Hej! Vet ej var man kan fråga saker, men vill så gärna ha lite tips från dig! Jag ska flytta ihop med min kille om exakt två månader (har sagt upp min lägenhet och allt!!) och det är superspännande men lite nervöst. Nästan alla säger att romantiken försvinner. Hur skapar man ett bra samboförhållande? Har ni några bra regler? Tack på förhand!
Oh vad spännande!! Jag tycker inte att romantiken försvinner så länge ni hittar på roliga saker utanför lägenheten. Dvs. träffar kompisar, går på bio, promenerar, går på museum och sånt. Dejtar liksom. Jag och Felix brukar ha söndagar som städdag och då delar vi upp arbetsuppgifterna och städar hela lyan. Och den som lagar mat slipper diska. I övrigt har vi nog inga regler, men vi försöker att inte gnabbas om småsaker. Jag tycker inte att det är värt att skälla på honom för att han inte byter toarulle och han tycker inte att det är värt att skälla på mig för att jag sprider ut mina grejer i hallen. Vi vet redan det där, och det blir så dålig stämning om vi hela tiden ska ”sätta dit varandra”. I övrigt: hångla mycket, överraska varandra, ha kompisar på besök och bråka aldrig om pengar.
Hur ser du på stor åldersskilnad i förhållanden? Jag är nämligen tillsammans med en man på 46 år sedan ett år tillbaka, jag är 22. Det är jävligt mycket, jag vet, men jag har aldrig varit så lycklig. Men, alla blir äcklade och anser att jag bör hitta nån på 25 bast istället. De förstår inte! Jag har EN vän som stöttar mig i detta. Det är något som förvånar mig, nu i tider när vi pratar så mycket om att kärleken inte har något kön, ras eller liknande, vilket är sååååå sant! Men borde den verkligen ha någon ålder då? Är det inte lite hyckleri av alla som påstår att de är så öppna för all kärlek, men så förkastar de min och min partners? Hur ser du på det? Man kan verkligen inte styra över kärleken, och nu är jag här och jävligt förälskad.
Jag har ingen personlig erfarenhet av det här men jag tror ju på kärleken och tänker att ålder inte är det viktigaste, även om jag tror att en åldersskillnad på 24 år påverkar maktstrukturen i ett förhållande jättemycket. Jag har svårt att tro att det går att ha ett jämställt och jämlikt förhållande med en person som är dubbelt så gammal. Men jag vet inte. Som du säger: är du kär så är du kär!
Vadå gamla? Är Kajsa och Jakob 20 som du? :( För här ligger jag, också 20, bredvid pappa min utan några som helst planer på att göra något vuxet under den närmsta tiden. Varför köper ni lägenheter och håller på? Är det meningen att jag också ska bete mig så himla vuxet? :(( Känner att jag låtsas vara stor hela tiden och att någon snart kommer syna bluffen.
De är 21 och 22 år. Alla gör såklart vad sjutton de vill! Bejaka din ungdom om du känner för det, men döm inte de som njuter av att bli äldre. Den här åldern är svinjobbig eftersom vi står inför så många beslut hela tiden, men jag tror att det viktigaste är att inte jämföra sig så mycket med andra utan helt enkelt utgå från sin egen situation.
Sitter just nu o jobber med det sista till vårt gymnasiearbete som ska in snart (tog en paus o kikade in här för att komma ifrån det lite ….) och kom att undra vad du gjorde för gymnasiearbete (eller projektarbete som det kanske hette då?). hade vart kul att veta! kram!
Jag var i Kina en månad med ett gäng från min klass och gjorde ett fotoprojekt! Alltså en fotoutställning i Kunming men även en fotobok. Nu i efterhand kan jag känna att det var lite tveksamt att som västerlänning komma och fotografera människor (som i många fall var fattiga) på det där viset, även om jag frågade först, men det var hur som helst en helt fantastisk resa. På min gamla blogg finns en hel kategori med blogginlägg därifrån, klicka här för att komma dit.
