Flora Wiström

I måndags förlorade vi en fantastisk person efter tre års sjukdom. Det gör så förbannat ont. De här dagarna har varit tunga, men vi är en stor grupp människor som pratar, minns, torkar tårar och håller om. Chocken, tomheten och den plötsliga tröttheten. Jag vet inte hur jag ska hantera det.

Igår gick jag och Felix ut på stan för att rensa tankarna. Promenerade långt i duggregnet, åt falafel på Konserthustrappan och höll hårt i hand. När vi kom till Marimekko sa Felix ”nu köper vi något dyrt”. Så då gjorde vi bara det. En skjorta till honom och en mjuk topp till mig i den bästa färgkombon. Tänker att det är glada färger, och glädje är vad vi behöver nu.

Bloggen får vänta i några dagar, något har hänt.
Snart tillbaka.

Igår hade jag och Felix utflyttningsfest. Gudars, det var så kul. Vi riggade upp ett photoa booth (mmm fyndigt) på toaletten, och det här blev resultatet:

Sara, Johan och jag. Bea hade tagit med sig sina bästa hattar (att människan äger så fina hattar är ju onekligen ett bevis på att hon äger).

Felix och Maja.

Johan var ute och cyklade.

Ellika, Bea, Kajsa och Mirjam.

André.

Maja.

Och en banan.

Felix och Hedvig.

So cute.   

William och Agnes.

Felix och Olle.

Kajsa, Bea och mrs menskopp.

Martin, Felix, Olle, André och en mandarin.

Rebecca och Natalia.

Hångel.

Jag har de finaste av vänner. Punkt slut.

Translation: Felix and I had a moving out-party yesterday. In the bathroom, we had a photo booth and this is the result. qwertyuiolnsxzvmn ahhh I love these people so much.