Alltså livet är så jävla fucked up.
När jag var ute och cyklade i förrgår så blev jag påkörd av en bil. Ja ni läste rätt. Påkörd. Det var den där förbannade högerregeln som jag inte har koll på. En bilist såg mig inte när jag skulle svänga in på en tvärgata, så han körde rakt på min cykel. Rakt på mig. Och vips låg jag där mitt på Sveavägen med cykeln över mig. Hjälm på såklart. Jag är ju inte dum. Men tydligen ouppmärksam.
Adrenalinstinn som jag var gjorde jag tummen upp till bilföraren och ställde mig hastigt upp. Upprepade ”Jag är okej, det var mitt fel, jag går hem nu, jag är okej, det var mitt fel, jag går hem nu.” Jag försökte leda cykeln men framhjulet tog tvärstopp. Hörde någon ropa mitt namn. Vände mig om och där stod Alice. Som från ingenstans. Hon kramade om mig, gång på gång, frågade om jag var okej och konstaterade att jag var så samlad och lugn.
Några andra rusade fram, en tant och en farbror och en tjej, men jag upprepade: ”Jag är okej. Verkligen, jag är okej.” Han i bilen parkerade lite längre fram på gatan och sprang sedan mot mig. Ögonen alldeles uppspärrade. Vi bytte kontaktuppgifter. När han höll fram sin telefon skakade handen oupphörligt.
Tanten, farbrodern, tjejen och bilföraren gick och jag lade pannan mot Alices axel. Hulkningarna var liksom spastiska, kroppen skälvde så mycket. Mörka fläckar på hennes tröja. När vi sa hejdå ringde jag Felix. Sedan mamma. Det gick en signal, sedan lade jag på. Varför skulle jag ringa mamma nu? Vad skulle hon kunna göra? Var inte det en självisk och onödig handling, att ringa och oroa henne sådär?
Och okej, jag vet inte om jag tror på det som Alice kallar ”mammors sjätte sinne”, men mamma ringde upp mig. Och hon, som aldrig är i stan och som bor långt ute i Nacka, satt i bilen på Sveavägen. Fem minuter bort.
”Stanna där du är. Jag kommer. Nu.”
Och jag satt och grät på trottoaren intill Tegnérlunden när mamma svängde upp med bilen. Öppnade dörren och sprang fram till mig, höll om och ihop mig. Lastade in cykeln i bagageutrymmet och körde hem mig. Jag kände mig så jävla liten, med skakiga knän och vek röst. Men jag var okej. Bara skrubbsår och blåmärken och en värkande arm. Men med ett hjärta som bankade så in i helvetes vilt i bröstkorgen.
Så nu blir det inga cykelturer på ett tag, för min Bianchi ska till verkstaden.
Och jag, jag ska plugga högerregeln.
Translation: I was hit by a car yesterday, while riding on my bicycle. I’m fine, just a couple of small bruises and an aching arm, but it was so so so scary.
Åh blir alldes lipig! Har blivit påkörd hela två gånger när jag cyklat men inte skadat mig men man blir så jävla rädd. Hade jag varit en meter länge fram eller bak hade det blivit mycket värre båda gångerna. Och man ba jag är okej, fast inuti är man bara rädd och arg och ledsen.
ÅNEI. håper det går bra med deg nå! gode klemmer via internett!
Hej Flora, Jag vill bara säga att det kan vara bra att gå till läkaren efter en sådan händelse, du kan ha fått inre skador som du inte känner av nu. Bara för att vara på säkra sidan. Hjälm är toppen men det finns ju fler organ som kan ta skada inne i kroppen :)
flora! AJ. mitt hjärta. FY FARAO vad jag är lycklig att du klarade dig ok. usch så läskig trafiken är. hjälm är bäst. bra att du hade. puss
Men åh fina Flora, vad bra att du är okej!!
Vet du? I helgen var jag med om en bilkrock. Jag låg i ytterfilen i en stor rondell och någon snabb jäkla dåre körde i minst 50 km/h rätt in i min sida. Han skulle ut ur rondellen ifrån innerfilen och struntade väl i att jag var där. Min första reaktion var att ringa mamma.
Mamma vars bil jag lånat och som absolut inte kunde komma och hjälpa mig. Som var flera mil bort. Men henne ringde jag ändå 2 sekunder efter krocken. Grät av chock och kanske lite lättnad också.