Hej Flora :) jag fick en liten tanke idag. Min pojkvän är nämligen med och gör en tidning som heter Uttryck på KTH och de söker för närvarande massa skribenter/fotografer, som vill bidra med något till tidningen. Och då tänkte jag att massa som kommenterar och läser din blogg verkar tycka om att skriva, och då är det ju ett perfekt tillfälle att öva på skrivandet? Om du skulle kunna och vilja så vore det hur gulligt som helst om du bara la upp något inlägg så att folk ser det och förhoppningsvis blir intresserade av att skriva något (vadsomhelst, feminism, kött/vego, film, musik, poesi, novell, krönika) i tidningen. Lite mer info finns här. vore ju så grymt! :D
Tack för tipset! Lyfter upp kommentaren här så att alla läsare kan se den.
Aldrig sett klöver sådär förut! Vart hittar man det, frågar jag bara efter ”klöver” i en blomsteraffär? Superfint ju.
Ja det borde du kunna göra! Jag köpte min på Blomsterlandet på Sveavägen, men är osäker på vad det latinska namnet är. Någon av er kanske vet?
Jag fyller 18 om bara några dagar och undrar då om du har några bra tips på klubbar och barer för en nybliven 18åring. Jag tycker det är roligt att dansa och umgås med folk och hetsar helst inte kring pengar, dyr dricka och sånt där. Ett kul ställe är jag ute efter helt enkelt!
Grattis grattis! Babasonic blir väl utmärkt! Där kan du hångla och skriksjunga till Håkan Hellström hur mycket du vill. Annars finns ju Sommar och Ace. I övrigt kan du läsa min klubb- och barguide.
Hur ställer du dig till cannabis? Har du vänner i din umgängeskrets som håller på med sådant eller annat knark? Det känns som det har ökat de senaste åren i alla fall där jag bor, kram och tack för bra redigeringstips <3
Alla får göra vad de vill men jag är asrädd för droger (förutom alkohol då). Tycker bara att det känns mardrömslikt. Ja, det finns folk i min omgivning som tar droger men mina närmsta vänner gör inte det. Kram!
Sjukt snygg! Och jag älskar ditt hår när det är sådär lite halvlockigt! Vill du inte göra en tutorial på hur du gör det??
Tack fino! Jag lockar det med locktång, svårare än så är det inte! Först underhåret, sedan överhåret. Därefter sprayar jag med hårspray, låter lockarna svalna helt och hållet och sedan drar jag fingrarna genom dem. Jag lockar liksom hårslingorna bort från ansiktet, vilket betyder att jag lockar åt ena hållet på höger sida och åt andra hållet på vänster sida.
Hur gick det med Acnatac??? Jag läste att du skulle börja med krämen i början av året och tänkte att vad fasen, jag hänger på, och lyckades få krämen utskriven. Sedan jag började har jag inte haft EN ENDA finne!! Helt sjukt efter att ha haft jääättemycket problem heeela tonåren och testat antibiotika och massa dyra behandlingar och till slut gett upp och accepterat att jag alltid kommer ha finnar (folk säger att det ska gå över men jag är snart 23 nu…) Min hy är fortfarande inte hundra (ärr och lätt rödflammig) men sååå mycket bättre (som sagt inte en enda finne!) Dock började min bästa kompis med krämen samtidigt och har inte alls haft lika bra resultat, alla vi är ju så olika och ingenting funkar för alla. Men hur går det för dig? PUSS
Fan vad fint att höra detta! Alltså min hy är också så jäkla bra just nu, förutom på halsen. Men jag märker att det sakta men säkert blir bättre där med. På ryggen har jag ett gäng finnar som är mer envisa dock! Jag har mörka fläckar på kinderna där finnarna var förut, men min hudläkare sa att de försvinner med tiden, men det kan ta upp till ett år. Så glad för resultatet i alla fall. Lovar att visa före- och efterbilder om någon månad eller så. Puss!
