Igår tog jag ledigt från allt vad skrivande och jobb heter och åkte till Ikea med min pappa. Han hjälpte mig att välja konsoler och hyllplan, att bära tunga sideboard och hundra andra småpryttlar och bjöd mig på obligatorisk Ikealunch. Nu är det liiite finare här hemma, men det står fortfarande 9 lådor kvar med saker som väntar på att få ställas på hyllor (som inte är uppmonterade än), men efter det kan ni få se en bild eller två! Älskar för övrigt känslan av att lyckas montera en superstor möbel helt själv. När det kommer till sånt har jag helt hamnat i könsrollsfällan: jag blir supernervös och inbillar mig att jag är ohändig. Men ett av mina mål för 2015 är att våga borra, spika och bygga mer, så nu är jag på god väg!
Från det ena till det andra: nu tar vi en titt på vad jag gjorde i december, enligt mobilkameran och @florawis.
Jag vinkade hejdå till Stockholm och åkte till Lund över helgen för att hänga med My och en massa andra saknade kompisar. En sväng till Köpenhamn hann jag visst med också.
Lundvistelse, Köpenhamnsvistelse och Stockholmsvistelse. Jag hängde upp en mistel på kontoret i förhoppning om att Felix skulle komma och hångla med mig. Det gjorde han inte :((
Den sextonde december flyttade vi in i vår nya lägenhet. Den lyckan alltså.
Jag julklappshandlade på NK med mamma (okej, hon handlade och jag gnällde på att det var dyrt), bakade svingoda lussebullar med vit choklad och mandelmassa och spelade in en filmgrej för Samsung (mer om det snart!). Och på Nisses begravning föll snön i tunga flingor från himlen. Fan vad jag saknar honom. Det gör så ont.
Jag pimpade anslagstavlan på kontoret med ett print från Arrivals av konstnären Alina Vergnano. Den fick sitta jämte tre av mina illustrationer och ett cute foto på mig och Felix.
Skogskyrkogården i vinterskrud. Vyn från fönstret på julafton. Paketinslagning och presentkortsmakeri.
Decembers sista instagrambild var denna, som för övrigt är min fjärde mest like:ade bild någonsin (bilden på den snöiga trädallén här ovan vinner priset med sina 1892 likes).
Translation: Snapshots from December. @florawis.
Hej!
Superfint hår på bilden med den röda tröjan! Perfekt längd! Dessutom är dina bilder jättefina!
Och jag håller med om att borrning och sånt traditionellt sett tillhör den stereotypa manligheten. Men jag tror också att den stora uppmärksamheten på könsroller/uppfostran hit och dit raderar det individuella intresset man har. Jag väljer t.ex. inte att skate-a för att ”neutralisera” den typiskt manliga hobbyn, utan för att jag har ett personligt intresse för att skate-a. Och jag skate-ar inte för att göra som grabbarna gör, eller som en annan tjej eller hen för den delen. Jag skate-ar på mitt sätt.
Hmm, och att borra behöver inte heller bara vara ”ett sätt att borra på”.
Fast, i och för sig är vi tjejer uppfostrade att i första hand inte hålla i en borr. Och jag har ropat på pappa…alla gånger jag har velat sätta upp någonting på väggen. Men det är för att jag är så himla dålig på att borra, jag har testat och det krävs minsann övning! Men jag har å andra sidan inte så himla stort intresse för borrar och sånt. Så, nu när jag tänker på det, kanske har det med könsroller/uppfostran att göra. Men ändå..ibland känns det som att den här könsrollgrejen gör att vi blir robotar allihop. Vi måste vara bra och dåliga på olika saker liksom. Oj, vad långt det blev. Men ja, intressen och kunskap kanske är relaterat till könsroller ändå, fast å andra sidan vill jag inte att det ska vara det eftersom det känns som att ”therese gillar att måla naglarna bara för att hon är tjej.” Detta gör att jag ibland skäms för att jag har målade naglar, eftersom det inte känns som att det är ”jag” utan det är ”bilden” av vad jag ska vara.
Och nu när jag läser vad jag har skrivit (alltså förlåt – det är så rörigt. vet inte ens själv vad jag menar..huhu) så ser jag att jag har kommenterat ditt utseende allra först! Men jag tänker inte ta bort det, för jag tycker ju att du är jättefin i ditt hår, fast att jag vet att det är såå typiskt att kvinnor får komplimanger/blir bedömda/uppmärksammade/synade osv osv för sitt utseende. Kvinnan är ju mer än så! Men du är fin och det får du inte ta som en könsroll-kvinna, ( du är ju mer – jag har sett dina akvareller!) utan för att jag ville kommentera det just i detta inlägg.
Kram!
Hemma hos oss är det helt tvärtom! Jag bankar, skruvar och borrar medan sambon står nervöst och tittar på. Jag kör bara. Blir det fel så är det inte hela världen. Våga borra! Det är kul! :D
Fina bilder <3
Hej Flora! Måste först och främst säga att jag älskar din blogg, har skalat bort nästan alla bloggar jag tidigare alltid kollade in, men din läser jag fortfarande med glädje!
Jag har ett litet önskemål till dig. Jag har äntligen börjat äta mer och mer vegetariskt, vilket länge varit en ambition men aldrig riktigt blivit av. Skulle inte du kunna göra ett inlägg där du listar bra basvaror att ha hemma om en vill äta vegetarisk kost? Tänker att du vid det här laget blivit lite proffsig och vet vilka varor som kommer till användning liksom.
Vad konstigt det känns att skriva, vill på något sätt kommentera allt du varit med om på sistone, men nöjer mig med att säga TACK och KRAM.
Åh vad kul att höra!
Alltså, hur vacker är inte din instagram?! Och det där med möblerna och händigheten, förstår precis. Dock känns IKEA alltid omöjligt, och det krävs nästan alltid två personer pga omöjligt att hålla i och ta upp bitar samtidigt som man bankar ner något och skruvar samtidigt… Så IKEA är väl inte alltid det bästa att känna sig dålig efter, knappt småsakerna därifrån går att fixa som en person, haha. Kram Flora!
Åh, fin sammanfattning!