Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

10 TIPS SOM FÅR KOMPISHÄNGET ATT FUNKA BÄTTRE

vänskap bloggen

Flora! Först, du verkar vara en sån undebar person, äkta ♡. Nu har jag en fråga. Det är så att jag har en kompis, vi träffas inte så jätteofta. Men jag har märkt att när vi väl ska träffas får jag en liten ångestklump i magen. Jag tycker ju himlahimla mycket om henne och vill för allt i världen inte mista henne. Men vi har liksom inte så mycket att göra när vi hänger. Umgänget flyter inte på helt naturligt. Så jag tänkte att du kanske har några fina tips på vad man kan göra med kompisar, när man bor i ett litet samhälle och vädret är grått så man i stort sett är tvungen att vara hemma hos varandra? Kram

Hej finis! Du gör mig så glad, TACK! Jag förstår precis, så som du skriver kan det verkligen vara ibland. Här kommer mina bästa tips:

1. Gå på promenad. Konversationer flyter så mycket bättre när en slipper stirra på varandra.

2. Laga småkomplicerade maträtter tillsammans. Typ sushi, egen falafel, pizza eller annat som liksom är lite av ett projekt.

3. Sitt bekvämt, för då blir hänget mer avslappnat. Soff- och sänghäng är min favvo.

4. Spela spel! Så jävla underskattat. Typ kortspel, backgammon, land och stad eller Sims.

5. Bryt den fysiska barriären. Ni kommer bli så mycket bekvämare i varandras närhet om ni tar lite på varandra. Fläta håret, klia på armen eller ligg med huvudet i den andres knä. Fysisk närhet 4-ever.

6. Drick bubbel om du gillar sånt. Det lättar upp stämningen as we all know.

7. Titta på youtubeklipp och tv-serier. Gosigt.

8. Ställ frågor som kräver längre, mer analytiska svar. Typ: Hur är din relation med dina föräldrar just nu? Om du måste välja fem glädjeämnen i livet, vilka är de och varför?

9. Våga prata känslor. Det öppnar upp för nya konversationer och sänker garden.

10. Har ni konst som gemensamt intresse? Gå på museum. Gillar ni båda vegomat? Bjud varandra på trerätters. Gillar ni att skriva? Läs varandras texter. Ja du fattar. Hitta er gemensamma nämnare och gå all in.

Och du: Om du fortsätter ha ångest när ni ska träffas så borde ni kanske ses lite mindre. Det är inga konstigheter. Lycka till nu.

Kommentera

Skicka Kommentar
Sparar din kommentar...
12kommentarer
  • Vilka kanontips!

    OLIVIA | 17,7 årig tjej i mediebranschen 2016-01-14 22:04:59 http://www.kaffedrickare.blogg.se
    Svara
  • Så intressant det där med fysiska barriären. Jag skulle aldrig någonsin kunna umgås med en som kliar mig på armen eller ligger med huvudet i knät. Det kryper i hela min kropp av obehag bara vid blotta tanken. Jag har inte reflekterat över det tidigare, för har aldrig stött på någon som tar på en annat än en snabb hej/hejdå-kram.

    Jag gillar ju närhet och så men har aldrig någonsin känt ett behov eller en lust för närhet av någon annan än min pojkvän eller flickvän. Snarare tvärtom. Håll er på avstånd är ett säkert tips om vi ska lyckas connecta som vänner öht.

    Men asbra tips i övrigt. Kram!

    Amanda 2016-01-14 21:58:24
    Svara
  • bra inlägg och bra tips!!!

    nina 2016-01-14 21:44:35
    Svara
  • Mycket bra tips! Obs att kroppskontakt ej funkar på alla, men ska använda mig av matlagning + spel!

