Nu kanske det verkar som att jag gör spektakulära saker varje dag här i London, men så är det inte. De flesta dagar är jag hemma hos pappa och Jo (uttalas Joe, kort för Joanna) och passar Eloise, handlar och lagar mat och hänger runt i Harrow. Mer än så är det inte. Ibland är jag rätt så rastlös, ibland är jag totalt avslappnad.

Hur som haver: det är så jäkla grönt här. Alla knoppande träd och gröna kullar får mig att tänka på svensk skolavslutning. Igår doftade det sommarregn också. Så himla win att få uppleva våren dubbelt upp i år, först här och sedan i Stockholm.

Jag, pappa och Eloise gick på en liten utflykt. Bara upp för kullen, men ändå. Vi bor i ett av de där små tegelhusen där nere!

Vi kom upp till kyrkan. Eloise är helt tokig i klockspelet och säger alltid ”ding dong bells! ding dong bells!” när hon hör det. Eller i allmänhet när hon ser en kyrka. Just den här är tusen år gammal förresten.

Vi passerade Harrow School. Där gick Winston Churchill när det begav sig. Okej intresseklubben antecknar Zzz.

Syftet med utflykten var att vi skulle äta crêpes! Först tog jag en med spenat, stekt ägg och ricottaost och sedan åt jag denna med banan, nutella och vaniljglass. M-hm. Jag och pappa pratade intensivt om familjerelationer till de ljuva tonerna av Eloise som vrålade ”mer! mer! mer!”

Vi har verkligen blivit ett litet lag nu, min lillasyster och jag. Det kommer kännas så himla knäppt att lämna henne om åtta dagar.

Sen gick vi tillbaka över kullen. Korsade den här spooky kyrkogården medan regnmolnen hängde ovanför oss.

På kvällen åt jag glass med datorn på magen och så var det med den dagen!

Translation: Most days when I’m here in London, I just stick around in Harrow to take care of my baby sister Eloise. Yesterday, we went to have crêpes. On the way there I inhaled the sweet scent of summer rain.