet lycklig!
Jag kan antagligen nästa vecka ta ut min första lön från mitt egna företag. Fan vad värt slitet det är!
Jag köpte min efterlängtade kamera. Dessutom fick jag ett A på en musikuppgift. Och så hade jag sovmorgon idag. Man får helt enkelt uppskatta de små sakerna i livet.
Det bästa som händer mig varje dag är att min mamma säger att hon älskar mig och berättar hur vacker jag är.
två sms den senaste tiden. från chefen ”bra jobbat idag!” och från en barndomsvän ”jag är frisk nu”, frisk från sin cancer. helt jäkla underbart
Att jag vågade ta mitt pick och pack och flytta till en stad där jag inte känner någon, och där ingen känner mig. Har redan fått så fina vänner och jag känner att jag kommer att trivas här. Malmö jag gillar dig.
I tisdags förra veckan vågade jag äta kolhydrater. Det har jag inte gjort på 3,5 år. Det var fantastiskt. Gjorde det idag igen, två mackor med mjukost. Ska fortsätta vara stark och förhoppningsvis äta det imorgon igen.
Hej Ingrid.
Trots att jag inte känner dig så vill jag krama om dig och säga hur fantastiskt modig och bra du är som vågade gå emot din ätstörning. Att bestämma sig för att bli frisk från sin ätstörning är förmodligen det bästa beslutet du någonsin kommer att ta i ditt liv. Däremot så kan det vara svårt att kämpa emot sjukdomen på egen hand under de dagar som är fyllda av total ångest och man kan lätt tvivla om det man gör verkligen är rätt. Anledningen till att jag skriver till dig är för att jag vill tipsa om en organisation som heter Frisk & Fri- riksföreningen mot ätstörningar. Dom ger en ett himla tryggt stöd och erbjuder bland annat gruppträffar. Här har du deras adress om du skulle vilja kontakta dem; http://www.friskfri.se . Fortsätt kämpa- för det går verkligen att bli frisk och fri.
Det här var ett ganska långt tag sedan nu, men när en levt hela livet övertygad om att ingen kan tycka att en är fin eller värd att tyckas om värmer ett sådant här minne de allra mörkaste höstkvällarna. En kväll möttes vi ute och han, den råheta killen från parallellklassen, kom fram och ville hälsa.
”Alltså du är så himla söt, verkligen”, sa han och höll mig hårt i handen. ”Jag menar det från djupet av mitt hjärta. Hur gör du??!”
”Hur jag gör?”, sa jag förvånat och med blossande kinder.
”Ja, för att vara så himla söt?!”
Jag log och visste inte vad jag skulle svara. En annan utekväll kort efter detta gav han mig en kram och en puss på kinden. Nu händer det inte så mycket mer mellan oss, men en kan ju aldrig veta vad framtiden utvisar.
När mannen i mitt liv tog ut mig på middag förra veckan och vi pratade om framtiden. Han sa: när du blir min fru, varpå jag svarade att då får jag väl vänta i ett par år till. Då skakade han på huvudet och log sitt lurigaste leende. <3
Hånglade med en snygg kille på en buss på väg till en fotbollsmatch för ett tag sen. Vi kände inte ens varann men han sa att han älskade mitt leende. Blev så jävla glad för jag kände mig för ful för honom egentligen (så dumt jag vet). Vi har hånglat på två resor efter det men fortfarande inte setts däremellan. Hoppas snart att någon av oss kanske vågar fråga den andra om häng över en öl eller två.
Jag är numera arton år gammal och kan bestämma över mitt eget liv. Det är det finaste som har hänt på länge eftersom det har gett mig ett nytt självförtroende. Om jag är sugen på chips och dip mitt i veckan klockan 17.32 men egentligen borde äta middag så tvekar jag i två sekunder, och tänker sedan att ”näe, nu är jag arton år gammal, och jag skall baskemig äta chips och dip till middag”. Det ger mig också självförtroende till att pröva nya saker, bara för att jag kan och vill. Det känns så satans bra att inte vara helt beroende av sina föräldrar, och det känns så satans bra att ha ett självförtroende!
Jag och ett par vänner har bokat en Parisresa tills i vår, en resa där jag kommer få vandra runt i klänning och klackar, äta crossianter i morgonljus och låta Eiffeltornet lysa upp natten.
Och alldeles alldeles snart åker hela min klass till Mallorca för att (egentligen gå i skolan) dansa, njuta av värmen och kanske hitta själsfränder.