Vad skulle du göra i en situation då du precis ska ta en diskussion och tala för feminismen och en person i din umgängeskrets sitter en bit bort och himlar med ögonen och kommenterar ”nu börjar hon igen” …. ? Jag är så himla TRÖTT på att råka ut för sådant, det minskar desto äldre jag blir, det var värst på högstadiet, då var det omöjligt att gå en dag utan att bli nedtryck på ett sådant vis.
Hatar det där så jäkla mycket. Jag skulle säga ”JA, NU BÖRJAR JAG IGEN FÖR DET HÄR ÄR VIKTIGT”, och så skulle jag göra mitt aaaaallra bästa för att inte bli upprörd (vilket typ aldrig går) och försöka övertyga den personen. Alternativt vända ryggen till och prata med de som vill lyssna. Det funkar också, beroende på vilket mode du är i! Heja heja heja!
Kära Flora, Jag och min pojkvän har bjudit över hans vänner som är veganer och vi har ingen aning om vad vi ska laga. Jag kan nästan ingenting om veganmat och vad som är gott. HJÄLP! Har du något tips på något fräscht och lite ”vårig” mat? Tack så jättemycket på förhand /Matilda <3
Gör pistagefalafeln som jag skrev om häromdagen! Så gott att det inte är klokt.
Hej flora! du som alltid har sa smarta mat-/recepttips! kan inte du ge lite tips pa bra/nyttiga mellanmal/snacks ocksa? tänker sadant man kan äta när man bara är lite smahungrig, behöver öka blodsockret lite, är ute pa sprang, pa jobbet osv – vore kul med ett eget inlägg eller ett litet svar i nästa ”svar pa fragor”-inlägget!
Frukt! Nötter! Mackor! Svårare än så är det inte :) Vill du satsa lite mer kan du ju göra en extra smoothie på morgonen som du häller upp i en flaska och kan ta med när du går hemifrån. Eller varför inte svänga ihop chokladbollar med dadlar och nötter?
Hei! Bare undrer; det er et egg på det ene bildet, skal dette med i grøten? Og har du en egen kategori for matoppskrifter? Elsker bloggen din, du er så flink til å oppdatere ofte!
Ja, ägget ska kläckas ned i gröten, men det kan uteslutas och då kan du bara tillsätta lite mer vätska. Alla mina recept finns i kategorin matlagning. Min bloggdesign har en bugg som gör att det inte går att scrolla i kategorilistan (åtminstone på min dator, jag använder Chrome), men teknikerna jobbar på att fixa det. Kram och tack för att du läser! <3
Hej Flora! Den här frågan har förmodligen inget enkelt svar men jag undrar hur man blir bra på att mingla och lära känna folk. Jag skulle vilja ha det lättare för mig att göra ett bra intryck och ha vänskaper som verkligen håller också. Du verkar väldigt bra på detta så har du några tips och saker att tänka på eller något sånt där? Tack på förhand!
vad tycker du om tatueringar flora? är det något du skulle kunna tänka dig att skaffa och i sådana fall, vad?
Ni som är ihop med äldre personer, go for it! Tänker mest på två saker:
1) Huvudsaken är att båda är myndiga när relationen ingås, då handlar det om två vuxna människor och deras val.
2) Se bara till att era äldre män inte har barn sedan innan. Jag har själv en pappa som alltid dejtade tonåringar och så småningom var jag var ju ofta närmare i ålder med dem än honom. Det kändes för mig sjuk och äckligt och har nog till viss del bidragit angående min bristande respekt för min pappa. Värt att notera kanske.
Don’t be scared for drugs. Sometimes they even open up your mind to the better, I promise.
den här kommentaren är sååå obehaglig.
äh. alla gör väl som de vill. gillar folk droger så gör de det, så länge allt kan hållas inom kontroll osv!
