Mitt barndomshem är tydligen till salu. Mamma och pappa skilde sig när jag var 7, men här bodde jag tills jag var 10. Det första året efter skilsmässan turades pappa och mamma om att bo i huset – alltså var det vi barn som fick bo kvar medan pappa och mamma flyttade fram och tillbaka. Nu när jag tänker på det så är det nog ganska ovanligt att göra så. Men väldigt fint.
Som jag skrev i inlägget När jag var liten, så var huset totalt fallfärdigt när mamma och pappa köpte det. Den första vintern fick de skotta snö inomhus och det växte ett träd i vardagsrummet. Men sedan ritade pappa tillbyggnationer (han är arkitekt) och så påbörjades den tjugo år långa renoveringsprocessen.
Såhär ser det ut på flygbilderna från Hemnet. Vårt hus är det högra. Det vänstra ritade pappa åt farmor. Hon brukade ha en uggla ståendes i fönsterkarmen som betydde att vi var välkomna in (vi sprang ju ut och in mest hela tiden), men när den var borta betydde det att hon vilade eller ville vara ifred.
Ibland när jag inte kan sova så brukar jag gå runt (rent mentalt) i det här huset, och försöka minnas exakt hur det såg ut runt hörnen, och hur vissa golvplankor knarrade. Därför känns det lyxigt att kunna ta en digital rundvandring på det här viset.
Såhär ser det ut inuti. Fint att de har målat trappan röd tycker jag.
Jag har så starka minnen av hur jag satt där i trappen och lyssnade på mamma och pappa som bråkade (nej förlåt diskuterade) i köket. Och när jag hörde att de sa förlåt och kramade om varandra så brukade jag störta dit och krama om dem båda två, med ansiktet inborrat i deras ben.
Det här var mammas och pappas gamla sovrum, men nu verkar det vara ett… öh… arbetsrum.
Här är en tjock Florabebis med Stockholmsfrilla i samma rum, men tjugo år tidigare. I sällskap av katten Frasse.
Övervåningen! Jag och min storebror Viggo brukade jaga varandra runt den där pelaren eller kaminen eller vad det nu är.
Och våra katter brukade ligga och jäsa ovanpå den här vedspisen. Till höger: Kolla vitsippebacken! Den är helt magisk på våren. Och den där eken är ihålig. Där brukade jag gömma mig och andas in den tjocka luften av barkdamm.
Fint att få visa er var jag växte upp! <3
Translation: This is where I grew up. My parents bought an old house that they refurbished. We lived here until I was 10, and now it’s for sale.
men åh vilket fint inlägg! Och fint hus! Och fina föräldrar som var de som fick flytta emellan! Har aldrig hört talas om ngn som gör så. De måste ha älskat det huset, men framförallt, sina barn! Att göra så visar ju trots allt kärleken, men på ett annat sätt.
Sa fint inlägg <3
Nämen är det Svanvik i arkösund?? jag har mitt landställe där :D med tanke på det lilla samhället har jag förmodligen sett ditt hus när jag cyklat på vägarna under somrarna <3
Nope, på Värmdö :)
Kul att se! blev så nyfiken när du visade bilder från din uppväxt ^^ jättefint!
Jag fick sån empatinostalgiklump i magen av detta (antar att jag undermedvetet relaterar) att jag blev tjock i halsen å fick tårar i ögona. Se sitt gamla barndomshem så och det är inte alls ens hem längre </3. Detta kan också vara pms..
Alltså, ett sådant hus ska jag ha. Bubblan måste bara spricka först och jag måste bli färdigutbildad. Plus vinna en miljard och jobba tills jag dör. Haha. Nej, men fint hus <3
Gaah, vilket otroligt drömhus!
Alltså wow! Vilket hus!
Så fint! :D
Så fint att hitta ditt gamla hus på hemnet. Det är kul att se hur någon annan har haft det i huset. Måste säga att det kändes fint gjort av dina föräldrar att det var de som flyttade fram och tillbaka efter att de skilt sig.
Vilket fantastiskt hus! Det bor en ny familj i mitt barndomshem (som inte är i närheten så fint som detta) också, men jag tycker nästan att det känns lite märkligt trots att dom bott där i snart tio år. Huset är nästan som en gammal pojkvän man inte riktigt vill släppa ifrån sig trots att man gått vidare för länge sen. Märkligt resonemang, men någon kanske fattar vad jag menar?
detta är det ultimata huset. älskar planlösningen och läget och allt! om en hade växt upp där alltså, vilken dröm.