Han fattar ju inte. Men jag är väl inte så bra på att visa det. Och sånt där gör mig vansinnig. Så efter en halvbra start på veckan fick jag en sån himla fin AHA-upplevelse i eftermiddag. Molnfri himmel och varm, strålande sol var mitt sällskap under tiden som jag vallade in kossorna som skulle mjölkas. Jag kanske är singel, men jag trivs i alla fall så himla bra med mitt val av yrke och det duger ett långt tag!
Flyttade till Paris för 32 dagar sen och nu går mitt liv i stort sätt ut på att äta baugetter, dricka vin, strosa runt i mysiga gränder och insupa Paris-andan. Har med mig två utav mina bästa vänner och jag har aldrig varit så här lycklig i hela mitt liv.
något bra som hände mig de senaste dagarna var nog att jag har insett hur cool min svenska/historia lärare är. Han vill ju inte uttrycka sina åsikter men man kan känna besvikelsen när ingen vågar räcka upp och säga jag är feminist(utom jag och några till såklart!) och att han vill verkligen inte trycka ner kvinnor i texter och övningar, han vill att vi inte ska klä upp oss till skolfotot eftersom vi ska stå emot samhällets ideal. Han är grym och åker skateboard till skolan.
Jag har precis börjat på gymnasiet och träffat världens mest underbara människa! Hon sprudlar av liv och glädje och jag blir lycklig bara av att vara runt omkring henne!
jag har kollat lite extra mycket på en kille i min skola och förra fredagen kom han fram till mig på en fest, vi kysstes och nu smsar vi litegrann. iiiiih
På min studentnatt hånglade jag med en kille. Jag hade knappt sett honom innan. Han hade spanat på mig länge. Min kompis kallar oss ”Dan och Serena”. Och nu är Serena så himla kär i Dan.
Igår när jag kom till skolan fick jag en inslagen chocolate chip cookie av min vän som hade bakat dem kvällen innan. En liten grej som lyste upp hela min dag som faktiskt inte var så bra från början. Att något ansträngt sig och tänkt på mig. Det är så himla fint när man tänker efter. Vi behöver alla mer ljusglimtar i vardagen.
Gårdagen. Efter att ha varit sjuk ett par dagar återvände jag till gymnasiet jag precis börjat i och fick höra av både en gammal och en nyfunnen vän att de SAKNAT mig. Överraskade den förstnämnda som fyllde år, genomförde en fantastiskt övnings-session på min fiol och återförenades med mina två absolut bästa vänner från min förra skola och skrattade så jag grät.
Idag har min mamma varit jätteglad, vilket gör mig jätteglad. Vi har lagat raggmunk ihop och skojretats och skrattat och det gjorde mig så himla varm inombords. Mamma och jag. <3
Att jag i sommras var på ett läger som fick mig att se livet från helt nya perspektiv. Jag uppskattar både mig själv och andra mer. Jag vet vad jag vill med mitt liv och vågar stå för min åsikt. Har också lärt mig att förstå att man inte alltid behöver vara perfekt och att jag är bra ändå.Och allt detta lärde jag mig under två underbara sommarveckor med de finaste människorna någonsin. Blir så lycklig av att tänka på det!
I flera år har jag drömt om att få åka som volontär och om mindre än två veckor åker jag till Ghana under en hel månad för att förverkliga min dröm. Det gör mig nästan hög på livet av glädje och jag är stolt och glad över att jag tog tag i min dröm och får förverkliga den! Och så köpte jag min första moleskine igår, som jag ska använda som dagbok där borta. Kärlek alltså
Jobbade med en underbar kille i somras och hösten tar med sig romansen. Att vara kär och titta hur solen lyser igenom färgglada höstlöv när vi går hand i hand är fantastiskt.
Jag fick tillbaka ett prov i samhällsekonomi där det stod: du är asgrym !! Fattar du det???
Bevisade för mig själv att jag klarar vad som helst, hur svårt jag än tycker att det är
Efter att ha tagit anti-depressiva mediciner länge har jag nu kunnat gå ner till halva dosen – och jag mår bra! Kan se en medicinfri framtid nu och det är så jäkla skönt!
Jag trodde aldrig att jag skulle säga det, men det bästa som hänt den senaste tiden är att han flyttade till en annan stad och inte ville ha ett distansförhållande. Jag var tokkär i honom, men nu såhär efteråt har jag insett hur dåligt jag mådde med honom, hur mycket jag tappade bort mig själv. Så nu gör jag bara saker jag mår bra av, och hänger bara med fina människor. Och den här hösten kan nog bli den bästa någonsin.
