På söndagen klädde vi på oss,och åt frukost på vandrarhemmet. Sedan gick vi på en promenad i det deppigaste vädret någonsin.Men jag var ju med mina favoritmänniskor så det var ju bra! Elver hade på sig sina nya svetsarglasögon hela helgen och kände sig så himla cool. Världens bästa födelsedagspresent. Vi gick ner till havet, kastade lite sten och plockade videung och sedan gick vi hem till Viggo och Linda för att laga lunch. Kort därefter packade vi in oss i bilen och började köra hem till Stockholm igen. Dana och Froste missade sin buss så vi körde en detour till Göteborg där de skulle ta tåget. Nio timmar senare rullade vi in i Stockholm, sanslöst lättade. Bilfärden var nämligen förfärlig, med dåligt väglag, piskande snöslask och knappt någon sikt. Mamma började gråta mitt på motorvägen någonstans i tjottahejti och jag sa ”Mamma, gråt inte, då ser du inte vägen. Ta djupa andetag”. Och så satt vi där, andades djupt, blev omkörda av galningar och trodde att vi skulle dö. Det gjorde vi inte.

Som tur var.

Translation: Our last day in Lysekil, we took a walk to the sea in the terrible weather. With great company, though!