    Anna 2016-01-14 16:05:17
    Svara
  • Kjempefine og nyttige tips! Takk så mykje! :-)

    Rotehovudet 2016-01-14 10:59:28 http://rotehovudet.wordpress.com
    Svara
  • Hejhej flora, detta är lite på samma ämne. Jag och två tjejer till var tighta under tre år i högstadiet, nu har vi gått vidare till gymnasiet. Ettan klarade vi ganska okej tyckte vi. Men nu pratar ingen av oss med varandra. När jag väl är med dem mår jag ibland bra, men nästan alltid efter mår jag dåligt, någon typ av ångest. Jag har ändå försökt, men det känns inte som att någon av dem bryr sig om mig längre. Dessutom har jag alltid känt mig lite ‘mobbad’ när vi umgåtts alla tre, de har typ sagt små elaka pikar och sånt. De har iallafall gått vidare och skaffat nya vänner, men grejen är att inte jag har det. Jag tror jag mår väldigt dåligt. Senaste halvåret har varit tufft, och senaste två månaderna speciellt. Mamma tror att jag håller på och bli deprimerad för att jag haft två (första) ångestattacker på en månad. Hur ska jag gå vidare i livet? Hur fortsätter man när det känns som en bara faller och ingenting längre känns bra? Jag vet att du inte är en psykolog eller något, men vore fint att få höra dina tankar. Här på bloggen eller på mejl eller vadsom. :)

    Bella 2016-01-14 10:00:22
    Svara
    • Svar på Bellas kommentar.

      Flora, om du läser detta: Kan du inte ha en sådan diskussionstråd som du haft innan med olika ämnen med något sånt här som rubrik? Förlåt för min snurrighet

      Bella 2016-01-14 21:37:57
      Svara
    • Svar på Bellas kommentar.

      Gud vad glad jag blir att ni två fina har tagit er tid att svara mig!! Anna, jag ville egentligen byta skola för ett år sedan, men på grund av dåliga pendlingsmöjligheter gjorde jag inte det. Det är anledningen till att jag faktiskt går på skolan som jag gör. Det är redan svårt som det är att ta sig dit, men när jag går på bussen är det bara en kvart. De andra närmaste skolorna är 1,5 timme eller 3 timmar bort. Och jag är också rädd för att bli på riktigt deprimerad. Och tacktack Alicia! Det är skönt att läsa andras tankar, tack båda två

      Bella 2016-01-14 21:14:51
      Svara
    • Svar på Bellas kommentar.

      Hej Bella! Jag känner igen mig i det du skriver. Framför allt att man mår dåligt när man inte har någon att vara med. Jag slutade umgås med de två vännerna jag hängt med hela högstadiet när jag började på gymnasiet. Detta var iofs något jag ville och hade längtat efter pga att jag mådde dåligt när jag var med dem. Och nu när jag är gammal och vis ;) (är 29) så är det självklart för mig att man inte umgås med människor som man mår dåligt av att vara med. PUNKT SLUT. Sen är det extremt jobbigt att inte ha någon att vara med alls. Jag hade inga andra vänner än de två från högstadiet. Hade en i nya klassen jag hängde på ibland, men det kändes mest jobbigt. En annan i klassen mobbade mig och jag mådde nog sämre än jag förstod då. Hade anorexia/bulimi, antagligen pga hade inga kompisar. Sen en dag såg jag några tjejer som jag tänkte kanske kunde bli mina kompisar. Det visade det sig att jag gick i samma tyska som en av tjejerna, så jag började sätta mig brevid henne på lektionerna. Började sakta lära känna henne lite. En dag när det skulle vara fest frågade jag rakt ut om hon och hennes kompisar skulle dit och om jag fick hänga med dem (tyckte jag var extremt modig). Det skulle de och det fick jag! Då hade jag gått ca 1 år utan kompisar. Sakta sakta började jag umgås mer med dem och nu – mer än 10 år senare – är vi alla fortfarande kompisar. Jag vet inte vad jag skulle gjort utan dem. Är helt säker på att det var för att jag träffade dem som jag blev lite gladare, började må bättre och blev frisk från anorexin/bulimin. Nu låter det som att allt gick jättesmidigt, men fanns ju såklart lite olika hinder på vägen. Men jag vill liksom säga att det kommer lösa sig. Kanske inte av sig själv, och inte över en natt. Finns det någon ok person i skolan du kanske vill hänga med? Hur kan du göra för att börja prata med denna/e? Går ni någon kurs tillsammans? Kanske har skåp nära varann? Försök att ta ett första litet steg, det räcker med ett Hej. Du har inget att förlora på att försöka våga. Vill du kanske börja gå i t.ex. dans eller nån bokcirkel? Hjälpa till i nån förening? Man träffar ju nytt folk då. Det ÄR svårt att skaffa nya vänner. Och det tar dessutom tid.

