Bollsinnet jag aldrig haft

DSC_4359En fem år gammal Flora drar på sig jazzbyxorna och blir skjutsad till Gustavsbergs centrum för att gå på veckans danslektion i jazz- och showdans. Det är fumliga danssteg på en bucklig linoleummatta: Pas de bourré, kick ball change och plié. Pink, Anastacia och Christina Aguilera är det ständiga soundtracket. Danslärarens uppmaning: ”ATTITYD TJEJER!”

Tio år senare sparkar jag av mig dansskorna för sista gången. Danslektionerna lockar mig inte längre, trots att jag fortfarande står hemma framför hallspegeln och showar loss när ingen annan ser. Jag är lättad över att ha mer fritid men samtidigt är saknaden snabbt där. Saknaden efter ett sammanhang. Att få svettas i symbios. Lagkänslan. Att börja på en bollsport kanske hade varit det naturliga, men jag är urusel på sådant.

Eller vänta nu.
Är jag verkligen det?

”Värdelös”, om du hade frågat min barndomskärlek, pojken med skrubbsårsärr på knäna och en blond lugg som stod rakt upp. ”Bra i grupp och motiverande mot klasskamraterna”, om du hade frågat min högstadielärare i idrott. Men bollsinnet hade jag inte, har fortfarande inte för den delen. Det kanske inte är så konstigt egentligen. Den manliga fotbollen kallas rätt och slätt fotboll medan den kvinnliga kallas damfotboll. Bara en sådan sak som att mannen är normen i sporten gör det svårare för kvinnor att identifiera sig med den.

Kanske känner du igen det här scenariot: Du går förbi en fotbollsplan och bollen råkar skjutas ut i kanten, precis där du går. Fotbollslaget – som ofta är ett gäng grabbar – förväntar sig att du ska skjuta tillbaka bollen till dem. ”Fan”, tänker du, ”det här fixar jag inte”. Men du tar sats, sparkar till bollen som flyger i fel riktning, studsar mot en stolpe och kommer tillbaka där du står. Du låter bollen ligga och går vidare.

Mina storebröder har alltid haft bra bollkänsla, precis som min pappa. Min mamma däremot har svårt med bollsporter. Hon har samma dåliga självförtroende när det kommer till sport som jag.

Där har vi det. Dåligt självförtroende.

För låt oss vara ärliga: bollsinne handlar kanske till viss del om en medfödd känsla, men framförallt om träning. Som med allt annat. Och träning fick jag aldrig som liten. Att jag hade dåligt bollsinne var något som snabbt accepterades. Något som mina föräldrar, idrottslärare, och jag själv tog till som ett orubbligt faktum. Jaha, Flora har ingen bollkänsla, då får hon hålla sig till dansen.

Hur hade det varit om jag var en kille? Hade vi nöjt oss med detta faktum? Jag tror inte det. Som kille finns det generellt sett en förväntan om att vara aktiv, atletisk och sportig. Den förväntan har aldrig funnits på mig.

Någon gång kanske jag vågar mig ut på fotbollsplanen utan att utbrista ”jag är på det här”. Någon gång kanske jag spelar badminton utan att hela tiden tveka på mina prestationer. Jag hoppas det. Tills dess står jag hemma och dansar framför hallspegeln.

Kommentera

Skicka Kommentar
Sparar din kommentar...
28kommentarer
  • VA hur kunde du sluta dansa??!!!!! :/

    ida 2014-03-21 15:34:28
    Svara
  • Alltså känner igen mig helt och hållet!

    Lisen 2014-03-17 11:30:34 http://www.absolutlisen.se
    Svara
  • breathtaking vad du är fenomenal

    felicia 2014-03-14 18:34:05
    Svara
  • håller med Michaela! håller inte med. och varför inte bara se det som att du är bra på din grej och andra är bra på sin grej? din grej är ju tydligen dans så varför inte skriva om hur grym du är på det? sen fattar jag inte heller kopplingen hur det plötsligt kommer in på det manliga och kvinnliga bara för att du skriver att du inte har bollkänsla? alla är bra på olika saker så är det ju – OAVSETT kön.
    var positiv mot dig själv istället och se det som hur grym du är på dans istället! finns lika många som tjatar om hur dålig taktkänsla de har som det finns lika många som tjatar om hur dåligt bollsinne de har.

