PÃ¥ söndagen klädde vi pÃ¥ oss,och Ã¥t frukost pÃ¥ vandrarhemmet. Sedan gick vi pÃ¥ en promenad i det deppigaste vädret nÃ¥gonsin.Men jag var ju med mina favoritmänniskor sÃ¥ det var ju bra! Elver hade pÃ¥ sig sina nya svetsarglasögon hela helgen och kände sig sÃ¥ himla cool. Världens bästa födelsedagspresent. Vi gick ner till havet, kastade lite sten och plockade videung och sedan gick vi hem till Viggo och Linda för att laga lunch. Kort därefter packade vi in oss i bilen och började köra hem till Stockholm igen. Dana och Froste missade sin buss sÃ¥ vi körde en detour till Göteborg där de skulle ta tÃ¥get. Nio timmar senare rullade vi in i Stockholm, sanslöst lättade. Bilfärden var nämligen förfärlig, med dÃ¥ligt väglag, piskande snöslask och knappt nÃ¥gon sikt. Mamma började grÃ¥ta mitt pÃ¥ motorvägen nÃ¥gonstans i tjottahejti och jag sa ”Mamma, grÃ¥t inte, dÃ¥ ser du inte vägen. Ta djupa andetag”. Och sÃ¥ satt vi där, andades djupt, blev omkörda av galningar och trodde att vi skulle dö. Det gjorde vi inte.

Som tur var.

Translation: Our last day in Lysekil, we took a walk to the sea in the terrible weather. With great company, though!