Förra söndagen, när jag slaggat i GBG i två nätter, tog jag bussen till Lysekil för att hänga med min lilla favoritfamilj – min storebror Viggo, hans sambo Linda och deras barn Mio och Elver.
Jag har skrivit om det förut, men det är något alldeles särskilt att se Viggo tillsammans med sina söner. Hur hängiven han är, hur han leker, gosar och tar sig tid att prata med dem. Hur han, tjugofyra år gammal, är en sådan fantastisk pappa.
Vi var ute och lekte i solen. Klättrade i träd och gungade och hoppade i vattenpölar.
Samt besteg höga berg/ensilagebalar.
Älskade lilla Elver <3
Och min fantastiska gudson Mio!
Önskar att vi bodde närmare varandra så att jag kunde leka med er jämt.
Translation: A week ago, I visited my brother and his family on the Swedish westcoast. I love to se Viggo together with his sons.
Så himla härliga bilder! Skrattande barn är verkligen fantastiskt fint :)
Så mycket glädje, underbara bilder!
Så fantastisk fine unger, bilder og namn.
åh vad fint!
Linda då, är inte hon en lika fantastisk mamma?:)
Jo hon är en strålande mamma såklart! Det ena utesluter ju inte det andra. Men det är ju en annan grej att se sin bror som förälder, eftersom det var han som jag har bott, bråkat och lekt med hela min uppväxt.
Ensilagebalar….
keeejrå jag byter ord då!
så himla fina foton!
Höbalar….