    EEE 2014-03-13 13:36:35
    Svara
  • Jag förstår inte. Jag känner mig tjejer som spelar/spelar fotboll än dansat. Innebandy, handboll, fotboll, slalom.. osv var vanligt. Dans var det inte så många som höll på med. Men det kanske bara är här jag bor i stockholms norrort. Oavsett så kan jag verkligen inte hålla med.

    Michaela 2014-03-12 17:42:33
    Svara
  • Spot on!

    Josefin 2014-03-11 23:19:41
    Svara
  • SÅ BRA. <3

    fanny darling 2014-03-11 22:52:52 http://fannydarling.devote.se
    Svara
  • Alltså åh, där slog du hammaren rätt på spiken (säger man ens så? jaja, det var spot on i alla fall)! <3

    Hannah 2014-03-11 22:34:20 http://bullehund.blogg.se
    Svara
  • relaterar!!!!

    nina 2014-03-11 22:04:20
    Svara
  • Åå vad jag känner igen mig! Speciellt det där när man förväntas skjuta tillbaka bollen. Du skriver så himla bra. :)

    Felicia 2014-03-11 21:00:47
    Svara
  • Bra inlägg! Oavsett individuella förutsättningar och medfött bollsinne handlar det som så mycket annat om FÖRVÄNTNINGAR. Då vi förväntar oss att killar är bra på bollsport och tjejer är mindre bra, då vi tycker att allt är som det ska när killarna spelar fotboll på rasten och tjejerna tittar på, då vi ser massor av herrfotboll men mindre av damfotboll på tv – är det då så jäkla konstigt att många tjejer får dåligt självförtroende när det gäller sport? Åter igen, tack för ett bra inlägg, puss.

    Lisa 2014-03-11 20:24:26
    Svara
  • Jag förstår din kritik mot strukturer inom sporten, och de stämmer, men vad har bollkänsla med detta att göra? Det är fortfarande någonting du har från första början. Tro mig, jag har spelat handboll i över 10 år, och även tränat yngre barn. Alla får träna under samma förutsättningar, men de personer som var duktiga och stannade kvar, var de personerna som det kom naturligt för, och detta syns väldigt tidigt. Det går absolut att öva upp det, men det blir aldrig riktigt samma sak, känslan och spelsinnet måste fortfarande finnas där som en grund. Alla de barn jag har stött på och varit en del av, brydde sig aldrig om att jag var tjej, utan det som spelade någon roll var om jag var duktig eller inte. Jag har tränat både flickor och pojkar separat och i mixade grupper och sett precis samma sak som jag upplevde, kön spelar ingen roll, det är hur duktig du är som gör det. Precis som att dans inte är något för alla, är inte bollsporter det. Det går inte att skylla allt på patriarkatet , tyvärr. Vi är alla individer som är bra på olika saker, kille som tjej. Ibland måste man inse att ”jag är inte bra på detta, gud vad skönt att det finns så många andra alternativ, tex. dans”. Helt enkelt anser jag inte att bollkänsla är en genusfråga, utan det handlar om individen. Det finns absolut förväntningar på hur vi ska bete oss, och sportindustrin är väldigt mansdominerad. Men säga att ”mannen är norm i sporten” är ett väldigt onyanserat påstående, som absolut stämmer inom fotboll, men glöm inte att det finns många andra bollsporter där kvinnor också har en stor del. Annars, tack för en finfin blogg!

    Felicia 2014-03-11 19:53:11
    Svara
  • Jag tror att många kan känna igen sig i det du beskriver. Att strukturerna lägger förväntningar på respektive kön. Min pojkvän har ett ur-uselt bollsinne och det har alltid varit hans akilleshäl i de sociala sammanhangen som liten. Könsnormer är ju verkligen inte bra för någondera av könen. Alla passar inte in i normen. Jag är glad att jag genom mina tre storebröder uppmuntrats till just fotbollspelande. ”Måstet” att dansa showdans kom från jämnåriga tjejkompisar. Jag dansade i 9 år och spelade fotboll i 5 år. Dock så var dagen jag slutade med båda dessa de lyckligaste i mitt dåvarande liv. Gymnasiet kom och jag kände för första gången att jag fick bestämma själv vilka intressen som skulle vara mina. Bara mina. Förväntningar från omvärlden suger verkligen, oavsett kön.

