I lördags var jag tvungen att lyssna på kroppen (eller ja, på min såriga fot) och tacka nej till att springa Nikeloppet efter att ha peppat det i ett himla halvår. :( I stället hängde jag med den här personen ↑. Såhär ser han ut när jag ställer in kameran inför en outfitfotografering. Det bor en modebloggare i honom.

Och så tog han några bilder på mig i min nya klänning! Ääälskar den. Kika in här i morgon bitti för att se fler bilder och få veta var den är införskaffad. *Tvingar er tillbaka trots att det är vrålsommar ute.*

Efter att vi legat i Tegnérlunden halva dagen så mötte vi upp John och handlade. Vi skulle grilla halloumi, majskolvar, paprika och vegokorv i Vasaparken!

Surdegsbröd + hummus + (halvgod) korv + grillad paprika och halloumi + nektarin = höjdare. Fast ack så kladdigt och vi hade inga servetter, plus att ärmarna på min klänning var för långa och jag vände maten på grillen med fingrarna i brist på bestick så jag var rätt stressad inuti. Kan ni förstå den känslan? Ungefär som när en äter glass, det blåser och en får sand + hårstrån i munnen.

Finis.

Gullig gif på John kommer lastat.

Sedan kom det ännu fler! En massa favvisar som jag inte träffat på flera veckor av oklar anledning. Jag får liksom fysisk längt i kroppen när vi inte har träffats på ett tag. En påtaglig känsla av att något saknas.

Kajsa a.k.a Kajan.

Jakob a.k.a Jacke. Hur duokompatibelt är inte deras namn förresten? Kajsa och Jakob.

Mirjam blödde näsblod. Alltså seriöst hur kan mina kompisar vara snygga även när de har en halv servett uppkörda i näsan??

August. Han är bror till Esmeralda som ni kanske ser. Även född på samma dag som min storebror Viggo. Varsågod för kuriosa.

När det svävar luftballonger i skyn då är det bannemej sommar.

Bea körde en favorit i repris. 

Den här bilden togs någon sekund efter att jag fått en fotboll RAKT på huvudet från grabbarna på fotbollsplanen. Alla garvade men jag blev jätteupprörd och skrek: ”Ja skratta på ni men DET GJORDE FAKTISKT ONT!” Mvh kränkt.

Efter en redka vodbull på Mosaik så styrde vi kosan mot skogen vid Tekniska högskolan där det var Open Air. Eller som Beas autocorrect ville kalla det: Poem Sir. Det var rökmaskiner och blinkande lampor och hundratals människor och dålig musik. Vi stampdansade (aj min fot aj min fot!) tills solen gick upp ovanför oss och promenerade sedan hem i ett nyvaket sommarstockholm (bästa jag vet). Fin sommarkväll alltså.

Translation: My Saturday night. Picnic in Vasaparken with my favorite people and open air somewhere in the woods. We danced until the sun came up and that’s the best thing I know. <3