När jag och min nuvarande pojkvän ligger mitt emot varandra i sängen. Vi käkar popcorn liggandes och fnittrar. Plötsligt säger han ”tänk om vi gifter oss älskling”.
Det bästa som hänt mig den senaste tiden är att jag vågade flytta 100 mil norrut för en ettårig dansutbildning. Det är så himla underbart och samtidigt så himla tufft och högt tempo att man bara vill falla i gråt varje dag. Bor på ett internat fullt med motiverade esteter och ser havet från mitt fönster och för några veckor sen såg vi ett riktigt skepp flyta förbi. Jag har aldrig haft det bättre!
Vi har träffats några gånger på fyllan och gått hem ihop. Vi ligger och så drar jag på morgonen. Det är så jag ville ha det, trodde jag. För sen smsade han en kväll och skrev att han ville träffa mig och helt plötsligt får jag kill i magen av att tänka på honom!
Att efter en främling jag snackade med en sen fredagkväll sa ”Ta inte åt dig – kör bara och gör din grej!” har jag börjat känna mig så himla fri. Har insett att det är helt ok att strula med 3 olika killar på en och samma kväll, fråga ut en ball tjej på kompisdejt en aldrig pratat med och gå rakryggad på stan när en får blickar på grund av hur en klär sig. Behövde en spark i baken och lite pepp för att verkligen köra min grej. På en månad har min kompiskrets bara blivit så himla ball och världsbäst, tack vare en tatueradfeministgrabb jag inte minns namnet på.
Jag började högskolan för några veckor sen, och tills dess flyttade jag in i världens mysigaste lilla etta med högt i tak, separat kök, stor toalett och perfekt läge, och dessutom tillsammans med min fina pojkvän. Allt här är så himla fint, och det gör mig så glad!
I somras när jag var på ett musikläger fick jag chansen att träffa en av mina absoluta favoritmänniskor, Melissa Horn. Hon sjöng en låt som berörde mig till tårar och sedan fick jag prata lite med henne på tumanhand. Innan hon skulle gå fick jag sjunga en av mina låtar för henne. När jag var klar såg jag en tår rulla ner för hennes kind. Hon kramade om mig och sa: ”Jag måste få höra mer av dig, vi fixar det.” Jag grät från och till resten av dagen och tappade aptiten för att det var för mycket pirr i magen. Det känns fortfarande overkligt att lyssna på hennes musik och veta att det var hon som sa det där till mig.
Att det äntligen känns som livet börjar sätta lite fart. Jag har känt mig så himla otålig ett bra tag och har bara velat uppleva mer och uppleva snabbare så att jag kan lära mig och utvecklas, och just nu är mitt liv fyllt av så himla mycket nytt och oväntat och BRA GREJER!
Det bästa som hänt mig på senaste tiden är livet. Att jag får leva när så många andra inte får det. Att jag får vakna varje morgon, somna varje kväll, gå ut och fika med min bästa kompis, kolla på en film, dricka varmt té, köpa hösthalsduken, mysa med min familj, ta långa promenader i den friska luften, vara frisk och stark, skratta. Det är det absolut bästa som hänt mig alltid, och som alltid kommer hända mig ända till den dagen jag dör. Att jag får leva. För det är ju det bästa som finns!!!!!
han spelade in sig själv när han sjöng för mig på min födelsedag, det var falskt och varade i två minuter, och trots att han är tusenmil bort, på andra sidan atlanten kändes det som om han låg bredvid mig i sängen. Det kändes precis som det kändes för tre månader sen då vi sa hejdå snart ses vi, fast vi vet att vi inte ses förrns om ett år. Det var nog min finaste födelsedag hittills.
Det var min namnsdag häromdagen, kände mig ledsen mest hela dagen men i min inkorg trillade det in ett grattismail från min mormor med en lång hälsning och bilder på söta hundar hon mött, för det vet hon att jag tycker om.
Att jag försov mig en morgon för att jag inte kunde lämna sängen och honom. Blev arg för att jag inte hann fixa iordning mig till skolan och alltid är så ful där och han bara tittade på mig och sa att jag är perfekt exakt som jag är.
Det bästa som har hänt mig på sistone är att jag tagit mig själv på allvar, att jag vågat gå min egen väg, att jag känner att jag duger för mig själv och att jag sprungit ur en mörk tunnel som jag stod stilla i.
