Igår var jag, Kajsa och Felix på bio och såg Pride. Den var så jäkla fin.
Året är 1984 och Joe kommer till London för att vara med i sin första Prideparad. Han är tjugo år gammal och hans familj vet inte att han är gay. Margaret Thatcher har nyligen meddelat att hon vill lägga ner gruvorna i Storbritannien och en strejk har utlysts hos gruvarbetarna.
Mark Ashton är aktivist och föreslår att de homosexuella ska ställa sig bakom gruvarbetarna för att visa solidaritet.
L.G.S.M startas – Lesbians and gays support the miners.
De börjar samla ihop pengar till gruvarbetare i en liten by i Wales dit de sedan åker och hälsar på. Även om många är tacksamma för de pengar som samlas in så finns det fortfarande ett stort motstånd. Många är homofober. De skäms över att få hjälp av homosexuella.
Men vissa av dem blir kompisar :)
Pride handlar om hur det är att hitta ett sammanhang. Om solidaritet och att kämpa för det som är viktigt. Om vänskap och kärlek och kollektivets kraft.
Lovar er en asfin filmupplevelse med en massa pepp!
Men okej, filmen är inte helt oproblematisk: 1. Det är så tröttsamt att män nästan jämt är ansiktet utåt för homosexualiteten, när det finns miljontals lesbiska kvinnor som kämpar för samma rättigheter. Även i den här filmen är det bögarna som är i fokus. 2. Hundra procent av alla karaktärer i den här filmen är vita, förutom någon enstaka statist eller biroll. Jag tror visserligen att det var rätt få människor av utländskt ursprung i den Walesiska småstaden Onllwyn på åttiotalet, men i London – kom igen!
Med det sagt, ta med er någon som behöver muntras upp och gå och se på Pride i mellandagarna vetja. Här är trailern för den som blir peppad:
Ps. Filmen är baserad på en sann historia!
Ååååh sett trailern, vill också gå och se!
Himmelsk fin film synes jeg – var på premieren her i Oslo =)
plus att det blir problematiskt när pride likställs med homosexuella – hallå? transpersoner då?
det med!!
Till nästa frågestund, om du har någon mer, helt enkelt. Blev dumpad för ett halvår sedan ungefär, och har ganska nyligen kommit ut ur ledsenperioden. Tänker mindre på hen och har börjat känna glädje igen, mer tillbaka till ett normalt liv helt enkelt. Under detta halvår har vi inte setts alls, hörts lite då och då, vilket har varit ömsöm väldigt roligt och ömsom väldigt sorgligt/tråkigt/gråtigt du vet. Fastän jag inte är så ledsen längre känner jag inte att känslorna slocknat helt för hen, känner fortfarande att jag vill vara nära, göra roliga saker osv. Dock vet jag inte om jag bara saknar hen som väldigt bra kompis och någons närhet, eller som partner, om du förstår. För inte så länge frågade hen om jag vill ses. Jag både villvillvill för att det vore så roligt att ta igen missat, och en del i mig bara längtar efter att få hångla och ligga med honom även fast jag vet att hen antagligen inte vill eftersom det var hen som gjorde slut. Samtidigt vill jag aldrig mer se hen igen, aldrigaldrigaldrig bli så ledsen och ramla ner i det hålet igen. Hur ska jag göra? Ska jag lita på hjärnan som säger nej, eller ska jag bara köra och träffa honom? Så rädd för att ångra mig hur jag än gör/inte gör.
Men alltså! Tack för att du alltid kritiserar (och inte bara hyllar) filmer! Jag håller verkligen med till tusen om att det ALLTID är homosexuella män som får representera hela gay-kulturen, det är verkligen jättetråkigt att en grupp som både i historien och idag inte inkluderas i alla samhällen, en grupp som på många sätt är subordinerade ändå alltid ska representeras av vita män. (Vill tillägga att jag typ bara umgås med gay killar och ändå tycker så här) Och så tycker jag som icke-vit att det är så uppfriskande med någon som du (som är vit och etniskt svensk) alltid är medveten om denna underrepresentation och de fördelar du själv kanske har. Jag önskar att fler personer som du tänkte som du gör. Så himla bra är du!! <3
tack för pepp!!!!
såg The butler igår, himla intressant film. En aningen lång men annars kan jag verkligen rekommendera den. Allt jag tänkte på var hur sinnessjukt det är att människor i Sverige har mage att envisas om att säga n-boll. Helt helt helt sinnessjukt
Håhå, vad kul att du också såg Pride igår! Är fortfarande glad i hela kroppen efter att ha sett den. Så fin film! Länkade över till det här inlägget på min blogg, hoppas att det är okej xx