      Maria 2016-01-14 20:51:02
      Svara
    • Svar på Bellas kommentar.

      Shiiiit vad jag känner igen mig i detta. Hade ett ”gäng” jag var med under gymnasiet, var ständigt mobbad och mådde piss, men jag hade ju ingen annan. Jag har insett att jag aldrig har haft en kompis, har panik attacker i duschen då och då. När jag tänker på allt. Jag har inte heller nya vänner, och i år fyller jag 20 och det ger mig så stor åldersnoja och massa annat. Jag tror att man ändå måste förstå att det inte är så ”farligt” att inte ha någon kompis på det sättet, och samtidigt inte vara rädd för nya relationer. Jag vet inte vart jag skulle komma med detta men jag hoppas att du vet att många är i din situation. Hoppas det blir bättre för dig. Säger detta då jag hade önskat det.

      Alicia 2016-01-14 13:14:58
      Svara
    • Svar på Bellas kommentar.

      Hej Bella, jag känner igen mig så mycket i din kommentar. Jag var med om något liknande i början av gymnasiet, men framförallt känner jag igen mig i hur du mår. Det känns som en ganska klassisk grej att en del blir ganska osköna när dom börjar gymnasiet och vill lära känna nya, och att gäng från högstadiet splittras. Om du får ont i magen av att träffa dom så kanske kan du försöka att inte träffa dom så mycket? Men förstår att det kan vara svårt när det inte finns så många andra att träffa. Jag har också mått jättedåligt i perioder och varit rädd för att bli deprimerad, fått ångestattacker och så men det går lixom över och oftast har det gått över för att yttre omständigheter ändras. Din situation med dina vänner låter inte så kul, klart du inte mår bra då? För mig har det ibland ändrats på de jobbiga situationerna av sig själv men man kan även styra en del själv, t.ex. byta skola? Vet att det känns som en stor grej, men det är egentligen inte så stort. Det jag ville säga är att man inte behöver vara så rädd för att må dåligt, även om man nu skulle bli deprimerad så går det faktiskt att fixa. När jag gick i gymnasiet var jag också så himla rädd för att typ bli deprimerad och fick för mig att jag hade lätt för det, men har insett nu (är 21) att man mår dåligt i perioder och att det går över snabbare än man tror om saker runt om en bara slutar suga.

      anna 2016-01-14 13:11:01
      Svara
  • Fint inlägg flora!

    Ebba 2016-01-14 08:08:59
    Svara
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Hälsa
Josefines Yoga
Home
34 kvadrat
Hälsa
Foodjunkie
Lifestyle
Sophia Anderberg
Mode
Paulina Forsberg
Lifestyle
Cassandra Klatzkow
Lifestyle
Sara Che
Lifestyle
Emelie Walles
Lifestyle
Susanne Barnekow
Mode
Tyra-Stina Wilhelmsson
Hälsa
Joanna Swica
Lifestyle
Tess Montgomery
Lifestyle
Cassandra Lundgren
Home
Jannike Ebbing
Lifestyle
Evelina Andersson
Mode
Mathilda Weihager
Mode
Fanny Ekstrand
Mode
Emma Danielsson
Mode
Imane Asry
Lifestyle
Fanna Ndow Norrby
Hälsa
Jenny Sunding