Att jag är ledig i dag och ska umgås med hela familjen i kväll. Mina syskon bor inte hemma längre men de ska komma och äta middag och då känns det alltid precis som att vi är små igen när alla är samlade runt bordet<3
På ålderdomshemmet där jag helgjobbar hade de pubafton med massa ljus, ostbågar och vin. Tanterna och farbröderna satt runt borden och sa ingenting till varandra utan bara smuttade på vad de hade i glasen. Så frågade jag en söt liten dam som ensamt gungade i takt med musiken iklädd sin allra finaste klänning om hon ville dansa med mig. Hon sken som en sol resten av kvällen och jag tror faktiskt att jag gjorde hennes liv lite, lite mer värdefullt om så än bara för några timmar.
Jag märkte härom dan att jag klarar mig. Jag mår bra och jag är stark och jag vet vad jag tycker. Det känns som om jag har hittat mig själv och det behövs ingen Mr Right för att jag ska vara lycklig. Jag har världens finaste familj och vänner som alltid stöttar mig och det är allt jag behöver.
lyssnade på ett föredrag av gudrun schyman och hon var otroligt bäst.
gick genom södermalmsallén och höll en fin person i handen.
har världens träningsvärk och det känns ibland så himla bra (fast det gör ont såklart).
klagar på skolarbete tillsammans med världens finaste klasskompisar.
träffar gamla klasskompisar och kramaskramaskramas.
pluggar franska och drömmer om paris.
det bästa som har hänt är att jag sagt upp mig från mitt jobb och att jag bestämt mig för att flytta
Efter att ha spenderat 3 månader i Geiranger,Norge och slavarbetat på ett hotell är jag så tacksam och glad över de små och stora sakerna här hemma. Som att gå och lägga sig och vakna upp tillsammans med världens vackraste människa, att ha filmkväll med ens underbara vänner, att gå ut i det härliga oktobervädret och bara andas in den krispiga luften i höstsolen. Är också så himlans glad och stolt över mig själv att jag har tagit mig i kragen och tecknat ett gymkort och har kommit igång med träningen!
Tack förresten för en så fin,inspirerande och mysig blogg.
Vi har precis flyttat till en ny lägenhet och mina morföräldrar skulle komma på besök för första gången. Jag har aldrig haft bara dem på besök hemma hos mig tidigare och blev jättenervös. Stod och lagade tomatsoppa i all oändlighet och försökte duka så fint som möjligt. Sprang fram och tillbaka till affären på gatan tvärsöver. Men så kom de, berömde vår nya matta (vars rödvinsfläck jag frenetiskt gnuggat bort minuter tidigare) och slog sig ner vid bordet. Jag betraktade dem andlöst när de tog sina första skedar soppa och kunde äntligen andas ut när morfar nickade uppskattande och sa ”mmhm, detta var inte på sumpen inte!”
Heldagen jag spenderade med barndomsbästis. Vi ses hela tiden men sällan riktigt ordentligt, så den där heldagen var verkligen uppskattad. Vi hade så fina och bra diskussioner om sånt vi annars inte hinner tala om; identitet, bekräftelsebehov, feminism, parförhållanden… Hon är så bra och det är så skönt att bli påmind om det då och då.
plötsligt en deppig tisdag stod min fina pojke utanför dörren. han hade rest i 2,5 timmar från ett annat land utan att jag visste något. jag kunde inte sluta le, och fick den bästa kramen någonsin!
Jag och min barndomsvän var nyss ute på vår första tågluff. I slutet av månaden när vi nått Amsterdam sa jag:
-Vet du vad? Jag har inte tröttnat på dig, inte ens efter att ha hängt med dig konstant i en månad.
Hon svarade -Haha jag har faktiskt inte tröttnat på dig heller.
Så skrattade vi högt och planerade allt roligt vi skulle göra tillsammans när vi kom hem.
Hon är så fin.
Att vi bokat resa till solen om tre dagar, tanken på det efter att jag inte varit ledig sedan jag tog studenten gör mig sååååååå himla glad. Tänk att få umgås med honom i en hel vecka i ett nytt land!!!
