Bilder från dagen då vi var på visning av Söderlägenheten. Juli 2013.

Jag sa ju att jag skulle berätta om varför jag var i tingsrätten häromdagen.

I juli 2013 fick vi meddelat av vår dåvarande hyresvärd att vi inte kunde bo kvar i lägenheten på Gärdet. Då satte vi in en ny annons på blocket i stil med ”hej vi söker lägenhet” och fick svar från en kvinna (i fortsättningen kallad A) samma dag. Hon sa att hon hade en lägenhet på söder som vi kunde hyra i minst ett halvår. Hurra! tänkte vi och åkte och tittade på den. Där ville vi bo!

A sa att det var några andra som också var intresserade men att hon skulle höra av sig om vem hon hade valt som hyresgäst. Några dagar senare ringde hon oss och sa att vi fick hyra lägenheten. Vi blev så glada. Hon föreslog att vi skulle mötas upp på banken för att legitimera oss för varandra, skriva hyreskontrakt och föra över en deposition på två månadshyror (16 000 kr). Sagt och gjort. Vi skrev ett kontrakt, fick ta en titt på varandras ID-kort och förde sedan över pengarna.

”Jag måste bara få ett godkännande från bostadsrättsföreningens styrelse, men om de mot förmodan skulle neka er så för jag tillbaka depositionen direkt till er”, sa hon. De kommande veckorna hade vi nästan daglig kontakt och hon sa att styrelsen var långsam, men att hon också låg på dem för att få besked. 1,5 vecka innan utflytt ringde hon och sa ”tyvärr, Felix blev inte godkänd av styrelsen”. Vi fattade ingenting, varför blev jag godkänd men inte han? Felix försökte få klarhet med A i telefon medan jag låg och grät på sängen i panik för att vi skulle behöva hitta en ny bostad på bara tio dagar. ”Jag för självklart över depositionen till er direkt”, sa A.

Men pengarna kom inte. Det gick en vecka, två veckor, en månad, en och en halv månad. Våra konton började bli tomma, men hela tiden lyssnade vi på A:s bortförklaringar. ”På mitt konto står det att pengarna är överförda, ni borde ha dem efter några bankdagar”. ”Jag går till banken på fredag och kollar, det här är så konstigt”. A verkade inte vara en ljugande person. Hon hade kunnat vara vår mamma – eller vilken medelålders kvinna som helst. Det var så det kändes.

Vi flyttade tillfälligt in i en lägenhet i Enskede. Till slut ringde jag henne och sa ”om det krånglar så mycket med banken så kan väl vi ses så att jag får kontanter? Vi behöver verkligen våra pengar”. Hon gick med på det och hon föreslog att vi skulle ses utanför en bank vid Odenplan klockan 16. En bank som hade kontantuttag.

Jag åkte dit men insåg ganska snart att det var något konstigt med det hela. Banken hade stängt – och den hade dessutom inget kontantuttag. Hur hade A inte inte kollat upp det? Dessutom var hon inte på plats. Jag ringde upp henne och hon svarade ”oj Flora, jag har glömt, jag sitter i ett möte just nu så jag får ringa upp dig”. Då blev jag jävligt arg och fräste ”vi behöver våra pengar nu, om inte du kommer med dem så går vi till en advokat!”. A svarade ”jag ringer upp dig om en timme”.

Det var inte förrän då som jag började misstänka på allvar att hon hade lurat oss. Jag ringde styrelseordförande i bostadsrättsföreningen på Söder och berättade vad som hänt. Styrelseordförande svarade ”åh din stackare, ni är inte de första personerna som har råkat ut för det här. Ett par sade till och med upp sin lägenhet i Göteborg och åkte hit med ett flyttlass, men när de kom fram fanns det ingen bostad att flytta in i. A får absolut inte hyra ut lägenheten, den är lämnad till Kronofogden”. Panik.

Jag ringde och handledde med polisen, frågade vad de tyckte att jag skulle göra. De föreslog att jag skulle försöka få pengarna tillbaka först men sen anmäla henne. Så jag sms:ade A och skrev ”jag vet hur det ligger till, jag har pratat med styrelsen. Om inte vi får våra pengar i morgon så går jag till polisen”. Sagt och gjort. Dagen därpå var jag pissnervös och ringde dit min pappa så att han skulle kunna vara med när A kom med pengarna. Sexton tusen kronor i kontanter återlämnades till mig den kvällen. Jag höll upp dem med skakig hand mot gatulyktorna för att se om de var äkta eller ej. Det var dem. Vi fick alltså tillbaka våra pengar två månader efter att vi fört över dem till henne.

Så. Jag anmälde henne efteråt. Och i onsdags var jag kallad som målsägande och fick berätta min historia, för att sedan lyssna på hennes. Det var nervöst, men det gick bra. Tydligen har hon hyrt ut falska lägenheter i Idre till en jäkla massa människor också, så hon är anklagad för grovt bedrägeri. Det här har varit ett sätt för henne att förhala pengar för att kunna betala av en stor skuld.

Tänk på det här när ni ska hyra lägenheter i andra hand. Kontakta styrelsen och fråga dem om allt går rätt till, innan ni för över en deposition. Vi hade tur som fick tillbaka våra pengar, men många fick det inte. Vi har haft jättelyckade bostadsaffärer genom Blocket, men det gäller att vara vaksam. Även fast en person känns pålitlig kan det vara precis tvärt om.