Jag såg en helt underbar film igår, nämligen Obvious child av Gillian Robespierre. Den spelades in på bara 18 dagar!

Filmen handlar om Donna som extraknäcker som ståuppkomiker. Hon är feministisk och har prutthumor och får alla att skratta. För det mesta.

Men så blir hon dumpad av sin kille och livet SUGER.

Dessutom ska bokaffären som hon jobbar i stängas ner, så ni förstår ju hur förjävlig hela situationen är.

En kväll träffar hon en kille på baren där hon brukar gigga. Han heter Max och är supercute, alltså värsta svärmorsdrömmen.

De har en skitfin kväll ihop,

och det ena leder till det andra.

Några veckor senare inser Donna att hennes mens är sen. Panik. Hon bestämmer sig för att göra abort.

Okej, nu slutar jag berätta om handlingen. Men alltså: Den här filmen är fantastisk på så många plan. Den är feministisk, rolig, sorglig, oförutsägbar, viktig och äkta. Dialogen är GULD. Relationen mellan Donna och hennes bästis Nellie är oklanderlig och skådespelarna är fkn briljanta. Kan inte använda nog med superlativ uppenbarligen.

Plus i kanten för roligt klipp när Donnas trosor ligger på Max kudde <3

Läs fler filmtips här.

Translation: I saw the movie Obvious Child yesterday, and it was fkn amazing. Feministic, funny, sad, honest and important.