Har varit så vilsen i snart två månader, allt föll så snabbt och jag hittade mig inte mig själv någonstans. Nu är börjar livet kännas lite lättare och jag vill bara krama om alla mina käraste vänner för att de står ut med mig hela.tiden. Jag har insett att man får vara vilsen hur mycket man vill, bara man hittar tillbaka någon gång igen. Det är OKEJ. Så nu är det oktober och jag tänker bara le nu, inga sorger här inte. När man slutar bry sig blir man så fri.
ps. du är fantastisk flora och allt löser sig, jämt. <3
Bor i en värdfamilj i England detta året och så fyller jag år idag. Här sjunger de inte för en på morgonen så jag vaknade av mitt alarm, men när jag öppnade sovrumsdörren så satt det massa ballonger fasttejpade på dörren och när jag kom ner i köket fick jag tillochmed massa presenter! Så fint och väldigt oväntat efter att bara bott här i en månad. Ikväll ska vi ut och äta på restaurang och jag bara känner hur lycklig och glad jag är som får bo i England och som får fylla år och som får ha så fina människor hemma i Sverige men också så fina nya människor i detta landet!
När vi tillsammans beställde fem novemberdagar i Paris, bara han och jag. Det fullkomligt spritter i mig när jag tänker mig allt jag ska visa honom: alla små undangömda butiker, Eiffeltornet om natten och maten (ost, kött, rött vin och jag fullkomligt spricker). Tänk att äta croissants med vantar på, fnissa över små restaurangbord och pussas bland träden i jardin du luxembourg.
När jag och min Oliver gifte oss :’)
Min allra bästa vän är i USA som utbytesstudent i ett år och jag saknar henne varje dag! Men varje gång jag pratar med henne känns det som att hon är hemma igen och det känns så bra att det inte alltid behöver göra så ont att sakna
Flyttat hem ifrån sjukhuset efter två år och har bara pussat pussat pussat på mina syskon, ätit avokadomackor på sängen och lyssnat på mitt egna skratt som inte funnits där på länge.
1. Har fått en alldeles fantastisk bästis som går i min nya klass <3333333
2. Killen som jag tycker om pratade med mig igår <3333
När min fem år äldre morbrors nya tjej kom hem till oss på familjemiddag och vi blev kompisar direkt! Jag var så orolig för det eftersom jag trodde att jag skulle jämföra henne med hans ex (som jag var jättebra vän med) men det gjorde jag inte. Det var så skönt. Nu messar vi ibland och har egna intern-skämt. Så himla bra. Tror dessutom att de kommer hålla för evigt.
Min hårddisk som bestämde sig för att dö i april detta året har blivit räddad!!!!! Där finns alla mina bilder från 2006 och fram till i år. Så glad över det.
I måndags när min pojkvän kom hem med en bukett röda rosor och sa med tårar i ögonen att jag var det absolut bästa som har hänt honom.
En väldigt, otroligt fin och bedårande kille i min nya klass i ettan på gymnasiet, lät mig ta av hans rosendoftande lypcyl <3 Så otroligt fin är han, han sa även att jag är en vacker och fin vän.
Att jag äntligen kommit över aset som förpestat mitt liv i 365 dagar nu och fyllt upp min vardag med att engagera mig i feminism istället.
Ett barn på förskolan där jag jobbar sa till mig: ”Jag känner som att du är min mamma. Eller syster. För jag älskar dig så mycket.”
Att min pojkvän åkte upp till min folkhögskola så att vi skulle vara tillsammans på vår tvåårsdag, vi lagade mat uppe i allrummet och sen sov han hos mig fast att det var måndag och vi får egentligen inte ha gäster på vardagarna .
Det beste som har skjedd er at jeg dro til York og besøkte søsteren min der. Jeg hadde savnet henne sånn!
Du vet det där ouppnåeliga gänget som finns på varje högstadium? De som är några år äldre med tuffa stilar, häftiga namn och som man får hjärtdunk av varje gång de tittar åt ens håll?
Det gänget har nu, två år efter att jag gick ut högstadiet, fem år sen de gick ut har de fått upp ögonen för oss, mig och min vän. Vi visste ju alltid att ”om de kände oss hade de älskat oss, vi passar ihop med dem utan att de vet det.” Och nu händer det, han den där gitarristen och sångaren med vintagekläder och runda solglasögon har bjudit mig på öl, tagit med mig på promenader till kyrkogårdar och visat mig sina favorit dokumentärer om djur. Jag är så lycklig och tillfredsställd i mig själv just nu, jag visste ju att jag hade så mycket att komma med hela tiden
Nio snabba veckor ung, två månader och en dag. Min gudson såg på mig med finurliga ögon, log och brast ut i skratt. Som glitter i magen.