åhh älskar översta bilden så mycket kärleeek <33
Min snubbe är 18 år äldre, jag är 23 år. Våra olika erfarenheter, uppväxter och synsätt liksom tvingar oss att ständigt ifrågasätta både oss själva och varandra, det är extremt utvecklande. Vi lär av varandra om hur vi ser på normer, politik, mode etc etc. Högt och lågt. Bara för att han har levt längre vet han inte nödvändigtvis mer, eftersom vi lever i ett samhälle som ständigt omformas och utvecklas. Jag har långt mycket större koll än vad han har i vissa frågor och vice versa. Det är toppen.
Vi är vana att bemötas med höjda ögonbryn. Han ses som gubbsjuk – och jag blir i förlängningen ett objekt. Känslan av att folk förutsätter att han bara är ihop med mig för jag är ung och snygg är så himla värdelös, jag är mer än så, han med. Samtidigt som jag förstår vad den stereotypa synen bottnar i är det förjäkla trist alltså. Men, å andra sidan handlar vår kärlek om oss och inga andra. Kan leva med höjda ögonbryn när jag har världens finaste, snyggaste och roligaste gubb till pojkvän.
Sedan finns såklart bra och dåliga förhållanden oavsett dess konstellation. Så länge alla parter i ett förhållande är vuxna och fattar sina egna beslut så är det bara att älska hårt och ifrågasätta mindre, tycker jag! <333
Vadå maktstrukturer och ojämställt?Sådant kanske ibland kan bero på ålder men tror det beror mycket mycket mer på personen ifråga! Hoppas verkligen inte denna tjejen börjar ifrågasätta sin relation pga sina kompisar och andras åsikter. Det viktigaste är att de är lyckliga tillsammans och trivs i sin relation. Sånt ska man inte stå ivägen för.
Apropå åldersskillnad. Sedan november finner jag mig själv i en relation med en 25 år äldre man, och inga är mer förvånade än vi. Men en sådan magnetisk, oundviklig, självklar och enkel kärlek har jag aldrig varit med om. Ojämlikhet i ett förhållande kan bero på många saker, och att det nästan ses som en självklart konsekvens av åldersskillnad gör mig lite ledsen. Kärleken har verkligen inga gränser. Och det handlar ju, som med alla fördomar, om okunskap och att man inte har erfarenhet själv. De fördomar vi råkar ut för är kanske någon blick på stan, men de som känner oss säger att vår kärlek liksom lyser och att matchningen och personkemin inte kunde vara bättre. Jag har aldrig känt eller fått så mycket kärlek. Vi ger och tar av varandras livserfarenheter. Att han skulle utnyttja mig finns inte på kartan och det är inte naivitet som talar. Att ens påpeka att förhållandet förmodligen är ojämlikt på grund av åldersskillnaden liksom förminskar mig mycket mer än mitt förhållande gör. Lycka till med kärleken!
Härligt att du orkar ta kampen och diskussionen kring feminism Flora, även när andra suckar runtomkring dig. Starkt! <3
www.henniska.blogg.se
Min blogg om feminism och lika rättigheter.
Jag har varit tillsammans med en kille som är 13 år äldre än jag i 3,5 år och jag upplever ingen skillnad mellas oss när det kommer till makt. Vi behandlar varandra som jämlikar och jag lär honom saker precis som han lär mig saker. Däremot har jag börjat känna en… avunsjuka, antar jag att det är. Jag är avundsjuk på att han har hunnit uppleva så mycket mer än jag och varit singel mycket mer än jag har.
Han har visat mig ett fantastiskt liv, jag flyttade utomlands för att vara med honom och vi har gjort så otroligt mycket tillsammans. Jag har upplevt och festat mer än de flesta av mina kompisar de senaste 3,5 åren. Dock har jag börjat känna att det känns orättvist att han har haft ett liv innan mig, vilket jag inte har på samma sätt eftersom jag träffade honom när jag var en relativt oerfaren 19-åring. Och jag tror inte att den känslan kommer försvinna, därför tror jag inte att det kommer hålla mellan oss…
Jag har ett nytt självförtroende nu än jag hade när jag var 19 och jag vill ut och uppleva världen och skapa mina egna minnen och ”hitta mig själv”.
