Det har tagit emot att redigera de sista bilderna från USA. Inte för att det inte är kul – för det är det verkligen – utan för att jag inte vill säga hejdå till den här resan. Det har varit så fint att få lägga upp alla bilder här på bloggen och liksom återuppleva det hela, men nu är vi framme i den näst sista dagen av vår Kalifornienvisit.

Vi vaknade upp i Surprise Valley, sade hejdå till Danas pappa och hans fru, och började sedan åka söderut igen. Passerade hur många får som helst, som ni kan se.

På vägen stannade vi till hos en keramiker som hade gjort den här fina väggen.

Mormor var shoppingsugen,

och medan de andra gick runt och tittade på keramiken så övningskörde jag för första gången! SÅ ROLIGT. Ganska mäktigt att göra det i öknen också, och fint att det var Froste som satt bredvid och peppade mig. Jag hade liksom aldrig suttit bakom en ratt förut så det var en ny upplevelse.

En himla massa timmar senare (obs det var inte jag som körde) var vi framme i Truckee, som är en liten stad på femton tusen invånare och känns som tagen ur en gammal amerikansk film. Huset på bilden ovan var vårt hotell!

Ganska kul att läsa om stadens namn också: Truckee was named after a Paiute chief. The first Europeans who came to cross the Sierra Nevada encountered his tribe. The friendly Chief rode toward them yelling “Tro-kay!”, which is Paiute for “Everything is all right”. The unaware travelers assumed he was yelling his name.

Vi utforskade de centrala delarna av staden,

vilket tog typ en kvart.

Röd Floraperson. ÅH SOLEN OCH VÄRMEN JAG SAKNAR DIG.

När det här tåget ven förbi så tjöt och dundrade det över hela staden. Tågrälsen ligger precis jämte centralgatan så det kändes nästan som att vi skulle bli påkörda.

Lite Twin Peaks-feeling, eller hur?

<3

Vid sjutiden hade vi bestämt träff med den övriga familjen.

Felix hade nya finskjortan på.

Mormor <3 Flora

Älskar dessa människor så mycket att jag vet inte vad. Vi åt vår sista middag ihop, grät lite (jag fick det här halsbandet och blev så rörd), skålade med hamburgare (Felix) och pratade om allt vi varit med om. Vi envisades om att vi ville sitta utomhus och personalen tittade på oss som om vi vore tokiga.

Translation: We drove from Surprise Valley to Truckee, walked around in the little town (it looks a bit like in Twin Peaks, I would say), and had our last dinner together. Love these people so, so much.