Att jag vågade säga hej då till vågen och kunde gå på restaurang med mina fina vänner.
Jag satt på bussen hem igår och lyssnade på Bon Iver. Dom senaste veckorna hade varit som att gå i sömnen och jag var trött hela tiden och hade ingen inspiration. Sen plötsligt med höstkrispet och solen så slog kreativiteten mig som ett slag i magen och jag ville bara fota, skriva, blogga, måla osv. Så när jag kom hem satte jag mig vid datorn på en gång och började skriva ett inlägg. Sedan skulle jag hämta min syster och tog med mig kameran och den vanliga promenaden på 10 minuter tog dubbelt så lång tid för jag var ju tvungen att stanna överallt och fota. När vi kom hem tände vi massa ljus och jag lagade mat medan mörkret sänkte sig ute.
Den här dagen slutade med att jag satt uppe till två på natten och målade. Något som inte hänt på flera månader. Den känslan är verkligen obeskrivligt fantastisk.
Att jag och min bästa kompis har kommit ännu närmare varandra. Vi träffades på en fika i januari efter att ha varit vänner på facebook och instagram ett tag och bor 10 minuter ifrån varann. I lördags delade vi på en flaska vin hemma hos henne och fuldansade till våra favoritlåtar samt grät i varandras famnar efter att ha pratat ut om våra sorger. Vet inte vad jag skulle göra utan henne. Kompiskärlek<3
Åh olyckligt nog så har inget fantastiskt hänt mig på senare tid men jag är inte ledsen för det! Är supertaggad på livet och drömmer mig bort till min lägenhet jag får flytta in i den kommande sommaren och så känns det så himla kul att jag (förhoppningsvis! *peppar peppar*) får börja jobba på ett superroligt ställe!
Vi har fått ett hem. Vi är, efter två månaders soffor och främmande badrum, hemma. Och jag hoppas att ni också får komma hem väldigt väldig snart.
När jag äntligen fick krama om mina föräldrar och lillasyster efter tre månader ifrån dem. Kunde inte hålla tillbaka tårarna.
Håller tummarna och skickar lyckönskningar angående boende.
Mitt liv ändrade riktning radikalt för ganska exakt en månad sedan. Var kär i en musiker när jag var 12. På hans födelsedag för 30 dagar sedan, tio år efter min förälskelse släppte, träffade jag honom ute efter en spelning han haft och någonstans sa det klick. Det har gått fort, men nu gör jag min praktik hos honom och det ligger kärlek i luften. Släppte av honom på Arlanda igår och om en månad kommer jag efter honom. Det är det finaste som hänt mig på senare tid och det har förändrat allt, allt. Tänk om mitt 12-åriga jag bara visste…
Det visade sig att han saknade mig också…
Efter en lång sommar fick jag äntligen ses med killen som jag tycker om, men så hände det som inte får hända, som aldrig har hänt mig förr, som jag alltid varit rädd för… en fågel bajsade på mig. Jag blev så himla shockad, och det blev han också. Det var ju inte det bästa som hänt mig, men han var där med mig, och jag var glad för det, och han var glad, så vi skrattade bara bort det. De säger att det ger lycka när det händer, och jag vet inte om det är sant, men kanske, kanske är de sådana små knäppa moment som just ger lycka.
Att vi spontanbokade en resa igår! Imorgon tar vi nattbussen till Berlin och tänker på andra saker än tentor, 1500 sidor kurslitteratur och att min bästa person är på andra sidan jorden och inte kommer hem förrän till jul. Ibland är det okej att distrahera sig.
att jag kallade migsjälv för feminist för första gången!!!!! samt att jag har hittat kompisar på min franskakurs! tjoho.
Min mamma och pappa reste bort över helgen vilket resulterade i att jag och min pojkvän kunde låtsas att vi bodde ihop i tre hela dagar. Vi lagade god mat och åt frukost i flera timmar, skrattade tills vi fick ont i magen, festade, kollade på en miljon filmer när vi låg bakis i min soffa och gick ut i skogen och kollade på söta rådjur. Och jag bara kunde ha honom i mina armar och lukta i hans hår och pussa på honom konstant. Pirr pirr pirr i magen hela tiden.
Det bästa som har hänt mig… Jag hittade fem stycken fyrklöver en morgon i augusti, och två dagar senare knackade det på dörren och en kille jag gick i samma klass som på högstadiet (alltså fyra år sedan nu), stod där utanför och bjöd ut mig på date. Nu är jag kär och jag tror nog att även han är kär i mig. Bästa känslan.
