Morgon i Fort Bragg. Här är min låtsaspappa Calle som drejar de finaste grejerna i Sverige, alltid ger kloka och rationella råd och är den snällaste jag vet. Här är min mamma som luktar godare än någon annan, som svär mycket när hon kör bil och som är så himla formsäker. Här är min pojkvän Felix som är så oerhört kärleksfull, har den finaste brummande rösten och kan mer om konst än någon annan jag känner i vår ålder.

Vi, och Froste, Dana och mormor åt frukost på hotellet i det här gulliga rummet.

Sedan åkte vi den korta biten till Glass Beach, som ska vara en strand fylld av slipade glasskärvor (eftersom att folk har släppt sitt skräp där förut). Dunjackan vittnar för övrigt om det typiska vädret på kusten: soligt men blåsigt.

En vacker gångbro.

Det var tidigt på morgonen så stranden var ganska tom på folk.

Vi doppade tårna i havet.

Och promenerade längs med strandkanten, men såg inga himla glasskärvor. Så här ser det ut där enligt google.Var vi där vid fel tidpunkt, ska en kanske åka dit när det är lågvatten? Eller är det en myt? Eller var vi rent ut av på fel strand? Förstår ingenting.

Dana hade en passionsfruktsblomma i håret. Hon fick den av hotellvärdinnan som en bröllopsgåva. Fin va?

Vi skulle bara kolla om tången gick att äta…

 

Silly silly boy.

Lilla mamman och äldsta sonen Froste.

Sedan gick vi därifrån.

Och åkte till en botanisk trädgård. Mer om det senare!

Translation: Morning in Fort Bragg and at the Glass Beach. It is supposed to look like this, however, as you can se, it did not. At least not at this time of the day. Beautiful anyways.