Den andra bilen körde in i sidan av motorhuven ungefär, precis vid framdäcket. Hade jag hunnit 1 meter till hade han kört in rakt där jag satt och jag hade blivit helt mosad. Det är väl lite så en får tänka, tur i oturen. Det hade kunnat gå så mycket värre.
Nu fick jag bara en muskelinflammation i vänster nacke/axel och har fått smärtstillande för det så jag klarar mig. Men desto större respekt för trafiken och för hur fort det går.
Ta hand om dig <3
:”'( <33
Ursh! Så skönt att höra att du inte gjorde dig illa. det var först när jag började köra bil som jag riktigt förstod vilken fara man är i när man svishar runt på sin cykel.
Hoppas att chocken har lagt sig och att du mår bättre idag. Sådan himla tur att allt gick bra och att du hade hjälm!!
Men usch så otäckt! Tur att det gick ”bra” med dig i alla fall!
Hu!:'( tur att folk kom fram plus mamma inärheten!!!
!! så bra det gikk fint med deg <3 det er helt merkelig hvor fort ting kan gå galt…
Usch vad otäckt!! Vilken tur att du har klarat dig. Ta inte på dig all skuld flora, aslätt att missa sånt som högerregeln! Stackare. Massa kramar. Hoppas du mår bättre snart.
<3 <3 <3 <3 <3 <3 <3
Fina Flora! Fick såna rysningar av att läsa det här… Har nämligen också blivit påkörd en gång, men det slutade också bra. En stukad fot och en halv utslagen tand som lagades snabbt ett par dagar senare. MEN jag förstår känslan, och min mamma kom också och höll mig i handen hela kvällen. Det bästa med det här är att en får en helt ny respekt för trafiken, det har jag inte minst med mig när jag numera själv kör bil. Så en STOR kram till dig och krya på dig! <3
Åh, fy. Så hemskt. Men sån tur att allt gick bra ändå (blir så himla glad när du peppar för hjälm förresten, så bra). Hoppas du mår bättre nu! Kram
Men åh tänk vad fint att din mamma råkade vara där <3
Mammor alltså, det bästa som finns❤️
Så bra det gikk fint med deg. Du skriver så utrolig levende!
Jag beklagar att du var tvungen att vara med om det där. Man blir så chockad att man inte ens vet vad som händer… Tack och lov att du har så fina människor om dig som kan lätta på det tunga känslorna – även fast det givetvis inte löser allt.
Du har rätt till trafikskadeersättning!!!!!!!!!!!
Va??? Vad sjutton är det? *googlar*
Läs här t ex : http://www.juridikradgivarna.se/fragelada/trafikskadeersattning-och-skadestand/
Det förutsätter givetvis att det uppstått skada, t ex sakskada (förstörd cykel) eller personskada.
”Eftersom du har blivit påkörd av en bil, ett motordrivet fordon i trafik har orsakat en skada, blir trafikskadelagen (TSL) tillämplig enligt 1 § 1 st 1m. När det gäller personskada i följd av trafik ger TSL 8 § att trafikskadeersättning ska utgå enligt lagen. Ersättningen ska utgå från trafikförsäkringen på fordonet som körde på dig, TSL 11 §, dvs precis så som har skett. När det gäller ersättningens bestämmande hänvisar TSL 9 § till skadeståndslagen (SkL) 5 kap.”
Även fast det var jag som gjorde fel, dvs inte kunde högerregeln?
Fy sjutton vad hemskt och obehagligt, skönt att höra att du är okej! Nu kan jag inte alls juridiken kring det här men jag tänker att du verkligen borde kunna få ersättning? Liksom, i alla fall jag lärde mig inte höggerregeln förrän jag tog körkort! Någonting annat man lär sig är att det alltid är föraren som har det yttersta ansvaret, alla kan givetvis göra misstag men faktum kvarstår ändå att den ena personen befinner sig i ett mycket större och farligare fordon! Hoppas att det löser sig och att du mår bättre fort! <3
Ah fy sjutton vad obehagligt! Vilken tur att du klarade dig utan några större skador men fasiken vad läskigt. Kram kram kram till dig
Meen fy jag blir alldeles lipis av att läsa det här. Varför ska en prompt hävda att allt är okej trots att en just har blivit påkörd av en freakin bil?! Helt sjukt ju men jag känner så väl igen mig i din beskrivning. Hoppas att kroppen mår bra idag och att knoppen snart repar sig. Kram!