Nej fy vad jobbigt :-( Önskar att jag hade några bra tips, men det är ju så svårt med bostäder nowadays. Det bästa jag kan komma med är att leta en bit utanför Stockholm, fast det gör ni säkerligen redan. Håller tummarna för er!
Det underbaraste som hänt mig på sistone är min matresa till Budapest med en nära vän. Vi åt lyxiga rätter dagligen, hinkade i oss ungerskt vin och exponerade analoga rullar med fantastisk arkitektur. Åh, längtar tillbaka så mycket.
Det var hans sista kväll i London och jag hade precis fått mitt hjärta stampat på av den där krullhåriga killen som jag tycker så mycket om och det kändes som hela min värld skulle fallera. Hans favoritband skulle snart spela några gator längre ner men han stannade, han stannade för att krama om mig i timmar och låta mig gråta i hans famn medans han sa ”I’ll always be here for you, always”. Det var då jag förstod att han är min bästa vän i hela världen. Killen jag endast känt i två månader och killen jag älskar som om han vore min bror.
Vi spelade pingis. Han, jag och en kompis. En gång fick jag inte tag i bollen när jag skulle plocka upp den från marken och Han skrattade mer än jag någonsin hört någon skratta. Världens världens vackraste skratt.
Vad som gör mig glad: att jag får spendera all tid med människor jag älskar såsom familj, släkt och vänner. Att jag har de vid min sida kommer göra mig till en lycklig människa varje dag.
Trots att jag nu flyttat ännu längre ifrån min framtida man så fortsätter vi att skriva milslånga mail till varandra. Han skriver att han saknar mig trots att vi bara setts en festival-natt.
Ja, trots allt det så känns han så nära, så nära. Visst är det vemodigt att jag ej fysiskt kan röra honom, men bara tanken på honom får mig att klara min nya brittiska vardag med bravur. Han rör mig psykiskt helt enkelt
Jag mötte hans blick under blonda lockar i baren på skolan jag nyss börjat och när kvällen var slut låg vi tillsammans i min säng och han sa att han faller för mina ögon. Det var tredje dagen i min nya stad och vips var hemlängtan bortblåst på nolltid.
Att min mamma rusade över parkeringen som en dåre bara för att vi skulle hinna hem i tid till Idol. Hon brydde sig inte om att det fanns andra människor där eftersom hon vet hur besatt jag har blivit av svensk tv denna långdragna höstgryning. Två minuter i åtta utbrast jag i skratt ensam i bilen den kvällen. (Vi missade de fem första minuterna, med vad gör väl det när ens mamma är en dåre?)
När jag och han går hand i hand genom bokmässan i timmar. Står ett slag och tittar på GW person som sitter och flämtande signerar böcker. Kan inte sluta skratta, är så lycklig. Han jag älskar till oändligheten älskar mig lika mycket och där går vi genom bokmässan och är så äckligt lyckliga!
Jag o mina bästa vänner flyttar till Berlin om två veckor och vi har ingen aning om när vi kommer hem igen.
Jag hade min första jobbkväll på mitt första jobb förra veckan. Det är ideellt och på en biosalong där man kan köpa biljetter för billig peng, fika och prata. Känns så fint och meningsfullt.
Jag och min pojkvän som hade ett förhållande av tårar och orkaner i ett och ett halvt år har nu haft ett starkt förhållande i ett år och vi firade det genom att åka till london. Det var första gången jag var utomlands utan supervision och vi shoppade gick på zoo åt italienskt höll handen och blev fotograferade i en park. Också hånglade vi oss igenom hela resan förstås.
Jag vågade gråta i mer än en timme i min pojkväns armar under täcket en lördagsnatt och berätta min värsta rädsla. Och han kramade mig och stod ut med att lakanen blev alldeles blöta och sa att det ska bli bra och han var där för mig. <3
Jag ska börja jobba på kvinnohuset i min nuvarande stad. Efter att varit på ett möte kom jag hem och frågade min pojkvän ”är du feminist?” Han svarade ”självklart. Annat hade ju varit konstigt”
Min kille går på folkis så jag träffar inte honom lika ofta längre. Men i lördags kom han hem till mig halv tre på natten och höll om mig hela natten och så kollade vi på breaking bad hela söndagen och pussades och åt glass. Älskar honom så himla mycket!!
