Om ensamtid.

DSC_7391 DSC_7399 DSC_7400 DSC_7406 DSC_7407 DSC_7414 DSC_7427 Untitled-1

Jag är aldrig ensam mer än några timmar om dagen. Jag äter frukost med Felix på morgonen, sedan sitter jag i lägenheten, på ett café eller på biblioteket och bloggar eller skriver. Kanske att jag träffar en kompis en stund, och sedan äter jag middag med Felix på kvällen. Varje dag. Även om jag verkligen behöver ensamtid då och då så är jag en person som allra helst är omgiven av mycket folk.

Så i måndags åkte jag till Hälsingland, där min släkt har en gård, alldeles ensam. Jag ville känna efter hur det var att inte träffa någon människa på ett par dygn, känna efter om jag skulle få panik eller om jag skulle tycka om det. Det visade sig vara det senare.

Visst, på kvällarna blev det rätt ensligt. Att vara i ensam i ett stort hus när det är bäckmörkt ute är kanske inget som står på min lista över de mysigaste sakerna jag vet, men det funkade. Framför allt var den där osäkerheten jag kände om kvällarna minliten i jämförelse med den frihet och lycka jag kände om dagarna.

Så i två dygn har jag matat in vedträ efter vedträ i kakelugnen, promenerat genom tallskog och hoppat från sten till sten i älven, läst böcker men framförallt skrivit. Fingrarna har knattrat nästan oavbrutet på tangenterna och tomma dokument har fyllts av ord som blivit till meningar som blivit till stycken som blivit till kapitel. Jag vet inte om jag någonsin har haft ett sådant flow förut, men det blir väl så när en inte har internetuppkoppling men däremot glödande björkar och glittrande vattendrag strax utanför fönstret. Jag har skrivit, för att sedan ta en promenad utan varesig musik eller podcasts i lurarna. Bara ljudet av vindens rasslande i träden och grenar som knäcks under mina fötter.

Bilderna ovan är från min första eftermiddag, i måndags. Då jag plockade äpplen som jag skar upp och lät torka till chips i ugnen. Då jag plockade frostskadade plommon och kokade sylt på dem. Då jag inte kunde se mig mätt på Hälsinglands skönhet. Till vintern blir det nog lite för kallt och omständigt att vara där alldeles själv, men till våren tänker jag åka dit flera gånger om. Två dygn kanske inte verkar som mycket ensamtid för er, men för mig är det en stor seger att våga åka iväg själv. Det klappar jag mig själv på axeln för.

Translation: About going away for a couple of days to be totally alone. I went to my family’s summer house in Hälsingland with myself and the nature as my only company. Got a lot of writing done, which was amazing.

Fotografiska, lunchöl och bokklubbsträff.

DSC_7350Söndagen var en mysig dag. Den började med att jag och Felix promenerade till Fotografiska i solen.DSC_7347Höstsalongen bjöd på fotokonst av 52 olika fotografer. FAN-TAS-TISKT.DSC_7348Ni måste gå och se den utställningen. Så varierad, skicklig, vacker, rolig och inspirerande.  DSC_7351Sedan promenerade vi runt på Södermalm ett tag. DSC_7360Tittade i butiker och sådär.  DSC_7367Och lunchpicknickade på Nytorget med öl i solen.  DSC_7363Sedan var vi på en lägenhetsvisning. Får se om det blir något med den eller inte!DSC_7377Därpå åkte jag hem till Alexandra för att göra en rolig grej, DSC_7379nämligen ha bokklubbsträff! Vår allra första. Här är Maria. DSC_7386Och här är alltså bokklubben Bookyard babies/Book club babes/Bookworms reading club/The sisterhood of the travelling books/Många böcker små (ej på bild: Maria och Hanna). Kärt barn har många namn. Vi planerade vad vi ska läsa tills nästa månad (tyvärr ej Kitty), gick igenom regler för klubben, åt kakor och hade det fint. Så glad för detta roliga!

Translation: Sunday activities: went to the museum of photography (loved the exhibit Höstsalongen), strolled around in the city and had our first book club meeting. So thrilled!

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!