Först och främst: TACK för era komplimanger angående håret! Ni är ju för fina! Jag har fortfarande inte vant mig. Konstigt att inte längre behöva oroa sig för att lägga håret i maten. Konstigt att frysa om nacken.
Nu tar vi en titt på en bok jag läste för någon vecka sedan:
Anna i min klass tipsade mig om den här boken, Fara Vill av Elin Ruuth. Den kom ut 2010 och finns inte längre att köpa. Vad är det för dumheter? Klart den här boken måste tryckas i fler exemplar! Jag köpte mitt ex på Bokbörsen (det finns sex stycken kvar, skynda!), i värsta fall kan ni provläsa 13 sidor ur boken här. Eller låna på bibblan förstås! 
Fara Vill är en samling prosalyriska texter med ett och samma jag.
De kan läsas i ett svep eller en och en. Boken har ingen direkt handling utan jag ser det som utdrag ur ett mänskligt liv. 
Vackra små betraktelser och knepiga reflektioner. 
Jag märker att jag framförallt gillar de uppslag där jaget är mest framträdande. Andrahandslägenheten i Malmö. Livet i Luleå. Känslan av att vara ung. Vissa sidor läser jag mindre uppmärksamt, boken tappar mig där det blir för abstrakt och svamlande. Andra sidor läser jag om och om igen.
Elin Ruuth har en sarkastisk och seriös ton som går hand i hand, det gör att hennes språk hela tiden känns lekfullt och opretentiöst.
Gillar ni prosalyrik ska ni absolut läsa den här boken. Så är det bara.
Translation: A Swedish prose-poetry book that I read and liked. Fara Vill by Elin Ruuth.