Åkte upp till Linköping för att hälsa på bästa vännen som flyttat dit. Satt på hennes balkong med vitt vin och cigg. Vi röker aldrig annars. Men det blev en skön grej att bryta tidigare duktighet med. För oss en självständighetsförklaring. Pratade feminism, ångest, drömmar, livet. Blev hög på livet, hög på henne. Vågade och kunde vara mig själv på ett sätt jag sällan kan. Allting var där och då. Jag gestikulerade mer och mer. Blev hoppfull, ivrig. Solen gick i moln, filtarna var för tunna. Vi frös. Ändå satt vi kvar länge. Vi kramades om och om igen. Intensivt. Sade ”det är du och jag, alltid, alltid”. Så himla bra stund i livet.
Jag har nyss flyttat till Frankrike för sju månaders franskaplugg. Det är verkligen en dröm som går i uppfyllelse men det är också lite svårare och jobbigare än vad jag trott, att vara helt helt ensam i ett nytt land med ett annat språk. Men jag har det så himla bra också, mellan längta-hem-attackerna.
Så, här kommer två fina saker:
– Blev kindpusshälsad på av en dansk klasskompis vid ett övergångsställe
– Jag fick mens. Haha, det är knäppt men äntligen något jag förstår!!! Mensen kändes som en hälsning: ”Hej! Det finns fortfarande saker som är precis som vanligt, var i världen du än är!”
Puss, fantastiska Flora!
Att jag varje dag får åka förbi lägenheterna som gubbarna i de gula kläderna bygger och veta att Han och jag köpt en alldeles ny 2:a tillsammans som vi flyttar in i till våren. Allt detta trots att jag bara är 19 år, men han äger mitt hjärta så starkt fortfarande efter två år att det inte hade kunnat vara mer rätt.
Jag såg en kille jag tyckte var dösnygg när jag gick i gymnasiet som jag inte vågade prata med. Nu sex år senare vaknar jag varje dag av att han säger att jag är underbar och jag får kyssa han precis när jag vill!
Den jag tycker är världens allra finaste gav mig en slängkyss och jag var tvungen att stödja mig mot min bästa vän för att mina ben inte längre bar.
Idag skriver jag den där tentan som jag har pluggat på alldeles för länge. Och ska fira med kattmys och våfflor.
Jag har cirka noll bilintresse, men är beroende av min bil för att ta mig till jobbet. Fick i förra veckan reda på att jag måste besikta bilen för att undvika körförbud. Så var imorse på bilprovningen med min traktor till bil, nervös som sjutton. Följde med bilen hela vägen runt och han som besiktade min bil var väldigt pedagogisk och berättade för mig vad han gjorde. OCH BILEN KLARADE SIG! (Okej, en lampa var sönder, men den behöver inte ombesiktas!) Jag nog inte lett så här mycket i sträck sen jag fick mitt körkort!
jag har blivit med katt. hon heter Kitty och är så söt att jag knappt orkar.
Så vilsen som jag varit den senaste tiden, de bästa stunderna är när jag vaknar upp bredvid honom. Han säger ”godmorgon sötis” och jag får dra mina fingrar genom hans blonda lockar.
Att jag efter tre och ett halvt år fortfarande är lika jävla kär i honom och att han känner likadant. Hoppas att hans läppar kommer att vara mina för evigt.
Nä du. Ingenting har faktiskt hänt på senaste tiden, men efter en dramatisk och lite ledsen sommar känns det så. skönt. att bara få gå runt och tänka på inget. Jag är tom på det bra sättet och sover väldigt mycket.
Vi flyttade till vårt eget hem han och jag. Jag får somna intill honom varje natt och vakna när han går upp på morgonen. Till helgen utvidgas vår familj och en liten kattunge kommer för att bo med oss. Allting känns så himla rätt.. även fast jag är 30 mil ifrån allting som känns tryggt och vanligt. Det här är vårt liv och äventyr nu och jag trivs fast det skrämmer mig som tusan
När jag får vakna upp i min nya hemstad varje morgon brukar jag tänka att det bästa som hänt mig är att jag själv vågade flytta till landet som jag fantiserat om så ofta.
Igår skrev jag till honom. Till killen med det fina leendet och det guldblonda håret. Killen som i våras sa att jag var vacker. Till helgen ska vi träffas.
Efter världens mest ångestfyllda år bakom mig är jag äntligen hemma i en stad jag aldrig tidigare varit i. Är så jävla lycklig. Att något så nytt kan vara så rätt, och just så väldigt hemma.