    Maria L 2014-03-11 16:59:59
    Svara
  • Känner igen mig precis, dansade till och med också i Gustavsberg när jag var yngre! :)

    Ida 2014-03-11 16:08:43
    Svara
  • Ofta vid middagsborden så talas det om hur det går för svenska landslaget i herrfotboll. Och som de flesta vet så kan dem inte ens kvala in till fotbolls VM medan svenska damfotbollen vann brons i VM härom året. När jag berättar det för mina bekanta så ger dem mig ett litet ansträngt leende och säger ”vad kul”.

    Jenny 2014-03-11 14:36:16
    Svara
  • Så bra skrivet! Känner igen mig till tusen.

    Matilda 2014-03-11 13:56:46 http://matildakllman.blogg.se
    Svara
  • Underart inlägg!

    Jennie 2014-03-11 12:59:59 http://ineedyoutoneedmeback.devote.se
    Svara
  • Nej men det förändrar faktumet att att man som ung kille på skolgården förväntas kunna spela boll. Men jag håller såklart helt och hållet med dig om normerna inom sport.
    Friluftsliv är bättre, det är både sport, (läs motion) upplevelse, terapi, gemenskap och mycket mer!

    tuffare än fotboll tycker i alla fall jag.

    Froste 2014-03-11 11:48:49
    Svara
  • Du passar så bra i kort hår!

    emma 2014-03-11 11:46:51 http://theroadislong.blo.gg
    Svara
  • Jag gick också i dans, och ångrar så att jag slutade i sexan pga en tjej i min grupp som också gick i min klass som jag inte orkade umgås med. Jag har på väg att bli bättre, starkare, men jag hade inte kul i gruppen längre. Och ändå ångrar jag att jag slutade. Jag hittade aldrig tillbaka, trots att det är runt 7 år sen nu…
    Fotboll testade jag, när jag var 5-6 år, för att alla verkligen gick i Fotbollslekis på det dagiset jag gick på, tjejerna för sig och killarna för sig, men alla var där. Jag sög för jag kunde inte springa fort, och gav upp men har två medaljer i en mapp någonstans hemma. (Alla fick medalj, mycket pedagogiskt osv) Killarna fortsatte, och jag flyttade, men dit jag flyttade spelade alla fotboll, och jag ville inte, tyckte inte om fotboll, så jag blev den konstiga tjejen som inte gillade att springa istället. Sen la alla tjejerna av med fotbollen under 2-3 år från fyran och framåt, och killarna slutade senare, kanske som senast i åttan när de började festa istället.. Jag tycker det är viktigt att du tar upp sånt här, pekar ut strukturerna och så, framförallt eftersom många läser din blogg. Tack Flora för grymma inlägg!

    Beatrice 2014-03-11 10:50:03 http://herbariumet.blogg.se
    Svara
  • känner igen mig SÅ mycket. och inte bara vad gäller fotboll, utan också t.ex träslöjden/syslöjden (det var ok för tjejer att vara dåliga på träslöjd och killar i syslöjden men inte tvärt om) i skolan eller att va ”händig” generellt. det är liksom okej att jag inte är det men om min bror inte är det så blir det konstigt.

    spelade fotboll i 4-5 år när jag var yngre och jag var sämst verkligen. men kul är det att några av i laget verkligen satsade och är skitproffsiga nu. det gör mig faktiskt glad, är glad att det fanns ett lag och tränare som var engagerade i oss trots att vi bara gick i låg- och mellanstadie

    cecilia 2014-03-11 10:26:51
    Svara
  • Jag kan bara meddela att jag också har sämst bollsinne och har jävligt dålig självkänsla när det kommer till den biten. Viggo däremot, de e en annan femma..

    Froste 2014-03-11 09:26:11
    Svara
    • Svar på Frostes kommentar.