Ps. Tips på musik en sån här skakig morgon: Vasas flora och fauna! Mysig musik på mysig dialekt :’)
Men gud. Ändå tur att det gick ganska bra fast det är såklart jätteomskakande. Styrkekram!
Farligaste trafiken är andra cyklister :/ är glad att du är okej!
Åh så jäkla obehagligt! Skönt att det gick bra fysiskt men jag förstår chocken psykiskt! Jag har haft min beskärda del av cykelolyckor (som tur var aldrig blivit påkörd) men den senaste slutade med ett besök på akuten :( Man får verkligen en respekt för trafiken när man varit med om såna här grejer. Man blir helt plötsligt väldigt liten – precis som du sa! Och ja, hälm är så himla viktigt! Sköt om dig <3
Men åh nej usch fy <3 vad läskigt <3 vad skönt att det gick bra <3 funderar också på att börja använda hjälm
åh herregud. är så jävla glad att du klarade dig!! <3 ps grinade mig igenom inlägget som den blödhjärtade tönten man e. sen råkade jag se din tagg "använd hjälp för i helvete" så nu sitter jag och snorskrattar istället. hehe du är bäst thank god ur ok <3
Fy vad läskigt! Men så jäkla jäkla bra av dig att ha hjälm. <3 Det är när sånt här händer som en verkligen fattar hur farligt det kan vara att cykla utan skydd. Tjatar hål i huvudet på alla i min närhet som inte har hjälp pga ocoolt. Har en faster som blev påkörd i Vasastan för en massa år sedan och hamnade i koma = sjukt läskigt. Och en kompis blev påkörd för ett par år sedan och kom undan med blotta förskräckelsen utvecklade en panisk skräck för att cykla och har inte kunnat cykla en meter sedan dess. Så när du får tillbaka cykeln och har pluggat in högerregeln: upp i sadeln igen! Heja heja!
Fy vad obehagligt!! Tur att allt gick bra och att inget blev brutet. När jag är i stan så går jag nästan alltid och väntar på att en cykelolycka ska ske. Jag tycker att många cyklister är helt galna och att de tror att de har all rätt att cykla som de vill. Bra av dig och plugga in högerregeln! Det skulle många fler behöva göra. Sen tycker jag att det är så synd att det finns lite dåligt med cykelvägar också.
Men jävlar vad läskigt!! Skönt att det gick bra <3
Fy vad läskigt, men sån tur att allt gick bra <3. När jag var 16 vurpade jag med moppen, mitt i en stor och trafikerad fyrvägskorsning. Det var tunn is på vägen som jag inte såg. Skillnaden var att när jag låg mitt i korsningen med en nästan 100 kg tung moppe över mig så var det ingen som steg ur sin bil och hjälpte mig. Alla satt kvar i sina bilar, tutade otåligt och väntade på att jag skulle gå av vägen så de kunde köra vidare.
Usch vad obehagligt! Tur att det gick bra och att det fanns folk nära som kunde ta hand om dig. Typiskt att uppleva nåt sånt så tidigt i cyklandet också, hoppas du kommer upp på hästen igen när bianchin är lagad.
gud! att det gick bra, fyfan ta hand om dig Flora<3
åh, att lyssna på Håkan och läsa detta ledde till lip på morgonbussen. Så läskigt!! Så glad att du är okej och att din mamma och Alice var där. KRAM!
Men usch och fy! Vilken tur i oturen ändå, att det inte var värre. Förstår chocken dock, har själv kraschat med cykeln. Stora kramar till dig!
Men fy fasiken vilken hemsk upplevelse, skönt att höra att du mår bra!! Har själv varit nära att krocka fasr med moppe pga så låga krav på trafikregler när jag tog det körkortet. Kram kram kram
Åh den chocken. Fick själv tårar nu när jag läste detta, för jag känner igen känslan. Man är okej fysiskt, tummen upp, och man vill visa att man är så jävla okej och gör allt för att inte verka ännu mindre än man just blev.
Jag är glad att du är ok. <3
Usch blir alldeles gråtmild. Stackars dig! Du måste hamnat i nån chock. Krya på dig <3
Men nej!!! Usch vilken otäck upplevelse, Flora. Jag har varit med om liknande och även om man intalar sig själv att man är okej så var det inte helt fel att någon gick brevid mig när jag sakta började rulla fram på min cykel. Hoppas att du mår bra såhär ett dygn efteråt! Kram