MEN alla är olika och jag tycker absolut att man ska köra på trots åldersskillnad och vad vänner och familj säger. Älskar du honom och han dig och han behandlar dig bra finns det ingen som kan ha något emot det :)
Jag känner så igen det du skriver. Mellan jag var 19 och 21 typ levde jag med en man som var 13 år äldre än mig. Eftersom mitt ex hade var så erfaren, när det gäller allt möjligt, lärde mig otroligt mycket av honom som jag gjorde att jag gick väldigt stark in i min nya relation. Mitt ex var så lugn och trygg i sig själv, hade tagit sig igenom krävande saker som sjukdomar, flyttar, sorg och karriärsbyten. Som 19-åring tyckte jag det var så spännande att ett liv kunde innehålla så mycket. Angående det där med maktbalans, så upplever jag att det ofta är tvärtom. Killar i min egen ålder, framförallt när jag var yngre, har oftare sårat och betett sig nonchalant eftersom de i sin unga naivitet, avsaknad av ödmjukhet och okunskap inte fattat vad jämlikhet och respekt i en relation är. Kanske också för att de inte vet vilka de själva är. Vilket man såklart lär sig med tiden, genom erfarenhet, möten och för all del misstag. Visst finns risken för att bli utnyttjad, men jag tror att risken att man blir illa behandlad är minst lika stor av en jämngammal, framförallt om man är ung men att det då sker på ett mer omedvetet pan. I min relation lärde mitt ex mig vad en bra relation är. Han hade en otroligt respekt för mig och var otroligt mån om vad jag ville och uppmuntrade mina inre styrkor och drivkrafter, dels i utvecklandet av min sexualitet som är så viktigt när man är ung men också när det gällde att våga vara den jag är till fullo i en relation. I bonus till det hade han levt själv och med andra personer så kunde allt vad gällde hushållsarbete och matlagning etc. vilket gjorde att det inte blev en automatisk könsuppdelning av hushållsarbetet.
Det här inte ett försvarstal för ålderskillnad men jag tycker att det är så viktigt att problematisera för att förstå vad som verkligen spelar roll. Idag lever jag med jämngammal kille, vi är 27 och 29 det är också fantastiskt. Inte för att vi har samma ålder utan fär att vi respekterar varandra vi utvecklas tillsammans.
Jag vill också avsluta med att citera vad min mamma sa när jag berättade om mit ex första gången och appropå ålderskillnad: ”haha, aja konstigare saker har jag vart med om!”
Jag tror den där känslan är helt naturlig, att man blir avundsjuk på den andra människans livserfarenhet. Men när det kommer till kritan pekar avundsjuka oftast bara på att något är fel hos dig, inte hos ditt förhållande eller hos din partner. Om du blir avundsjuk på att han har mer livserfarenhet än du så baseras det troligtvis bara på att du inte känner dig nöjd med dig själv, och lämnar du honom för någon ny som är i din ålder kommer du kanske hitta något annat att bli avundsjuk på. Indirekt klankar du liksom ned på dig själv för att du inte har lika mycket livserfarenhet, och din nye partner som du kanske skaffar senare kommer oundvikligen ha levt ett annat liv än du ocskå. Kanske kommer du då störa dig på att du inte har utbildat dig lika mycket som han, inte har ett lika bra jobb, inte lika trevlig familj, eller vad tusan som helst.
Självklart kan din avundsjuka också vara någon slags missriktad längtan till ett liv utan din partner där du får uppleva saker utan honom, och då kanske felet snarare ligger i ert förhållande än hos dig personligen. Men jag ville ändå dela med mig av ovanstående utläggning om att avundsjuka till sin partner eller sina vänner kan peka på att man helt enkelt bara inte är nöjd med sig själv. Och då är lösningen verkligen inte att bara byta vänner, utan istället att byta inställning till sig själv. Jag har själv upplevt känslorna du beskriver, nämligen. Lycka till!