      Där ser man! Hur kunde jag missa det? Nåväl, det förändrar inte strukturen att inom sporten är mannen normen. Puss!

      Flora Wiström 2014-03-11 09:50:20
      Svara
  • Tack för att du skrev detta!! <3

    Anna 2014-03-11 08:40:39
    Svara
  • I min skola och i många andra skolor i mitt område hade runt hälften av alla flickor spelat fotboll, detta i klass 1 till 6. Det var snarare regel än undantag att en flicka var med i ett lag. Många av oss flickor var bättre än en del pojkar och det godkändes och vi spelade på samma villkor som pojkarna på skolidrotten. Vi var inte bra för att vara flickor längre, utan bra. Sedan fanns det förstås de flickor (och pojkar) som inte var lika duktiga (som inte hade spelat så mycket) och de tyckte säkerligen att det inte var så kul att spela fastän de ville.
    Men jag tror att det är en för lätt lösning att lägga ”skulden” på pojkarna och normen att pojkar ska spela bollsporter och att flickor inte behöver lära sig. Jag tror inte att det i mitt fall var någon skillnad om det var flickor som spelade när bollen gick ut och en annan flicka skulle skjuta in bollen och misslyckades. Jag tror känslan var den samma som om pojkar spelade (om hon inte var hemligt förtjust i någon som spelade förstås). Jag tror att det som du säger handlar om dåligt självförtroende i situationen, men oavsett om det är pojkar eller flickor som är ”de bättre”. (Ursäktar för lång kommentar :) ) Passar på att tacka för fina bilder och inlägg i bloggen!

    Linnéa 2014-03-11 08:27:02
    Svara
    • Svar på Linnéas kommentar.

      Det glädjer mig att höra! Så har det aldrig varit i de klasser jag har gått i. Jag lägger inte skulden på pojkar utan pekar på en struktur där män som sportar prioriteras och anses bättre än kvinnor som sportar. Jag tycker att exemplet med fotboll och damfotboll säger så himla mycket, för det är ju så det är i de flesta sporter.

      Oavsett om det är tjejer eller killar som spelar fotboll när bollen slås utanför planen så vill jag peka på det dåliga självförtroendet många tjejer indoktrineras att ha i ett sådant sportigt sammanhang. Killar kan ju också ha dåligt bollsinne, förstås, men nu generaliserar jag ju. Det måste en göra för att visa på en struktur. Tack för din kommentar och tack för komplimanger!

      Flora Wiström 2014-03-11 09:09:10
      Svara
  • Min familj ser ut som din – två äldre bröder och numera skilda föräldrar (vars skilsmässa har slitit mycket på mig, den evigt duktiga flickan). När jag var liten däremot, sprang jag runt efter mina bröder och fick spela boll. När jag sedan kämpade med gymnastiken i flera år men alltidalltid var sämst i gruppen, följde jag med en kompis på fotbollsträning. Det var som att komma hem. Jag älskade, och älskar fortfarande, spelet, lagkänslan, den leriga gräsplanen och känslan av att sätta på sig fotbollsskorna. Som 15-åring slutade jag, mer tid till annat, mindre tid att lägga på min älskade sport som blev mer och mer kravfull. Jag fick med bollen i min uppväxt (vilket jag är lycklig över, håller helt med dig!!), men under alla dessa år har jag varit tjejen i klassen som kan spela fotboll. ”Du är ju asbra för att vara tjej”. Tack för att detta ****** patriarkat ständigt förminskar mig, även i den sport där jag alltid varit starkast. Det skapar också ett dåligt självförtroende.

    Tack för att du uppmärksammar sånt här på ett bra sätt!

    Hanna 2014-03-11 07:51:41
    Svara
  • Så fint uttryckt! Känner igen mig precis.

    Själv dansade jag i fem år men när jag hörde några andra i gruppen snacka skit om en vän till mig fick jag nog. Jag saknar dansen mer än något annat men kan inte gp tillbaka till en grupp där alla är med sin bästis och snackar skit om varandra – ett annat fenomen som tjejer tvingas in i.

    Stina 2014-03-11 07:42:56 http://www.stinafinas.devote.se
    Svara

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!