Jag läste ut den prisbelönta Egenmäktigt förfarande – en roman om kärlek av Lena Andersson förra veckan. Jag har skrivit om en annan Anderssonbok förut, men den här var ännu bättre. Starkare, plågsammare och med större igenkänningsfaktor.
Egenmäktigt förfarande handlar om poeten och essäisten Ester Nilsson som bor i Stockholm och befinner sig i ett tryggt förhållande. Men när hon får en förfrågan om att hålla ett föredrag om konstnären Hugo Rask, och sedan möter honom, börjar hennes tillvaro enbart kretsa kring denne man. 
Andersson lyckas sätta ord på hur det är att vara djupt förälskad i någon som inte ägnar en samma uppmärksamhet. Hur det är att tråna efter en människa, överanalysera alla ord och rörelser och hoppas helhjärtat och fullt ut.
Alla som har varit olyckligt kära kan känna igen sig i den här boken. Och det är så oerhört plågsamt. Jag blir fullkomligt galen på Ester, hur efterhängsen och pinsam hon kan vara. Jag vill bara skrika MEN FÖRSTÅR DU INTE HAN VILL INTE HA DIG. Samtidigt som jag förstår hur hon agerar, eftersom jag varit där själv. Och jag blir arg på Hugo för de tvetydiga signalerna han skickar och hans utnyttjande beteende. 
Språket är klassiskt med långa filosofiska resonemang som karaktärerna diskuterar (vissa intressantare än andra) och skildrar kulturmänniskornas Stockholm. Men bäst med den här boken är att Andersson har en otrolig förmåga att beskriva känslor. Och hon har lyckats skapa karaktärer som jag älskar och avskyr på samma gång. Pretentiösa, störiga karaktärer med mycket djup och hjärta. Januariläsning när den är som bäst.
Translation: About the amazing book Egenmäktigt förfarande – en roman om kärlek by Lena Andersson. It was awarded with the August Price so hopefully it will get translated.
Manne Johansson (pseudonym?) har nyligen utkommit med en parafras på ”Egenmäktigt förfarande”.
Äntligen får vi läsa Hugo Rasks, alltså mannens, version av det som den s.k. Föredragshållaren upplevde som en relationshistoria. Johanssons parafras innehåller mycket humor och många tänkvärda reflektioner. Jag njöt hela vägen från prolog till epilog, som i sig är mycket läsvärd och tänkvärd. Språkbehandlingen är dessutom mycket bra och för berättelsen framåt. Läs den!
Har inte läst den bocken men vore guld om någon kan hjälpa mig med de här frågor.
1. Hur Ester behandlade sin sambo Hugo
2. Hur Ester upplevde sin resa till Paris
3. Esters utseende
Vill läsa den boken! Tack för en fin blogg! :)
Hej fina Flora! Måste först börja med den obligatoriska kommentaren att jag verkligen verkligen gillar din blogg. Och dig förstås. Känns ändå viktigt att få sagt det eftersom du lägger ner mycket tid på att uppdatera oss om ditt liv.
Så, här kommer min fråga. Jag är så kär i dina plisserade kjolar, dels din svarta och sen en röd, nästan hallonfärgad en som bägge florerade tillbakablickarna från i somras. Vill minnas att du hade på dig den hallonröda på en bild från Amsterdam samt från din första skoldag. Är dessa kjolar från 2hand eller sprillans nya? Utifall de är sprillans nya, vilken affär? Och ifall de är 2hand, skulle du vilja säga att utbudet är brett av fina, vippiga, plisserade kjolar i 2hand butikerna eller är dessa kjolar som små pärlor en måste leta länge och väl efter?
Kram på dig.
Har du läst kulturdebattinlägget på DN om just den här boken? http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/skammen-ar-inte-kvinnans/
Vore kul att höra dina tankar kring det hela, som både har läst boken och som (antar jag) tycker att sex ligger i både kvinnans och mannens ansvar. Jag håller inte med Ebba Witt-Brattström i det hon skriver om att Ester har rätt till något eftersom hon lät Hugo vara inne i henne. Och jag ser heller inte att signalerna från Hugo är otydliga, hör man inte av sig på ett halvår skulle nog vem som helst tolka det som att personen inte är intresserad.. Vore som sagt bara kul att höra vad du tycker? Håller du med Ebba eller inte? Håller du med mig? :)
Jag har själv skrivit ett ”svar” i min blogg här: http://romeoandjuliet.blogg.se/2014/january/angaende-egenmaktigt-forfarande-och-kvinnors-skam-kulturdebatt-i-dn.html
Och här har Kristina Lindquist skrivit ett svar i DN: http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/witt-brattstroms-losning-ar-att-kvinnor-haller-pa-sig/
Men shit den måste jag läsa!!
Jag har aldrig i mitt 25-åriga liv varit olyckligt kär (även om jag någon gång försökt inbilla mig det), men ändå lyckas jag känna igen mig i texterna du lagt upp. Måste läsa boken när jag kommer hem till Sverige!
http://howshorthowlovely.tumblr.com