Oj. Bloggen låg nere igår så de blev en ofrivillig tystnad här. Men kanske lika bra det, för då hann jag bruncha, dricka sangria och dansa till Seinabo Sey i stället. Men mer om det i morgon.

I början av mÃ¥naden tog jag och Felix bÃ¥ten ut till mina föräldrar. Fattar inte varför vi inte gör det oftare – bÃ¥tarna gÃ¥r flera gÃ¥nger om dagen frÃ¥n stan och tar kortare tid än bussen. Jag tror att vi gör en favvo i repris idag.

Anledningen till att vi samlades där ute var för att Dana och min storebror Froste (som vanligtvis bor i SF) var i Sverige! ÅH ÄLSKLINGAR.

Dana och jag plockade blåbär från skogen bakom huset och pratade om min kommande San Francisco-vistelse. Jag är så nervös och så pepp.

Och så förberedde vi middagen.

Sedan gick vi ner till växthuset. Där har mamma gjort det så jäkla fint.

Min storebror Viggo hade kommit från Västkusten med sina söner. Här är Mio, Viggo och vår lillasyrra Eloise. <3

Mio! Eloise! Elver!

Äntligen matdags. Vattenmelonsallad, potatissallad, grillade grönsaker (hamburgare för köttisarna) och halloumi. NOM.

Vi slog oss ner. Passar på att lobba lite för min pappas företag Sweden Green House som har gjort detta prima växthus.

Farmor var där. Queen.

Och pappa med systrarna Wiström.

En sorglig men fin grej med den här dagen var att vi skulle begrava Boris, nu när vi alla var samlade och mamma hade hittat en lämplig plats i trädgården. Jag vet inte om ni minns honom, men han dog för två år sedan. Jag skrev om det här.

Botte har bott i den här urnan sedan dess. Kolla vad begravningsfin Froste var.

Mamma hade grävt en grop intill en sten.

Och så sjöng vi.

Elver var så jäkla gullig hela kvällen, han försökte förstå dödsbegreppet genom att fråga oss om Boris, om var han är nu, om hur han kan bo i en trälåda, om vad som händer när han blir begraven. Jag tänker att det är bra för barn att uppleva djurbegravningar på det här sättet, för det bäddar liksom för framtida erfarenheter med döden.

Eloise sprang såklart runt som en jäkla tornado. Jag vet ingen unge med så mycket spring i benen, pappa får jaga henne konstant.

Jo och min lillebror Sander. Erkänn söt bebbe.

Okej nu håller ni på att somna pga bara en massa interna bilder på min familj, men ni får leva med det.

Fast okej det är helt omöjligt att sova när en sådan här gullig bild dyker upp. AVLIDER.

Sedan åt vi blåbärspaj, vilket förstås var heaven.

Efter gos med kattungar och fina konversationer åkte jag och Felix in till stan igen. Och det var den lilla familjemiddagen! Är så himla glad att pappa och mamma är så bra kompisar att vi kan hänga allihopa på det här sättet, trots att de är skilda. Det är en ynnest, det förstår jag.

Translation: My brother Froste and his wife Dana came to Sweden (they live in SF) and we had a family dinner in mum’s green house. It was such a cozy evening.