Jag håller absolut med dig. Det framgick nog inte i min kommentar att avundsjukan inte är något jag lägger på honom, utan jag vet att den kommer från att jag har en längtan efter att uppleva saker som jag inte kan. Att gå hem med någon random kille från krogen t.ex. Jag har aldrig gjort det, men han har haft flera år på sig att gå hem med tjejer från krogen.
En liten och obetydlig sak kan tyckas, men ändå något som jag skulle vilja uppleva. Och jag tror att jag måste göra alla de där små sakerna för att känna att jag är redo att vara med någon for the rest of my life.
Du som frågade efter veganmat! Tipset som Flora gav verkade ju väldigt gott, och istället för yoghurtsås finns det ju t ex creme fraiche gjord på havre (från Oatly)! Funkar utmärkt att göra såser av :)
Jag älskar också att vara sambo. Bara att dela ett hem, ett liv med varandra är ju bara det mest romantiskt ever. då gör det ingenting om man tjafsar om städning, kissar med öppen dörr och inte alltid får pirr i magen av att se varandra. så är fan livet! däremot får man ju också jobba för romantiken: t ex gå och äta middag, hitta på något nytt ihop(allt från se en ny serie till åka på resa)och hångla massa. Men överlag är sambolivet fan värt allt tycker jag, men för mig krävdes också en period för att vänja sig. go hard or go home!
jag är en produkt av ett 20 nånting kvinna- 40 nånting man- förhållande.
Förresten så vill jag bara tillägga att jag tycker att din blogg är fantastisk, Flora! Älskar alla dina fina inlägg!
tack för pepp och tack för en välskriven och väl genomtänkt kommentar! håller med om det du skriver helt och hållet. kram!
Jag köper idén med att maktstrukturerna ökar om det är en stor åldersskillnad mellan en minderårig person och dess partner. En person som inte är fullt utvecklad och troligtvis saknar en del livserfarenhet är helt enkelt lätt att utnyttja för den äldre personen, och det är svårt att undvika en obalans i förhållandet på grund av skillnad i intelligens och mognad. Men personen som hört av sig här är en sedan länge vuxen människa på 22 hela år. Hon är mogen nog att fatta egna beslut och har fullt informerat samtycke i sitt val av partner. Om hon läser det här: heja dig, skit i vad andra säger! Jag tycker också det är helt sjukt att det här med åldersskillnad liksom inte får vara med i ett ”älska vem du vill”-samhälle! Tror tyvärr också det här är ett område där könsroller, tragiskt nog, lever kvar och att en ung man med en mycket äldre kvinna betraktas som mer okej då unga män generellt sett anses vara mer autonoma än unga kvinnor (men det är en ren spekulation från min sida, har dock en känsla av att det är så.)
Jag tycker verkligen inte att romantiken försvinner, det är så mysigt att bo ihop. Och det är så skönt att hela tiden vara med varandra utan att behöva anstränga sig eller åka någonstans. Och att ha alla grejer på samma ställe och slippa bära med sig packning. Och att vakna ihop varje morgon och att köpa frukostbröd och mat tillsammans. Och att soffan vi har i vardagsrummet är vår soffa. Så alla som är sugna på att flytta ihop: göre!
Hur kan du säga att ”alla får göra som de vill” när droger faktiskt är något olagligt? Ju fler som har den inställningen desto mer normaliserat blir droger, vill vi inte kämpa åt andra hållet?
Heja du som är i förhållandet med en äldre person! ❤️ Sjukt att andra ska döma situationen så som dina vänner har gjort
Alltså du är så klok och bra
Bara nyfiken: varför tror du inte att det går att ha ett jämställt och jämlikt förhållande med någon som är dubbelt så gammal?
Därför att den äldre personen har dubbelt så mycket livserfarenhet som den yngre, och jag tror (spekulerar bara) att det lätt kan missbrukas. Att den äldre liksom tror sig veta bäst och mest och därför kan ha ”makt” över den yngre. Men det behöver såklart inte vara så!