Läs även:

→ När jag var tretton.
→ När jag var fjorton.

När jag var fjorton-femton gick jag i nian. Jag såg ut lite såhär.

Att gå i nian var så mycket bättre än sjuan och åttan. Nu var det vi som var äldst, nu var det vi som kunde prata högst i korridorerna. Jag hade fått killkompisar (det var en sån typisk grej som jag längtade efter att ha), pluggade hårt för att få toppbetyg och påbörjade ansökningsprocessen inför gymnasiet.

Jag sökte bild och form på olika gymnasium. Uppgift 1: Måla en bild med ett eller flera djur i en främmande miljö

Och 2: Stilleben i blyerts. Teckna en komposition av tre föremål som du ställer samman.

Uppgift 3: Idé – Serieteckning – ”Vad har hänt Anna?” Teckna tre bilder om figuren Anna. Den sista bilden visar Anna som stängt in sig på rummet och är på dåligt humör. Vad har hänt? Gör klart serien!

9D2. Vi var en ganska konstig klass med bara sjutton elever. Killarna föredrog World of Warcraft medan vi tjejer ville ta långfikor inne i stan, dricka häxblandning och ta kvällsdopp. Men den sista terminen i nian blev vi rätt tighta allihopa. Det brukar ju bli så.

Nians bal! Det här är för övrigt ett så tydligt exempel på att jag har blivit längre sedan nian (fast en tror att en är fullvuxen i den åldern) – den där klänningen är SÅ kort på mig nu för tiden (kort då också visserligen, men ännu kortare nu). Jag gjorde den i syslöjden mvh stolt.

En eftermiddag snattade jag en mascara från en klädbutik.
– Vad har du i din väska?
Det var en civilklädd vakt som frågade mig. Minuten senare satt jag i en lagerlokal med vakterna runt mig och väntade på polisen. Jag var fjorton år och ångesten höll på att äta upp mig. Jag fick åka polisbil hem till min pappa. :(( Skämdes så mycket att det kändes som att jag skulle gå under och berättade det inte för någon. Jag var orolig att folk skulle se mig som en tjuv och bar runt på hemligheten som en tung sten i bröstet.

Såhär såg mitt flickrum ut. Indietjej :)

Men ganska mysigt ändå.

Kompishäng blev det ju också förstås. När det kommer till vänner så har jag haft en sån jäkla tur genom åren. Här är Hanna (i publiken på Markus Krunegårds konsert på Cirkus – First Aid Kit var förband! Så sjukt att tänka sig det idag när de är så stora. Nu måste jag avsluta den här parentesen), Tess på Rasmus rygg. Och jag, Ellika, Josefin, Esmeralda och Jaana.

Sen hände någonting. Paulina blev ihop med Tore och jag började umgås mer och mer med dem. Och så parade de ihop mig med sin kompis. Sebastian.

Och vi började ses. Trevande dejter på stan då vi letade efter kläder och åt sushi och provade jeans. Hångel i gathörn och långa telefonsamtal om nätterna. Jag har skrivit om det här.

Problemet var bara att My också var kär i Sebastian. I själva verket hade hon gått och pratat om honom länge, flera månader, men jag struntade i det. Körde rakt på och rakt över henne. I början höll jag det hemligt. Sa inte att vi hade kyssts, sa bara att vi var vänner. Ett tag tänkte jag backa ur, men så blev han kär i mig och sedan jag i honom, och då var det försent.

Jag var förälskad och ångestfylld på samma gång. Rätt åt mig kan en ju tycka såhär i efterhand.

 

På alla hjärtans dag 2009 blev vi ihop. Och My den jäkla hjälten förlät mig <3 Jag har skrivit en krönika om det en gång.

Sedan fylldes hela min tillvaro av bombastisk nykärlek.

Det blev sommar. Jag, Sebbe, Tore och Paulina var på Västkusten tillsammans. Vi var en oskiljaktig kvartett. Jag umgicks med Mimmi och Lova på koster och pratade om gymnasieförväntningarna med en bunt vänner på Runmarö. Att börja gymnasiet kändes som att äntra porten till en helt ny värld.

Och så hängde jag på Gotland med Tess. Vi hade såklart en photo session :’)

Jag klädde mig i jeanstights (helt overkligt fult, men supertrendigt om ni minns), vippiga kjolar, mc-jacka och emilkeps.

Det var också det här året jag träffade Dana och Linda första gången, dvs mina storebröders flickvänner. Nu är ju Froste och Dana gifta och Viggo och Linda har två barn! Tänk om vi hade vetat det då. Sjukt. <3

Jag skrev såhär.

Och såhär.

Sedan började jag Viktor Rydbergs Gymnasium Jarlaplan, bild och form! Här är min gulliga klass en vecka in på terminen. Det är Felix som sitter med benen i kors på den högra bilden.

Fifan vad fint det var att gå bildlinjen. Vi hade sex timmars konstundervisning i veckan och de där lektionerna var magiska på så många sätt.

Och när jag inte var i bildsalen så satt vi i skolans elevkök, hängde med mina nya kompisar och pluggade som en jäkla dåre. Grät typ varje kväll de första veckorna för att studienivån var så intensiv och för att alla var så sabla högpresterande.

Fortfarande askär såklart. När vi var ifrån varandra kändes det som att jag skulle gå itu.

Jag ritade och fick körtelfeber.

Och det blev höst. Mamma och Calle gifte sig (<3) och jag pluggade pluggade pluggade pluggade. Klipper in en bild på Felix pga så kul såhär i efterhand, hur länge vi har känt varandra. Vi umgicks en del men det här var liksom innan vi blev supernära vänner.

Cornelia och jag hade bara varit vänner i två månader när vi bestämde oss för att åka till Frankrike tillsammans på höstlovet. Vi drack rosévin och hängde runt i Cannes och låg och solade på hennes släktingars altan. Så himla fin grej.

2009 var ett omtumlande år. Det var att söka gymnasium och att gå ut nian. Att bli helt golvad av förälskelse och att aldrig vilja släppa taget. Att börja en ny skola och få ett helt nytt sammanhang. Att skriva uppsatser och göra prov och gråta av utmattning. Och att ta ett steg närmare att bli vuxen.

Läs även:
→ När jag var tretton.
→ När jag var fjorton.

Translation: My life as a fourteen and fifteen-year-old.