Igår när jag satt på tunnelbanan satte sig en man i trettioårsåldern mitt emot mig. Medan jag pratade i telefon satt han och log och tittade intensivt på mig. Jag försökte ignorera honom, men sedan satte han handen strax intill mitt lår och hävde sig över på sätet bredvid mitt. Jag klev upp och satte mig längre fram i vagnen. Han fortsatte att stirra på mig med ett brett flin, böjde sig framåt för att se mig mellan klungorna av människor.
Idag när jag gick hem från Kronobergsparken hörde jag ett väsande ljud från en bil bakom mig. Ni vet så som människor kallar på katter. Kss kss kss. Jag ignorerade det och fortsatte gå. Bilen körde fram så att den åkte jämte mig och killen i passagerarsätet fortsatte med sina läten. Kss kss kss. Jag pekade finger och svor. Han skrattade och körde vidare.
Det var inga grova påhopp, men det var objektifierande och oerhört kränkande. Och läskigt. De som påstår att Sverige är jämställt måste sätta på sig glasögonen. Att män gör anspråk på kvinnors kroppar på det här viset tyder på att det finns en maktstruktur i samhället som vi måste ändra på.
Ska vi behöva stå ut med att män tar sig rätten att göra sådant här mot oss? Då vill jag inte vara med.
