Flora Wiström

När Felix skulle cykla ner till Malmö blandade han ihop en orky av choklad, nötter och torkad frukt. Ropade ”Flora, det här borde du fota” och jag lydde snällt.
*Laddar inför den kommande resan*.I lördags var jag och såg Misfit som Rebecca medverkade i. En musikal om den feministiska rörelsen som var så bra. Och Rebecca alltså, vilken himla talang hon är.I tisdags åt jag middag ihop med Felix, Alessandra och Maja på vår innergård.
Vattenmelonsallad och bönsallad fick det bli.  Sen promenerade vi ner till Karlbergskanalen och åt veganglass, spanade på en utter och hade det fint.Igår begav jag mig hem till farmor för att äta lunch, titta på gamla fotografier och lära henne sms:a. På vägen dit började det spöregna och jag vände ansiktet mot himlen och njöt av regnet. Finns det något bättre än varm luft och kallt regn? Tveksamt. Sedan började det åska och blixtra något extremt och det var inte lika härligt längre. Men vips slogs dörren upp från ett hus och en man sprang emot mig med ett paraply i sin hand. ”Här, ta det här” sa han och räckte mig det, ”jag har så många”. Alltså människor <3På kvällen mötte jag upp dessa tre favoritpojkar och gick till Galleri Bon.Där drack vi öl och tittade på en helt briljant utställning, Le Personage, som angriper temat maskulinitet och manlig utsmyckning. Den borde ni se!Frida fångade den här bilden på mig och Cornelia.

Idag har jag varit bakfull. Hängt i sängen halva dagen. Träffat Zara en liten stund och legat vid Karlbergs slott och solat. Gått och handlat i brist på annat och lagat middag länge länge. Tittat på School of rock med Felix. Dagarna rullar på och i morgon är det augusti.

I söndags gick jag som på nålar i väntan på att Felix skulle komma hem. Han hade nämligen cyklat ner till malmö (82 mil!) på sex dagar tillsammans med två jobbarkompisar och sedan tagit tåget upp till Stockholm igen.  Om det är något jag älskar så är det att återförenas med Felix. Att få gå och längta efter honom och sedan kasta sig i famnen på varandra när han kommer in genom förren. Att vara i ett förhållande är inte alltid helt lätt, och därför tror jag att det är så himla viktigt att vara ifrån varandra ibland. Att få känna det där suget i bröstet, det som säger kom hem nu. I väntan på honom stekte jag zucchinibiffar efter detta recept. Jag serverade dem tillsammans med tortellini men de är ju goda till exempelvis en bönsallad eller klyftpotatis och tzatziki. Sedan såg jag Felix komma gående nedför gatan! Han var så stel i benen efter tågresan, plus att han så klart hade träningsvärk, så först trodde jag inte att det var han. Så konstig gångstil.

Vi åt middag med tända ljus, drack vin och åt choklad framför en film och höll om varandra hela kvällen.Dagen därpå åkte vi hem till mamma och Calle.  Vi tillbringade större delen av dagen vid havet. Läste, åt pizza, viftade bort getingar, tittade på finlandsbåtarna och badade.Sedan blev det dags för middag. Mamma lagade förrätten, Calle huvudrätten, jag efterätten och Felix gjorde krutonger och diskade alltsammans. Först ut var citronkokt svartrot som sedan stekts i smör. Smakar ungefär som sparris och är så himla gott.Sedan åt vi gul paprikasoppa med krutonger och parmesanost. Mycket smakligt. Vi fick sällskap. I det här kvarteret finns det vägskyltar som varnar för grodor. Det är så enormt många små paddbebisar på gatorna, överallt kryper de runt.  Vi döpte hen till Gerard.   Till efterrätt åt vi rabarberpaj. <3

Translation: Felix took the bike down to Malmö (820 km!) together with two colleagues, and returned to Stockholm on Sunday. I love reunions. To long for each other and then reunite with a thousand kisses and hugs. While I was waiting, a made zucchini fritters from this recipe. On monday, we went to mum’s and Calle’s . We hung out by the sea and made a three course dinner with butter fried salsify, yellow pepper soup and rhubarb pie. We were accompanied by a small toad. In this area, there are signs that say ”warning, frogs passing’. They are everywhere. 

Bildkällor via min pinterest.