Det allra bästa med att komma tillbaka efter en lång utlandsvistelse är såklart återförening. Det är det vackraste jag vet, alla känslor kommer liksom upp på ytan.

I torsdags träffade jag My. Så jäla fint att få ligga i hennes soffa igen, titta på Youtubeklipp, spela in fåniga filmer, äta sojakorv med stuvade makaroner, prata igenom sånt som gör ont och bara VARA. Mysan <33333

Dagen därpå öste snön ner och jag tände alla ljus vi äger.

Och så kom Jaana och Yrsa hem till mig. Vi låg ovanpå min säng, flätade varandras hår, lagade sötpotatissoppa och pratade oavbrutet. Jag kände mig så himla tillfreds och trygg, som en gör efter att ha träffat nya människor i tre månader och sedan får landa hos kompisar som känner en. Och när Yrsa promenerade hem i snömodden hade det gått tolv timmar.

På lördagsmorgonen fikade jag och Felix med Daniel. Önskar att vi bodde i samma stad så att vi kunde göra lördagsfrulle till en tradition.

Och på kvällen firade vi Kajsa som fyllde 23. Jag hade världens kärleksfylla och kramade om dessa personer gång på gång på gång.

Älskar dom.

 Translation: Reunion with these people and I feel so friggin blessed to have them in my life.