I slutet av juli åkte jag tvärs över Sverige till Bohuslän. Min släkt har ett hus där, och på sommaren får varje familj tillgång till det i två veckor. Just de här veckorna var pappa och Jo där.
Vi tillbringade dagarna med att åka på små utflykter, äta crêpes och ta promenader. Eloise upprepade ”Fovo tampolin, Fovo tampolin” (Flora studsmatta) gång på gång, så jag studsade med henne tills min hjärna var omskakad och urinläckaget ett faktum.
En dag trotsade vi molntäcket och gick ner till havet för att fiska krabbor.
Min storebror Viggo var där med sina två söner så det var småbarnsbonanza. Jag var heeeelt slut om kvällarna och sa till pappa att jag nog väntar en sisådär tjugo år innan jag skaffar barn. Men samtidigt är det ju helt underbart att umgås med mina småsyskon och brorsöner. Är tokig i dem.
Viggo är krabbfiskeproffs och fångar dem med händerna, flera åt gången. Själv piper jag av skräck som en annan asfaltsblomma varje gång jag håller i en krabba.
Eloise (lillasyster) och Mio (brorson). Det skiljer ett halvår mellan dem och det är så himla fint att se dem leka ihop.
På kvällarna tog jag promenader med sommarprat i hörlurarna. Tjurpannan är så oerhört, oerhört vackert. Lätt det vackraste stället i Sverige, så vitt jag vet.
Jag var på så konstigt humör hela veckan. Ångestfylld och nedstämd, som om allt gjorde uppror inuti. Jag blir alltid så på sommaren, när jag får tid att reflektera över saker och ting. Känner ni igen det? Den här bilden skickade jag till Felix en kväll när jag saknade honom.
Mio min Mio.
En dag hade det regnat så pass mycket att hela gräsmattan var fylld av vatten. Rätt var det var hade Elver kastat av sig sina kläder och tumlade runt i pölarna, tjutandes av skratt.
Då skulle Eloise såklart göra likadant.
Önskar att ni hade fått se detta live. LJUVLIGT.
De här bilderna kommer jag plocka fram någon gång i vinter.
Sista dagen sken solen. Ah! Jag låg nere vid havet och läste Flickvännen.
Och på kvällen satte jag mig på tåget mot Stockholm. På väg hem från tåget passerade jag den här kastanjen som ser så seriefigursaktig ut.
Puss!
Translation: I spent five days at the Swedish Westcoast together with my family. Took walks, ate crêpes and played around with my nephews and siblings.
Vet exakt vad du menar, jag har minst en vecka varje sommar när jag tvivlar på allt.
Åh, jag bor där i krokarna och det är verkligen världens vackraste plats! Vilka underbara bilder du har lagt upp. Och jag känner igen den där känslan, allt är perfekt och en har fina människor omkring sig men allt känns så deppigt och ångestladdat ändå :/ Kramar till dig Flora, du är sjukt queenig och underbar!
Åh vilka underbara bilder!!
Känner mig exakt sådär just nu. Så mycket viljor, men ändå så mycket tyngd i allt så jag blir helt matt. Just nu känns saker och ting inte helt enkla bara. Det här är min första sommar som singel på fruktansvärt länge, och visst har jag levt loppan men det är något som fattas.
Älskar bikinin! Jättefin <3
Sitter själv här med klassisk sommarångest. Är bra att tänka över sitt liv också, kan vara bra att inse att man kanske inte mår så bra längst inne när allt hektiskt och alla arbetsuppgifter avskalas.
helt ärligt? sommaren är fan min värsta tid. känner alltid sommarångest. för mycket tid med mina tankar, helt enkelt. blir så less, eftersom jag varje år tänker att nu jefvlar ska jag ba’ NJUTA och CHILLA, men istället är det jämt huvudbry till 80%. nä, jag längtar efter höst nu. höst och sinnesfrid. så svar på din fråga: ja, känner SÅ igen mig. http://singmyspring.blogspot.com
Älska kommentaren om urinläckaget. <3
Känner igen mig i sommarångesten så starkt. När en får för mycket tid att tänka och reflektera över allt.
hej! jeg bare lurte på en liten ting, unnskyld om du finner spørsmålet støtende eller ubehagelig, men hvordan tenker du rundt det at du legger ut bilder av eloise og dine søskenbarn nakne? jeg regner med du har spurt foreldrene deres om ”lov”, ikke sant? det er bare så mange som er skeptiske til å legge ut bilder av barna sine på nett, er interessant å høre dine tanker rundt det!
Älskar bilderna av barnen som leker i vattnet på gräsmattan. Lyckan och glädjen går inte att ta miste på. Underbart fint. Tack för att du delar med dig.
jag är sån på våren. då ALLA verkligen blir glada och jag får vårdeppigheten över mig som en spann med iskallt vatten.. stog och grät på jobbet i omklädningsrummet medans en kollega tröstade mig och sa ”ja, alla tror ju att en ska bli glad på våren med solen, men det är ju inte riktigt så för alla” och jag bara kände att nää, så är det verkligen inte för alla. SÅ dubbla känslor våren ger.
så svar ja, känner igen det, även om min deppighet kommer på våren.
ÅH! jag känner så igen mig. våren alltså. en tyckte sig ha ett ganska gosigt liv där i vintermörkret, med film, tända ljus, kanske någon att mysa med, att gömma kroppen i svarta snygga kläder och känna lugnheten i snöfallet. men så kommer våren, och där står man i solen, blek, bullig och bitter. alla ska ut och springa och plötsligt ångrar man alla lussekatter och dessutom är det inte längre okej att ligga inne för solen bländar precis överallt. och det är fint, efter ett tag. men den chocken som kommer när mina bleka kinder möter de första solstrålarna och hyn inte längre är vintervit och vacker utan i stället vår-prickig. URSH.